Vi som precis plussat - dela känslor och tankar

Förstår att det är jobbigt. Jag hade nog om jag varit du försökt tänka på vad jag vill. Med tanke på att detta kan vara din sista chans så skulle jag kanske behållt barnet men varit införstådd med att jag kan komma att uppfostra det själv. Kanske egoistiskt men ändå. Sen är många förhållanden "stormiga" emellanåt. Vi har också perioder där vi är ovänner, kommer till vägskäl där man inte vet om man ska fortsätta men när man orkar sig igenom de perioderna kommer man oftast närmare varandra och framförallt lär man sig att de går över. Nu är det ju inte så alltid, det finns de förhållanden som inte borde satsas mer på, men tror även att de lyckligaste av alla människor har tunga perioder där de behövt kämpa för sin relation.

Men om ni aktivt har försökt så borde han ju också bli glad över beskedet? Även om det varit lite upp och ner. Slå in stickan som visar positivt och ge honom. Eller ett kort där det står "pappa" på eller något. Kanske lättare än att bara säga det? Någon liten sak som pikar det och förstår han inte kan du förklara då. Så behöver man inte säga det första liksom.

Hade en bekant vars tjej slog in stickan och gav honom på hans 30års-fest. Det hade jag dock aldrig gått med på! Inför alla liksom. Hur mycket de än var med på det båda två hade jag velat att min man ska få veta det innan alla andra!