• Amanda84

    Evighetsnattningar med 2-åring.

    Jag behöver råd angående hur vi ska gå vidare med nattningsrutinerna för vår 2-åring. Nattningen på kvällarna tar oftast upp till 2-3 timmar. Han är nöjd, men själva känner vi att vi bara inte orkar längre. De där 3 timmarna på kvällen har blivit så dödligt uttråkande.

    Våra eftermiddagar ser nästan alltid likadana ut: Efter maten en halvtimmes tv-tittande och sedan välling vid omkring 19.30. Sedan plockar vi undan i hans rum, eventuellt badar, borstar sedan tänderna och efter det ligger han i sängen vid 20.00, vilket är då som han börjar visa tecken på trötthet. Vi läser en bok, sjunger några sånger och sedan somnar han - någon stans mellan 22.20 och 23.00. Klockan 7 vaknar han pigg som en lärka.

    Jag tror att han får så pass mycket sömn som han behöver så jag förstår att han inte somnar tidigare, men det är vi föräldrar som känner att nattningen inte fungerar för oss eller för vårt samliv. 2-åringen sover fortfarande på dagen så det spelar säkert in kring att han inte somnar tidigare på kvällen. Om vi tar bort eller kortar ner middagssömnen, så blir han supergrinig och gråter sig igenom hela eftermiddagen tills han somnar av ren utmattning någonstans mellan 16 och 17 och efter det somnar han för kvällen ännu senare.


    Efter sagoboken släcker vi lampan och sedan sjunger vi. Boken och de första sångerna går bra, sedan bryter helvetet lös: han vill bestämma vad vi ska sjunga, diskutera 1000 olika saker, han sparkar i väggen, vill att vi ska hämta vatten, eller så vill han bara kolla så att traktorn har det bra i lådan, eller vill steka en korv på lekspisen. Eftersom han ändå inte somnar, så har vi provat att låta honom vara uppe, vi har låtit honom steka den där korven på lekspisen eller sitta med oss i soffan i vardagsrummet och göra något lugnt, men det går bara inte. Han är trött, även om han inte är "sovtrött", så han blir på dåligt humör och blir grinig och lättretlig vid varje liten motgång (att korven inte hamnar rätt i stekpannan, att släpet hoppar av traktorn, att han inte får fast en duplokloss rätt) eller så blir han superspeedad (springer runt, kastar saker och ska brottas.)


    Nattningen känns därför som en kamp. Han ligger i sängen, i ett mörkt rum, somnar inte men har absolut noll tålamod. Ligger han i sängen så gnäller han i varje fall inte, men han har ingen ro i kroppen för det. Erbjuder vi honom att titta själv i en bok, så ska han ha en ny bok var femte sekund. Om man sjunger fler sånger, så ska han höra en ny sång innan man knappt har påbörjat den förra sången. Om han inte får någonting alls att sysselsätta sig med så sparkar han i väggen, kastar gosedjur och försöker stå på huvudet i sängen. Det här pågår i uppåt 2,5 timme innan han plötsligt somnar.

    Vi orkar bara inte längre. Somnar den som nattar, så tar nattningen ännu längre tid, så man får tvinga sig till att hålla sig vaken. I stort sett sitter man där i timmar, på en stol, i ett mörkt rum och försöker undvika att ungen studsar runt i sängen.

  • Svar på tråden Evighetsnattningar med 2-åring.
  • scanmia

    Testa att ta bort dagsömnen och parera sedan 16-sömntåget genom att gå ut en runda eller ta ett bad eller något annat väldigt roligt. Håller han bara ut där två-tre timmar eller så så borde han kunna sova för natten. Eller? Efter några intensiva dagar så kan ni se om den nya rutinen sitter. Funkar det inte precis just nu redan så kanske om en månad?

    Annars hade jag försökt hitta en aktivitet som är ok för er föräldrar medan han somnar. Två timmar känns oändliga om man bara ska väääänta på att han ska somna, men kan du läsa/sortera tvätt/organisera foton/träna yoga/jobba samtidigt så kan det bli en helt annan grej. Ser man så där lite lätt upptagen och tråkig ut så bidrar det kanske också positivt till att han kan tycka att det är så pass tråkigt att han lika gärna kan sova lite. Åtminstone tills ni är redo att försöka dra in på dagsömnen igen.

  • LenaDenRena

    Hade exakt samma problem med min lille kille. Varje natt när jag skulle lägga honom så ville han bara vara uppe och pratade om att det var för tidigt för honom att sova (klockan var runt 19). Sjöng för honom och berättade sagor, men han försökte hela tiden springa upp. Använde alla slags trick i boken, men inga hjälpte. Efter kanske en månad, så sa jag faktiskt till på skarpten att han får sova nu. Men han svarde tillbaka om att "Klockan är fan 18" och vi började bråka, det slutade med att han skrek "Jag åker till Jonte nu!" och så åkte han iväg med sin moppe. Nu är bor han inte hemmma längre, så mina problem är borta. 
    Tack så mycket! 

  • Annelie 76

    Hur länge sover han på dagen? Prova att dra ner på den i små steg om ni tycker att han behöver sova på dagen. Sen får ni göra som det skrevs ovan, när ni vet att han kommer bli trött så håll honom aktiv.
    För oss har det alltid funkat bäst att få barnen att somna i mörkt rum och i famnen. Vi ligger alltså i sängen med barnet på armen. Med första fick inte nattningen bli för lång, max en vaggsång inget mer. Han blev uppstressad och omöjlig att lägga om man höll på för länge. Sen fick man ofta tvinga honom att ligga ner för även om han var dödstrött så vägrade han somna. Men om man själv låg i sängen med honom med sig och somnade så sov han också inom några minuter. Pappa och jag turades om med läggningarna så båda kunde göra saker.
    Nu har vi två barn och lilla är något lättare att lägga men vi kör på med ungefär samma som tidigare. Korta läggningar i så mörkt rum som möjligt och ligga tillsammans med barnen så man kan se till att de ligger still. Går oftast bra, läggningarna tar oftast max 20 minuter.

  • stellie

    Hade liknande problem. För oss blir det så när hon får vara uppe lite för länge. När de visar trötthetstecken är det oftast redan "för sent". När då sömntåget redan gått kan det dröja timmar innan hon kommer till ro igen. En annan vov kan vara vällingen som ger en energiskjuts precis när barnet ska bli dåsigt. Prova att natta vid halv åtta istället och skippa vällingen- det skulle vara mitt tips. Och ja ... Jag vet. Man dör över hur tråkiga nattningstimmarna kan vara .

  • Alexi

    Men TS. Det är ju helt meningslöst att lägga honom när han uppenbarligen inte är trött. Är han prick 2 år eller drygt?

    Vi minskade dagsömnen till 30 min när vår äldsta var precis två år. Det gjorde läggningarna otroligt mycket enklare. Så det ni gör är att lägga flera timmar på att söva någon som inte är trött, helt meningslöst.

    Har ni testat att låta honom sova en kortis på dagen bara?

    Är han intresserad av film? Ett alternativ kan ju vara att han ser på en film från typ 20-21-tiden och kanske till och med somnar framför den, så får ni lite lugn kväll fast han är vaken.

    Men jag tror att om ni minskar dagsömnen kraftigt eller tar bort den så kommer det lösa problemet. Ni får se till att ha vettiga aktiviteter från kl 16 till läggdags under en övergångsperiod. Han kommer ju förlänga nattsömnen efter ett tag och då klara kvällarna bättre.

  • elin1989

    Jag skulle ta bort dagssömnen. Antagligen skulle han vara gnällig och trött i ett par dagar men sen skulle det antagligen jämna ut sig (han kanske skulle sova lite längre på morgonen också).

  • hurtänktedunu

    Vår tvååring var lika. Vi tog bort dagsvilan rakt av. Hon blir lite grinig ibland på dagen men det går över rätt snabbt. Nu somnar hon medan vi läser saga. Så skönt

Svar på tråden Evighetsnattningar med 2-åring.