Nålrädd son

Behöver han ofta ta blodprover m.m.? Om det är så, så kan man ta kontakt med barnmottagningen och gå på ev. stickskola. Det brukar se lite olika ut hur man gör i de olika landstingen.

Är ni föräldrar också rädda eller känner obehag? Det märker barnen. Viktigt att inte en vuxen som själv är rädd går med barnet. Tycker också ni ska prata med barnmottagningen om stickskola om han ofta måste stickas. Annat alternativ kan ju vara mutor om det fungerar. Han får en sak som han önskar sig om han tar sprutan. Tror det är väldigt viktigt att ni vuxna ändå är bestämda gällande att tex vaccinationer ska tas. Jag har själv varit med om att vaccinera rädda barn i förskoleåldern och det blir värre om föräldrarna är veliga och barnet känner att hen kan slippa undan. Det kan låta hårt det er BVC sköterska sa men vissa saker måste man göra och går inte att diskuteras. Kanske inte är så dumt gällande vissa barn att göra som hon sa och inte prata så mycket om saken innan. Bara göra det och sen trösta. Men det är nog väldigt individuellt från barn till barn. Man får minnas att fobier blir värre då man undviker saken man är rädd för :(

Jag tror på att vara ärlig.

Min 10-åring är rejält rädd för nålar och hellre panik inför blodprov än att han ska känna rädsla inför alla besök han ska på.

Har sagt till alla mina barn att de ska stickas (när jag vetat om det) att det kommer att göra ont. De andra tre har inte blivit mer rädd av den informationen utan tvärtom inte tyckt att det var så farligt i slutändan ändå. 10-åringen däremot går mot strömmen och blir bara mer och mer hysterisk för varje gång. Dock brukar vi komma igenom det genom att jag tvingar honom att kolla på mig, vi börjar inte sticka föränn jag lyckats fånga hans blick och lovar honom att det är slut när jag räknat till 10. Sen får jag se till att veta antalet rör och stämma av med sköterskan hur fort jag ska räkna men vid det laget brukar sköterskan ha insett att hon ska hinta om det ska gå långsammare eller snabbare att räkna så det löser sig alltid.

Brukar vara ytterst tacksamma sköterskor när vi är klara för att jag trots allt lyckats få sonen igenom provtagningen.