ivf / äd 2016/ 2017?

Smurfen- Testet kan visa hur hög andel fragmentation det finns samt om det är dnafel eller inte på spermierna. Vi hade båda felen så då rekommenderade de direkt spermiedonation.

Kanske ni kan flyga Landvetter- Arlanda och sen flyga direkt vidare till Riga samma dag? Alternativt Swebus från Göteborg. Tågen litar jag inte på längre, så de skulle jag inte rekommendera om du ska till flygplatsen och passa en viktig tid.

Annars går det också färja (Tallink Silja line) från Värtahamnen direkt till Riga. Den åkte jag ensam vid transfer förra gången. Kostade ca 1500kr inkl allt , egen hytt och all mat ombord. Det finns anslutningsbussar också till och från en mängd olika orter i Sverige. Fördelen med färjan är att där är priset samma oavsett hur kort tid innan man bokar, medan flyget blir dyrare om man bokar kort tid innan avresa.

AvaRigas klinik ligger på promenadavstånd från färjeterminalen i Riga.

Tar du flyg finns det bussar för billig penning från flygplatsen in till Riga (halva priset om man köper biljetten innan bussresan i kiosken utanför flygplatsen, dyrare om man köper på bussen). Annars finns det taxi men enligt Veronika ska man komma överens om priset först, och de gröna och de röda taxibilarna rekommenderade hon (de var mer att lita på).

Lycka till !

Tjejer,

Jag har kvar i kylen från gamla recept Menopur samt några sprutor bemfola 225 och 300 samt Orgalutran och en spruta ovitrelle. Någon som är intresserad eller ska man lämna tillbaka till Apoteket?

Hallå tjejer! Idag passeras en milstolpe, exakt 50% av graviditeten har gått. En bra dag att "outa" det hela till resten av omgivningen tyckte vi, så har lagt ut en bild på fb via en grav.app (Preglife) som följer antal dagar/procent som passeras. Det känns... märkligt, liksom "shit, det står på Facebook, det är alltså SANT???"

Andras graviditeter fullkomligt rusar fram, för mig kändes de första 10-15 veckorna som ÅR...

Jo då, måååånga glada tillrop!

Smurfen- För de som inte bor i Stockholm finns det anslutningsbussar som går direkt till och från Värtahamnen från en mängd olika orter. Om du googlar på Tallink Silja line och Riga så hittar du.

Annars Swebus till Stockholm eller flyg Landvetter-Arlanda.

Vilken månad siktar ni på att åka?

Lycka till !

Du, den tröskeln förstår jag så väl, för mig har den dock varit mest påtaglig EFTER plusset, sorg och tankar som "det är ju faktiskt inte MITT barn jag har i magen!" Som liksom kommer över mig när jag minst anar det. Fast viktigt att påpeka är att de tankarna/känslorna INTE är de som dominerar! Och tror/känner på mig att ju närmare förlossning vi kommer, och efteråt, så kommer sådana tankar komma mer och mer sällan. Kärleken till barn är sååååå stark! Jag skulle lätt kunna "röva bort" kompisars bebisar när jag håller dem, hur känns det då inte med en bebis du burit på i nio månader? Hur som helst, förstår dina känslor och de är inte ett dugg konstiga!! <3

<3 Usch Smurfen... <3 Det måste ju bearbetas för det är ju en sorts kris, jag tar den till större del nu och du tar den mer innan kanske! Ja, det tänker jag mycket på, att kanske i ngn trotsperiod få höra att "du är inte ens min mamma!" eller ngt sådant. Fast lite större barn kan å andra sidan (oavsiktligt i ilska liksom) såra en på många sätt, så det kanske inte blir mer dramatiskt än ytterligare ett utbrott. Eller så är barnet ganska ointresserat av det hela, alla varianter tycks förekomma! Om man tidigt berättar så tycks det dock inte vara en så jättestor grej för dem vad jag har läst. Men, jag har ju en genetisk (biologisk mamma tycker jag att jag blir nu också, biologi = liv, utan oss inget liv!) son och kan jämföra, känslorna av koppling till fostret därinne är hittills mkt lika! Kanske ngn liten tröst? Sonen var f ö inte alls lik mig som bebis och mindre barn... Han såg öht inte aaaaalls ut som jag hade föreställt mig när han låg i magen. Det blir som sagt sällan som man tänkt sig med barn, men bra på sitt sätt blir det alltid!

Smurfen -Tråkigt att du känner dig deppig. Det är nog så för alla inför donation, att man fylls med tvivel. Men alla som skrivit i de trådar jag läst efter de fått sina donationsbarn. De har sagt att de inte ångrar sig, att de är glada att de tog chansen för annars hade de inte fått barn alls. Men sätt dig ner med sambon och prata igenom hur ni båda känner det, kan ni tänka er att leva utan barn eller vill ni försöka med donation. Är han redo för donation? Vad vill han innerst inne och vad vill du. Tror det är viktigt att ni pratar ihop er, ni är ju två om detta. Om du fick prata med någon som redan fått donationsbarn, skulle det göra detta lättare?

Hoppas du får en bra helg.

Smurfen-Ang HF och ÄD. Vid HF blir man ju "allergisk" mot fostret, och vet inte såkert, men misstänker att det kan vara större risk att bli allergisk mot något som inte det minsta är kroppseget. Vid naturlig graviditet är ju åtminstone ägget kroppseget (även om såna kvinnor också kan få HF).

Men det finns många olika riskfaktorer till HF, tex tvillingar, att det är första barnet etc och vissa kvinnor som gör ÄD uppfyller ju flera av de kriterierna och då blir det ju sammanlagt större risk för HF också. Om du kollar på 1177.se så kan man läsa mer om HF och riskfaktorer där om du vill veta mer.