Hej!
Jag är ganska ny här men i samma läge som flera av er! Bor i Göteborg och har 3 ivf bakom mig. Just nu på ruvardag 1 men eftersom jag inte räknar med att det går vägen funderar jag redan på nästa steg för att inte rasa ihop! Kände att detta kan vara en bra tråd för mig men den kanske är nedlagd?
Kram från mig!
Hej!
Kul att du bor i Göteborg!
Jag är singel så jag går hos Stork. Mitt första försök resulterade i 4 ägg men inget ET. Försök 2 blev 5 ägg och 2 inplanterade men de tog sig inte. Inga till frysen. Nu det 3:e försöket fick man också ut 5 ägg, endast 1 klarade sig och det är det jag nu ruvar på.
Jag har en dotter som är 8 år från tidigare förhållande och har i min naivitet trott att det skulle gå lika lätt även om åren tickade på. Jag satte igång processen då jag var drygt 42 år och har nu precis fyllt 43.
Jag tänker inte ge upp drömmen men kanske jag måste ge upp drömmen att använda mina egna ägg. Jag har blivit rekommenderad av min gynekolog att prata med IvfRiga, tror den heter så, för ett sista ivf försök med egna ägg då de kan analysera om de är dugliga vilket de inte kan i Danmark för att sedan gå över till embryoadoption.
Många tankar och funderingar!
Kram
Jo visst är det fruktansvärt tungt för oss alla som går igenom detta och visst saknar jag ibland någon att bryta ihop hos och få stöd av. Det är en prövning minst sagt och jag är inte på topp i livet eller i psyket just nu men min ångest om jag inte gör något aktivt river sönder mig så jag måste bara köra på.
Efter mitt första då det inte ens blev ET svartnade det totalt men på ngt sätt tar man sig upp igen och igen och igen. Jag förstår verkligen din känsla.
Svårt med val av donator och acceptans av det hela förstår jag. Konstigt ändå hur man ändrar sig. Jag kunde ju aldrig i livet tänka mig att göra detta själv, sedan blev det accepterat och nu kanske jag tom kommer att göra embryodonation. För er del antar jag att det i alla fall blir 50% era gener vilket ju är fantastiskt ändå!
En fråga, vet du om det är ngn skillnad på embryodonation och embryoadoption?
Ja mitt nästa steg blir att välja ny klinik och det verkar inte vara det lättaste!!
Tack för att du tar dig tid och skriver!
Jo visst är det fruktansvärt tungt för oss alla som går igenom detta och visst saknar jag ibland någon att bryta ihop hos och få stöd av. Det är en prövning minst sagt och jag är inte på topp i livet eller i psyket just nu men min ångest om jag inte gör något aktivt river sönder mig så jag måste bara köra på.
Efter mitt första då det inte ens blev ET svartnade det totalt men på ngt sätt tar man sig upp igen och igen och igen. Jag förstår verkligen din känsla.
Svårt med val av donator och acceptans av det hela förstår jag. Konstigt ändå hur man ändrar sig. Jag kunde ju aldrig i livet tänka mig att göra detta själv, sedan blev det accepterat och nu kanske jag tom kommer att göra embryodonation. För er del antar jag att det i alla fall blir 50% era gener vilket ju är fantastiskt ändå!
En fråga, vet du om det är ngn skillnad på embryodonation och embryoadoption?
Ja mitt nästa steg blir att välja ny klinik och det verkar inte vara det lättaste!!
Tack för att du tar dig tid och skriver!
Ok tack! Får kolla och jämföra. Känns som fler väljer Ava Riga, undrar varför hon rekommenderade Iva Riga. Hmm.
Oj menade Ivf Riga.
Tack för all info! Aha ok då förstår jag. Vilken klinik valde ni och har mi försökt ännu?
Jag hänger inte riktigt med ändå då du skriver:
Vi har gjort embryodonation eller dubbeldonation som jag kallar det. Dvs vi valde både ut en manlig och en kvinnlig donator och och efteråt så blandades donatorernas celler och blev våra embryon.
Men sedan skriver att AvaRiga endast gör embryoadoption:
AvaRiga gör endast embryoadoption med överblivna embryon där både ägg och spermier är från donatorer.
Gjorde inte ni embryodonation (dubbeldonation) just på AvaRiga.
Ursäkta om jag snurrar till det...
Sedan är jag uppenbarligen nybörjare även på detta forum då jag inte vet hur man svarar och på samma gång visar ert inlägg (tydligare så) men ska försöka kolla upp hur man gör :)
Tack!