Inlägg från: Oviss01 |Visa alla inlägg
  • Oviss01

    Vi som precis plussat - dela känslor och tankar

    Jag plussade imorse!! Stod vecka 2-3 på testet  
    Jag har PCO och har ingen egen ägglossning, men Letrozol (hjälp till ägglossning) fungerade på första försöket. Nu är jag nervös över om det ligger en eller två där inne och växer... (större risk för tvillingar med Letrozol).

    Nån som har koll på när man gör första kollen för att se hur många som finns där inne? =)

    Och ska man ringa MVC på en gång? Typ på måndag?

  • Oviss01

    Är på precis samma dag som du Frkmar­ia 
    Men jag känner inga symptom alls... ingenting. Så det känns inte särskilt verkligt ännu. Ska på inskrivning den 24 maj, känns så himla långt borta just nu, vill ju veta om det verkligen är någon där inne. Är det någon som vet om man brukar få höra hjärtat vid inskrivningen? Behöver liksom någon form av bekräftelse..

    Igår beställde jag tom nya graviditetstester, så jag kan testa igen. haha inte nog med att man testade tusen gånger under tiden man försökte bli gravid, nu fortsätter jag även efter. Hur ska detta sluta...

  • Oviss01

    Hej!

    Jag har varit med om en konstig sak precis. I förrgår åt jag fruktsallad, inga problem, det var supergott. Men så igår åt jag honungsmelon och päron. Då helt plötsligt får jag en allergisk reaktion, det känns som att det svullnar i hals/gom. 

    Helskumt! Kan graviditeten gör sådana knäppa saker? Skapa allergier??

  • Oviss01

    Jag har börjat fundera över det här att berätta om graviditeten på arbetet. Jag började nytt jobb 1 januari och jag är ensam anställd, så det känns lite jobbigt.

    När berättar ni?

  • Oviss01
    Myspys85 skrev 2016-05-21 18:34:47 följande:
    Jag förstår absolut, det är skitjobbigt att gå och vänta men det kommer kännas skönt att kunna berätta sedan när ni väl gjort UL. Tiden går fort! "Skönt" ändå att du fått mer symptom nu hehe, man får ångra att man önskat fler symptom...
    Oviss01 skrev 2016-05-21 17:11:18 följande:

    Hur tänker ni kring kub-testet. Gör "alla" det? 


    Vi hade inte tänkt göra KUB men när vi väl blev gravida ändrade jag mig, vi har kämpat rätt länge och jag vill att barnet mår bra och att vi inte får jobbiga överraskningar senare i graviditeten. Tycker även att det är skönt med ett extra ultraljud. Dock kommer det krävas att vi får väldigt dåliga riskodds för att jag ska göra något moderkaksprov, känns onödigt med ett ingrepp om inte oddsen är väldigt höga förstås. Hur känner du/ni?
    Jag önskar att alternativet inte ens fanns.. men jag känner att enda gången det är värt med KUB är antingen om det är ett jättebra resultat, eller om det är ett riktigt dåligt. Är det däremellan så kommer man oroa sig tills barnet föds. Och dessutom är det så liten risk att det är något hur som helst. Dessutom finns det så många sjukdomar/syndrom som är tusen gånger värre än de som kollas vid KUB. 

    Jag har inskrivning på tisdag, och jag kommer nog inte fråga efter KUB själv. Utan vi får se om hon tar upp det och vad hon i så fall säger om det då.

    Men spontant så vet jag inte om inte kub bara skulle innebära mer oro. Jag är orolig så det räcker redan, över allt..
  • Oviss01
    Emsan91 skrev 2016-05-25 07:05:44 följande:

    Hallå tjejer! Hur mår ni allihop?

    Går graviditeterna bra?


    Hej!

    Jag är i vecka 8 nu (7+5) och var på inskrivning igår på MVC. Jag berättade om min PCO och att jag tog ägglossningsstimulerande för att bli gravid etc. hon sa direkt då att det kanske kunde vara skönt med ett tidigt UL. Jag trodde jag skulle behöva tjata mig till det Fick tid redan nästa vecka, då är jag dock bortrest, så blir UL den 7 juni. Känns så himla spännande (och läskigt). Finns liten risk för tvillingar då jag hade två mognande ägg när jag var på UL innan ÄL.

    Annars mår jag bra. Måste upp och kissa 2-3 gånger per natt bara.. känner mig äcklad av tanken på mat, men mår inte direkt illa. Frustrerande dock, får kämpa i mig mat. 
  • Oviss01

    Imorgon skulle jag varit på ultraljud, men min sambo hade inte möjlighet att komma ifrån jobbet så vi blev tvungna att flytta ultraljudet till nästa vecka. Som jag har räknat ner sekunderna till imorgon, så blir det en hel vecka senare ja, ni känner säkert igen er med att tiden går så fruktansvärt långsamt. Och att man är orolig över att det inte finns något där inne, trots positiva graviditetstester..

    Idag är jag i vecka 9+3, så en bra sak med ultraljud en vecka senare är ju att man kanske kan se mer på ultraljudet också. Man får försöka se det positiva

    Känner egentligen INGENTING av graviditeten, så jag vill få bekräftat att det faktiskt är nåt..

  • Oviss01
    Myspys85 skrev 2016-06-10 07:48:52 följande:

    Tjejer, jag var på provtagning hos barnmorskan igår (är i början av v12 nu) och hade ställt in mig på att vi skulle ta prover för Kub också, så säger hon att hon kollat fel och pga semestertider kan jag inte göra Kub i vår kommun! Normalt erbjuds alla att göra det här, men endast över 35 år på sommaren. Det är ju egentligen lugnt, men hon sa vid senare tillfället att jag FÅR göra Kub så nu var jag ju inställd på det :( Blev sjukt besviken och nojig. Kan få åka till ett annat landsting och göra det, men är det värt det?! Både sambon, mamma och ena bästisen försöker lugna och säga att vi klarar oss med RUL i v19, är ju inte långt dit. Men jag trodde jag skulle få se vår lilla bebis snart igen och liksom känna mig lugnare. Känner mig skittöntig som nojar mig i onödan, risken för fel är ju liten och man får bara en uppskattning ändå. Fler som skippar Kub och kan peppa mig lite? Kramar


    Vi kommer skippa KUB. Risken är så liten att det skulle vara något, och det finns ju en anledning till varför det i flera kommuner/landsting är så att bara de över 35 FÅR göra KUB över huvudtaget. Dessutom är jag osäker på hur jag skulle hantera resultatet om det är "mellanbra", för mig skulle det antagligen orsaka mer rädsla än trygghet.
  • Oviss01

    Åh jag blir bara mer och mer nervös. Imorgon ska vi på första ultraljudet. Som jag längtat, men nu när det väl är dags är jag bara så himla nervös!!

    Vecka 10+3 idag. Får se vad man kan se. Det viktigaste är att se ett hjärta slå och ifall det är en eller två där inne... (Hade två ägg som var på G att släppa vid ÄL).

    Ska på möhippa på lördag så jag tänkte berätta för både bruden och möhippegruppen imorrn... Blir så konstigt annars

  • Oviss01
    Makintoch skrev 2016-06-14 15:56:21 följande:
    Hur gick ultraljudet?
    Jadu, det visade sig vara tvillingar där inne... så vi är lite chockade nu här.. särskilt sambon, vilket känns lite jobbigt. men det tar nog en stund att smälta detta..
  • Oviss01
    Sabina91 skrev 2016-06-14 20:27:28 följande:
    Men oj, grattis ?????? Hur känner du inför tvillingar då?
    Det känns läskigt...När jag var liten var det min största dröm typ att få tvillingar (ville själv ha en tvillingsyster haha). Men nu hade jag siktet inställd på en, eftersom sambon har ett barn sedan tidigare och jag alltid tyckt att två barn är lagom. Dessutom känns det tufft att vara ensam med två spädbarn samtidigt, kommer man få sova något över huvudtaget? etc...

    Men det jobbigaste av allt är nog sambons reaktion, han är typ helt förstörd. Men jag hoppas och tror att det är en stor chock som drabbat honom. Hans förra förhållande tog dessutom slut i samband med att de fick barn, så han kanske är lite skrämd..
  • Oviss01
    Myspys85 skrev 2016-06-17 07:14:24 följande:
    Grattis! :) Jag kan förstå chocken, men det kommer gå bra! Som sagt så får ni ju två som kan underhålla varandra och ha glädje av varandra under hela uppväxten, dubbel glädje helt enkelt. När jag själv mår som sämst önskar jag lite att jag bara på tvillingar, så man kunde få två överstökade på en gång liksom ;) Hur känns det nu, har ni hunnit smälta nyheten?
    Nja, inte än... nog snarare min reaktion som kommit i efterhand. Blev så mycket med sambons direkta reaktion att min reaktion fördröjdes tror jag :P

    Men det ger sig väl. Känns så konstigt också då jag inte känner mig gravid alls. Mått som vanligt hela tiden, ingen mage syns, inga cravings. Allt är bara som vanligt.. Idag går jag in i vecka 12.

    Men absolut, efter första året typ så kanske det blir enklare med tvillingar då de kan roa varandra lite bättre än ensambarn. Men första året känns lite kaosigt hehe. Sen lite praktiska problem som plats i bilen, rummen i huset etc. Men som sagt, hoppas det ger med sig för glädje snart
  • Oviss01
    Sessan84 skrev 2016-06-23 19:55:08 följande:

    Fick precis ett plus. Är 32 år, och nu i total chock. Känner ingen glädje bara rädsla, Även om man tänkt att det är dags för barn så har jag inte haft någon barnlängtan..
    Är dessutom enormt förlossningsrädd, att föda barn är en återkommande mardröm jag haft i flera år.

    Vad gör jag nu? När ringer man barnmorska? Vad ska jag tänka på? Hur säker är stickan? Visst kan det inte bli ett falskt plus?


    Grattis! Men jag förstår din rädsla, även om jag alltid haft barnlängtan så är jag livrädd nu när jag faktiskt är gravid

    Stickan är säker. Du ringer barnmorska på en gång och får tid för inskrivningssamtal!
  • Oviss01
    Myspys85 skrev 2016-08-11 13:46:23 följande:

    Hej tjejer, hur går det för er som är runt vecka 16-20 nu? Vet att vi var några stycken i början. Jag skulle ha varit i v 20 nu men vi fick det jobbiga beskedet på RUL att det lilla fostret inte såg friskt ut, njurarna fungerade inte plus några småsaker till. Chanserna för ett friskt liv var mycket små eller obefintliga, så för att vår bebis skulle slippa lida beslutade vi oss för att avsluta graviditeten :( Gick igenom aborten för bara några dagar sedan och det känns så tungt och orättvist att vårt lilla barn inte fick det liv vi hade hoppats på. Vi fick sitta med honom efteråt men nu känns det så tomt, magen hade ju växt de sista veckorna och jag åt som en karl. Älskar vårt lilla barn och hoppas kunna gå vidare och bli gravida igen i framtiden. Det känns som att vi hade extrem otur och jag hoppas att ni slipper den oturen nu när vi "tog" den. Kramar


    Åh, nej. Lider verkligen med er, detta är min mardröm när vi ska på RUL nu på måndag... önskar man bara kunde släppa all oro och BARA se fram emot att få se bebisarna och nyfiken fråga om kön etc..

    Lycka till med allt, hoppas ni blir gravida igen snart! Som sagt, det var ju extrem otur, så sannolikheten att det skulle hända igen är ju i princip obefintlig. 

    Kramar!
  • Oviss01
    Myspys85 skrev 2016-08-18 07:45:35 följande:
    Frkmaria skrev 2016-08-12 14:19:26 följande:

    Usch. Lider med er. Högg till ordentligt i hjärtat när jag läste! Alla tankar till er! Vi ska på rul på måndag och jag oroar mig lite för att något ska vara fel. Tycker dock jag känner rörelser så jag hoppas verkligen allt är som det ska! Kram!


    Hallå, hur gick det för er på RUL? Hoppas bra! Behöver lite glada nyheter nu när allt känns så deppigt.
    Det gick väl så bra det kan gå! 

    Två små fina FLICKOR rumlade runt där inne. Helt fantastiskt, kan fortfarande inte riktigt förstå att det faktiskt är två människor i magen. Jag känner ju ingenting tycker jag, men jag såg ju hur de rörde sig och hade sig där inne på RUL. Allt var bra med dem, vad de kan se. Häftigt också att de kan zooma in så pass och titta på alla kammare i hjärtat osv.

    Vi blev chockade över att det var två tjejer, vi var heeeelt inställda på två tjejer. Så nu är vi helt förvirrade över vad de ska heta...

    Något bra med tvillingar är ju också att jag får göra en massa extra ultraljud, dags om två månader igen nästa gång.

    Sedan var jag hos BM igår också och fick höra tjejernas hjärtan för första gången. Hon försökte lyssna på båda samtidigt, men då blev det bara rundgång  
  • Oviss01

    Just det, glömde säga också att BF blev flyttat ett par dagar. Så nu är det 3 januari som gäller. Så vi är nära varandra Frkmaria!

    Men i och med att de är två, så lär det bli decemberbarn..

  • Oviss01
    Frkmaria skrev 2016-08-19 15:07:45 följande:

    Åh vad härligt! Misstänker att du menade att ni trodde det var pojkar? Ska vi byta namnlista med varandra...vi känner precis samma sak med namn med en pojke! Hahaha. Jag har läst på lite både om att det är en stor en förmodligen och vatten i njurarna. Kan säkert få kejsarsnitt (vilket jag egentligen vill ha) men vill ju ha en januaribebis (eftersom man då ligger "före" i utvecklingen om ni förstår hur jag tänker) och kejsarsnitt brukar planeras 1-2 v innan BF. Åh. Är så fundersam kring detta!


    Haha, ja självklart. Vi räknade med två pojkar, egentligen ingen annan anledning än att min sambo har en son sedan tidigare. Sedan ville jag liksom förbereda mig på det, eftersom jag så gärna ville ha en tjej... Så blev det två flickor

    Från början sa vi att tjejnamn är ju så himla mycket lättare än killnamn. Men nu när vi vet, så blev det helt plötsligt omöjligt!

    Känner igen det där med att vilja ha en januaribebis.. det vill vi också, men det är inte så troligt att det blir så.. jag vill helst INTE att det blir kejsarsnitt, men det är ju möjligt det med, när det är två. 

    Allt blir inte alltid som man tänkt sig
Svar på tråden Vi som precis plussat - dela känslor och tankar