Fiasko till möhippa

Förstår att du känner dig sviken av kompisar som inte alls respekterat dina uttalade önskemål, oavsett hur de menat. Däremot får du som vuxen människa inse att du har ansvar för vad du själv gör. Du valde att dricka spriten, oavsett om det var de som trugade. Du får nog jobba med att leva efter egna önskemål om de är viktiga för dig och inte andras. Det finns pushiga människor, ibland är de rentav närstående. Ibland kan man välja att göra avkall på egna önskemål (och stå för det!) men sådant som är viktigt för dig får du jobba på att säga nej till, för att landa i positioner som martyr, offerkofta och dörrmatta vill nog ingen, vare sig i förhållandet, bland kompisar eller på jobbet.

Att du inte känner för att skratta åt eländet förstår jag tydligt nog. Om du nu väljer att skaka på huvudet och sucka åt det, att bli grymt arg och skälla ut tjejerna eller säga upp bekantskapen väljer du själv. Men att sitta och gråta över det hela mer tycker jag faktiskt inte det är värt. Välj att glädja dig åt bröllopet i stället, när du avgjort om du vill ha med möhippetjejerna eller ej.

Möhippor är för övrigt grymt överreklamerade. Själv informerade jag om att jag inte skulle ha någon (så tråkig är jag att jag tycker de saknar funktion när man redan är sambo) och trevligt med kompisar har jag hellre vid andra tillfällen).

Det tog jag för givet när jag läste trådstarten. Hon visste sedan tidigare att det "inte fungerar" att dricka alkohol, och kunde inte sluta dricka när hon börjat (triggermekanism, ett av kriterierna vid alkolmissbruk). Desto viktigare att lära sig att sätta gränser så att hon inte faller för tryck att dricka, när nu omgivningen tydligen har en kultur av att dricka mycket.

Kanske, kanske trodde de att TS egentligen skulle tycka det var kul (och det är ju möjligt att hon skrattar åt eländet om några år...) . Fast det är ganska ointressant vad de tänkte, trodde och ville tycker jag, när de handlade tvärtemot TS uttalade vilja på alla plan..

Jag håller med. Fast det innebär inte att väninnorna behöver ha gjort det för att förlöjliga TS som uttrycktes ovan.  De KAN ha tänkt sig det som en kul grej. Inte för att jag själv skulle gillat det ändå och gränslösa hade de varit oavsett. (Å andra sidan har jag aldrig haft problem att säga nej till alkohol så i TS sits hade jag snarare blivit den nejsägande "festförstöraren" direkt än suttit och varit ledsen i efterhand. )

Visst finns det grupptryck, men det är ingen naturlag att man måste följa det. Det väger in sådant som hur viktig man egentligen tycker saken är, hur den egna självkänslan ser ut, hur viktig gruppen ifråga är för en och självklart vilka konsekvenserna kan antas bli om man säger nej.

För egen del hade jag t ex förmodligen kunnat pressats till en hel del om jag trott mig riskera egen eller anhöriga liv och lem, och ofta lockats att jobba över mot bättre vetande för arbetsgruppens skull, men inte inte dragit mig en sekund för att säga nej till sprit för att inte riskera att ett par tjatande kompisar som tyckte alkohol var viktigt blev sura. De få gånger någon inte accepterat ett första nej tack och kanske ett andra vid "ska du verkligen inte ha" så har jag sagt nej tack tre och fyra också. Om man som TS dessutom vet att hon inte klarar att dricka eller att sluta dricka borde det vara än viktigare att stå för vad man själv vill. (Det förtar inte det respektlösa i kompisarnas agerande men drack gjorde TS själv.)