Hej. Jag plussade för några veckor sedan... men undrar om jag får vara med här ändå. Jag är jätteorolig och har svårt att slappna av och har svårt att glädjas. Skulle behöva ventilera och prata med andra i liknande situation.
Detta är vårt andra barn och det var psykiskt en lång väg hit. Är nu i v. 11 tror jag och ska göra ett KUB-UL om 3 veckor.
Ja, jag har ett utomkveds bakom mig (innan jag fick min son) Det är 6 år sedan nu, men känslorna finns kvar i allra högsta grad. Har även vänner som fått missfall och även drabbats av intrauterin fosterdöd, så jag vet inte hur jag ska lyckas glädjas under den här graviditeten... Fast samtidigt är jag ändå glad. På något sätt, som jag inte riktigt vill eller vågar släppa fram. Helt förvirrat!!
Nej vi har inte sett bebisen än, min BM sa att tidigt UL var uteslutet för tydligen har de knappt tid för alla rutin-UL. Och KUB fick jag inte för jag är under 35. Jag ringde då en privat mottagning för att boka KUB för jag tänkte att dels vill jag kolla upp risken för trisomierna (jag är över 30) och dels vill jag se bebis. Men det är ju en eeeevighet kvar känns det som... Jag är så rädd att det ska vara ett MA. Skiträdd verkligen :(
Har du tid för något tidigt ultraljud?
Ja oviss. Du kan ringa bm på måndag. Om du har ätit läkemedel som ger ökad risk för tvillingar borde du ju kunna få komma på ett tidigt ul för att kolla tycker man...
För övrigt så tänkte jag på graviditeten med glädje, eller i alla fall förnöjsamhet för första gången imorse. Det kändes som ett skönt avbrott från all oro och ångest.
Såvitt jag hört så är bruna flytningar både vanligt och oftast helt ofarligt! Men hade jag fått det så hade jag ju varit ett vrak ändå! När jag fick mitt utomkveds så fick jag små små blödningar som kom och gick, men det var färskt blod, kombinerat med ensidig smärta. Jag kollar ändå noggrannt på pappret vid varje toabesök den här graviditeten också... usch denna oro. Jag har KUB-ul den 17:e maj. Tiden dit får gärna skynda sig. På tisdag går jag in i vecka 12. Det känns lite skönt att den största missfallsrisken snart är över.
Hur går det för alla? Hur mår ni? :)
Jag befinner mig i någon form av limbo. Väntar på att dagarna ska gå tills den 17:e. Innan jag fått se att allt är som det ska där inne vågar jag inte glädjas riktigt. Samtidigt så smyger sig ju längtan och planeringen in ibland och jag har i ett svagt ögonblick letat fina skötväskor på wish (vår gamla är så himla tråkig!)
Den 13:e ska jag till BM för blodprover. Har inte hittat barnvakt till sonen då så han får följa med men jag har ju inte berättat för honom så jag får vara lite luddig och även be BM att inte prata klarspråk heller. Eller så tar jag med surfplatta och hörlurar till honom. Haha.
Fysiskt har illamåendet lättat, liksom tröttheten. Jag blir fortfarande nockad av trötthet ibland, men är inte trött hela dagen, varje dag längre. Molvärken har också blivit bättre men det ilar/hugger till ibland vid snabba rörelser. Brösten gör fortfarande ont. Hur mår du? :) Vilken vecka är du i nu?
Ja egentligen är det ju löjligt. Kommer vi bli mindre ledsna om något går fel och vi inte har glatt oss under tiden? Antagligen inte...
Jag är i vecka 12 nu. (11+3) Började må bättre runt vecka 10 ungefär. Fram tills dess var jag helt slut, och kände mig konstant bakis typ... Fast det varierade från dag till dag också. Kunde ha en dag när jag mådde as-illa, och så nästa dag mådde jag ganska bra... och sedan kom det tillbaka igen...
Enligt min gravidapp gick jag in i v6 idag. Jag mår ganska bra, lite illamående och ömma bröst. Värsta är att jag är så fruktansvärt hård i magen. Någon som har nått tips hur man kan mildra det? Hade så himla ont i magen igår att jag grät. Är jätterädd för missfall men det satt högt upp och nu är det borta, så det bör väl vara magen/tarmarna som strulade bara?
Helt sjukt, jag som precis kikade in här för att skriva att plötsligt från ingenstans har jag fått skitjobbig (trög) mage, jag mådde så himla dåligt igår men nu har det börjat släppa lite. Hade ingen aning om att detta kunde vara ett gravidbesvär så här tidigt, hu :( Testar nu alla husmorsknep. Jag som sett fram emot gravidillamående har nu istället typ magsjukekänsla och känner inte ens av molvärken längre. Den här värmeböljan gör ju inte att man mår bättre hehe, blä... Men heja oss!!! Björckan: Vad härligt att du snart går in i vecka 13, skönt att lägga vissa besvär bakom sig....
Vet inte alls hur det lilla livet mår där inne nu, men det har ju inte kommit ut än så länge så vi får vänta och se.Är på precis samma dag som du Frkmaria 
Men jag känner inga symptom alls... ingenting. Så det känns inte särskilt verkligt ännu. Ska på inskrivning den 24 maj, känns så himla långt borta just nu, vill ju veta om det verkligen är någon där inne. Är det någon som vet om man brukar få höra hjärtat vid inskrivningen? Behöver liksom någon form av bekräftelse..
Igår beställde jag tom nya graviditetstester, så jag kan testa igen. haha inte nog med att man testade tusen gånger under tiden man försökte bli gravid, nu fortsätter jag även efter. Hur ska detta sluta...