Känns som det inte finns något annat val

Jag kan inte råda dig vad som är rätt eller fel för er i det hör läget. Det kan bara ni göra.

MEN det ni ska fråga er är att, om ni tar bort detta barn och sen visar sig att ni inte kan bli gravida igen (känner folk som gjort abort/aborter i sin ungdom och sen har de inte kunnat bli gravida igen). Kan ni leva med det? Leva med eventuella skuldkänslor? "nöja" er med ett barn och va lyckliga? Om ni svarar Ja på dessa frågor så ser jag inget större hinder för er att göra abort.

Att bli gravida igen för er ska ni absolut inte ta som en självklarhet. Detta kan vara sista chansen för er, det vet man aldrig. Eller inte, ni kanske kan bli gravida lätt igen, det kan man ju inte veta, men just att ni tänker igenom scenariot ordentligt innan, vad som skulle hända med er som par, familj om ni tar bort och sen inte lyckas bli gravida igen.

Att det måste vara ett helt tvåsidigt beslut, annars kommer det komma beskyllningar och läggas skuld på ena parten om ni inte lyckas igen och det kan knäcka er.

Du kanske behöver mer tid att tänka igenom detta?

Sen kan ni väl ändå resa fastän du är gravid? Försäkringar är trixit. Men ni ska inte typ vara på samma ställe när ni kommit till själva Asien? Det måste ju finnas försäkring när ni är där på plats, lokalt i landet kanske? Flygresan vet jag dock att de är restriktiva med.

Alltså jag tycker familjeliv o de flesta andra forum på nätet är ställen där vuxenmobbning får ske fritt fram. Antagligen människor som mår dåligt själva, WT människor, folks som tror de är bättre än andra och att just DERAS åsikt är den absolut rätta. Man blir mörkrädd av vissa inlägg här, hur folk beter sig mot andra människor..

Jag skrev ett råd till dig förut om hur du eventuellt kan tänka i detta läge som du befinner dig i. Jag tycker du TS är ansvarsfull som tänker igenom det här ordentligt, det är inte fel alls på något sätt. Jag själv blev gravid när jag inte var beredd trots skydd. Vi diskuterade också fram och tillbaka hur vi skulle göra men innerst inne ville vi behålla så det gjorde vi. Har en fantastisk son på 7 år idag som jag aldrig skulle vilja vara utan. Men man tänkte ju igenom saker innan, vill vi det här 100%? Kan vi försörja barnet? Osv

Finns så många barn idag som finns till av sina föräldrars "misstag", som inte är älskade, lever med psykiskt sjuka föräldrar, i fattigdom och missär osv. (Vanligare än man kan tro)

DU TS är ansvarsfull som tänker igenom det här ordentligt innan. Jag önskar dig lycka till i vad ni än bestämmer er för, det kommer säkerligen bli bra för er, för de enda som känner er är ni själva.

Nu lämnar jag denna tråden ????