Evighetsnattningar med 2-åring.
Jag behöver råd angående hur vi ska gå vidare med nattningsrutinerna för vår 2-åring. Nattningen på kvällarna tar oftast upp till 2-3 timmar. Han är nöjd, men själva känner vi att vi bara inte orkar längre. De där 3 timmarna på kvällen har blivit så dödligt uttråkande.
Våra eftermiddagar ser nästan alltid likadana ut: Efter maten en halvtimmes tv-tittande och sedan välling vid omkring 19.30. Sedan plockar vi undan i hans rum, eventuellt badar, borstar sedan tänderna och efter det ligger han i sängen vid 20.00, vilket är då som han börjar visa tecken på trötthet. Vi läser en bok, sjunger några sånger och sedan somnar han - någon stans mellan 22.20 och 23.00. Klockan 7 vaknar han pigg som en lärka.
Jag tror att han får så pass mycket sömn som han behöver så jag förstår att han inte somnar tidigare, men det är vi föräldrar som känner att nattningen inte fungerar för oss eller för vårt samliv. 2-åringen sover fortfarande på dagen så det spelar säkert in kring att han inte somnar tidigare på kvällen. Om vi tar bort eller kortar ner middagssömnen, så blir han supergrinig och gråter sig igenom hela eftermiddagen tills han somnar av ren utmattning någonstans mellan 16 och 17 och efter det somnar han för kvällen ännu senare.
Efter sagoboken släcker vi lampan och sedan sjunger vi. Boken och de första sångerna går bra, sedan bryter helvetet lös: han vill bestämma vad vi ska sjunga, diskutera 1000 olika saker, han sparkar i väggen, vill att vi ska hämta vatten, eller så vill han bara kolla så att traktorn har det bra i lådan, eller vill steka en korv på lekspisen. Eftersom han ändå inte somnar, så har vi provat att låta honom vara uppe, vi har låtit honom steka den där korven på lekspisen eller sitta med oss i soffan i vardagsrummet och göra något lugnt, men det går bara inte. Han är trött, även om han inte är "sovtrött", så han blir på dåligt humör och blir grinig och lättretlig vid varje liten motgång (att korven inte hamnar rätt i stekpannan, att släpet hoppar av traktorn, att han inte får fast en duplokloss rätt) eller så blir han superspeedad (springer runt, kastar saker och ska brottas.)
Nattningen känns därför som en kamp. Han ligger i sängen, i ett mörkt rum, somnar inte men har absolut noll tålamod. Ligger han i sängen så gnäller han i varje fall inte, men han har ingen ro i kroppen för det. Erbjuder vi honom att titta själv i en bok, så ska han ha en ny bok var femte sekund. Om man sjunger fler sånger, så ska han höra en ny sång innan man knappt har påbörjat den förra sången. Om han inte får någonting alls att sysselsätta sig med så sparkar han i väggen, kastar gosedjur och försöker stå på huvudet i sängen. Det här pågår i uppåt 2,5 timme innan han plötsligt somnar.
Vi orkar bara inte längre. Somnar den som nattar, så tar nattningen ännu längre tid, så man får tvinga sig till att hålla sig vaken. I stort sett sitter man där i timmar, på en stol, i ett mörkt rum och försöker undvika att ungen studsar runt i sängen.
.