BF mars 2017

Hej allihopa. Är ny här och har gått in i vecka 9 idag, bf 170316. Är 34 år och har 2 pojkar på 10 och 5 år så hoppas på en flicka denna gång. Mår..... hur ska jag uttrycka mig utan att använda en massa svordom???? Jag känner mig i ... obalans. ja det var ett fint ord. Illamåendet är nytt för mig men väldigt påfrestande, foglossningen eller ischias hälsar på i ena skinkan, tröttheten känns som cement när man ligger ner (hopplöst att ta sig upp) och magen är i undantagstillstånd. Var för hälsosamtal hos bm och har inskrivning den 16/8. Är van tysk mödrarvård så jag vart lite chockad över hur otroligt lite man gör här. Inget gravtest där, inget VUL för att varken bekräfta grav eller för den delen se hur långt gången man är. I Tyskland är gyn (och all annan sjukvård privat) så man väljer ut en gyn-praktik man vill gå till och så görs ett första VUL på inskrivning så man får rätt bf, därefter görs ultraljud (och en massa annat) 1 ggr per månad. Så som ni förstår så vart jag lite paff med ul vecka 18, what???
Bad om KUB pga down i min mans släkt men det fick vi inte heller eftersom jag fyller 35 först om 6 veckor, jag blev alltså gravid 3 månader för tidigt. Och privat finns bara en här (en timme ifrån) men hon har stängt till mitten av september, sen boka direkt mm så då hamnar jag tidsmässigt redan kring det stora UL. Nåja mycket text som vanligt men grattis till oss alla som plussade, oavsett hur vi mår

PS: Jag har skrivit pm till LIV.. nånting för insläpp till fb-gruppen.

har inte blivit insläppt i fb-gruppen än. Kan nån av dem som gör det skriva pm till mig här så jag kan bli insläppt. Längtar så efter gruppen.

Har tack å lov haft en liten bättre dag idag. Illamåendet vart betydlig bättre men växtvärken var mer. Visst är det roligt hur man fungerar som gravid? Har man inte växtvärk så är man orolig för MA och har man växtvärk så springer man på toan hela tiden å kollar efter blod för man är rädd för MF. Oavsett så blir det alltid fel

Är bara så oerhört tacksam att jag har en sån förstående partner som stöttar mig enormt och tar mycket ansvar för pojkarna så jag kan självdö i soffan, helt underbart. Även att han, hans familj och vänner är så glada för oss är oxå nytt för mig. Har tyvärr tidigare fått glädjas själv då varken min familj, jobb eller "svärföräldrarna" var glada. Fick bara dumma kommentarer som att "nja vi får väl se först så det inte blir missfall". Jo tacka för det. Sambon är dock orolig än då han längtade efter barn i hela sitt vuxna liv och hans ex gjorde abort, detta krossade honom. Har dock sagt till honom att bara en allvarlig sjukdom skulle få mig till ett sånt beslut. Det kommer bli så kul att få göra UL så han får se den lilla. Han är dock en helt underbar pappa till mina pojkar.