Våldsam tjej

Utan att ha haft liknande med våra barn tror jag lösningen för er kan vara detsamma som för 95% av problem folk har med sina barn:

Oönskat beteende ska bemötas så lågaffektivt som möjligt.
Det vill säga mata inte felaktigt beteende med energi.
Varken i form av frågor, omhändertagande, eller utskällning.

Jag hade helt lugnt tagit dottern, satt in henne i sitt rum och stängt dörren. Är hon lugn när hon kommer ut tillåter jag henne komma ut. Annars upprepar jag detsamma. Inga förklaringar behövs. Hon vet att agerandet som föranledde rumsutvisningen är skälet.

Har ert barn en grav diagnos är detta kanske inte korrekt tillvägagångssätt, det är bortom min kompetens.

Mata henne istället med uppmärksamhet och omhändertagande när hon beter sig normalt.

Hon kommer tillslut förstå att hennes aggressivitet inte ger henne det hon vill ha, men att det normala eller positiva beteendet ger henne mer av det hon vill ha.

Låter som rätt normalt för en 3.5-åring endå.
Hon agerar på sina känslor eller provar beteenden hon sett.
Upp till er att uppfostra, sätta gränser för vad som tillåts.
Det är erat jobb.

Beroende på hur ni hanterar (belönar) det kommer hon antingen tillslut tröttna på det eller låta det bli en bestående del av hennes personlighet.

Hon kommer så klart försöka knäcka er när ni försöker uppfostra henne.

Som jag ser det; antingen är det barnen som bestämmer hemma, eller så är det de vuxna.

Allt snack om ömsesidig hänsyn och att barn också har rätt att bestämma är skitsnack som kanske fungerar med somliga barn men är förödande för de flesta.

Barn är barn och ska uppfostras till att bli fungerande medlemmar i samhället.
Då måste de lära sig att kuva sina impulser och ta hänsyn till andra, det är inget som kommer av sig självt för de flesta.