yllass skrev 2016-07-17 10:42:50 följande:
Word. Hur gjorde man förr egentligen? Lät barnet vänta tills man betalt? OJ vad hemskt för barnet att vänta.... Neeeee det går ju inte!!!
Jag kan tala om hur man gjorde förr. Jätteförr, till och med. Man bjöd barnen som kom och handlade på frukt, bär eller karameller. Låååååångt in på 1900-talet. Coop (och alla versioner de har hetat) har haft bjud som policy i nästan hela deras existens. Att man inte ska smaka på vindruvorna (och sånt) är faktikst ganska nytt. Det är väl därför man kan se en del pensionärer smaka på både det ena och det andra.
Det är faktiskt främst från -70-talet som det slutade bjudas, för att sedan få en renässans på sent -90-tal, då en annan form av bjudning kom till de större butikerna, nämligen platslagade smakprover. Lite senare återkom också bjudfrukten till barnen.
Att öppna varor och äta i butiken för akut törst eller hunger, framför allt hos barn, har gått ungeför samma vända, mest pga att butikerna har blivit större och fått relativt mindre personal. På den tiden butikerna var små-ish, låg i varje hörn och hade liten och ständig personal som kände alla nästan vid namn var det inte svårt att be om något och betala det trots att det fanns varken sträckkod eller något kvar att väga. De var inte rädda för att sälja äpplen styckvis istället för hektovis. När butikerna blev gigantiska komplex med 1000-tals varor med sträckkod blev det svårare att be om lov, men enkare att betala trots att varan redan var "borta".
SJÄLVKLART finns det folk som äter något och inte betalar, men det är en helt annan state of mind än en förälder som.... bryter en skyr till sin illamående 4-åring. Eller en vuxen människa som bryter en kexchoklad för att hon blivit akut snurrig. I min värld i alla fall.
