Anonym (Mamma)

Äldre 18 Dec 13:48

433 svar

Gravid IGEN - pappan missbrukar

Och för dina barns skull, så måste du sluta ha barnens knarkare till pappa i ditt liv.

För deras skull måste du låtsas som att han inte existerar överhuvudtaget. Inte en tanke ska du lägga på honom, inga sms eller mail. Han finns inte.

Annars har du snart två barn som växer upp med en mamma som ljuger om varför pappa är konstig, varför mamma har blåmärken, och det är inte ett liv för oskyldiga barn. De växer snett, de blir sårade och krokiga, trasiga vuxna.

Din roll som mamma är att skydda dina barn, inte att vara kär i deras trasiga pappa. Om pappan hade varit hel, så hade det funnits plats för att vara kär i honom också, men han är sönder. Hans trasighet kommer att ha sönder dina barn också. Du måste skydda dem, även om du blir ensam.

Du står vid en korsväg i ditt liv, och för barnens skull måste du välja den väg som blir hård för dig. Du är mamma.

Anonym (Mamma)

Äldre 18 Dec 14:18

#102

Corn skrev 2016-12-18 14:08:37 följande:

Han är inte med dottern om han knarkar. Möjligen morfin i sig men han får INTE ha det här hemma.

Om han inte får morfin lagligt av en läkare, så jo, visst knarkar han när han är med din dotter. Han är knarkare och har har bara en kärlek i livet, knarket. Om han måste välja mellan knarket och din dotter, så väljer han knarket. Om valet är din dotters liv eller knarket, så väljer han knarket.

Du är mamma. Du får inte utsätta dina barn för det här. Du ska hellre gnaga av din egen arm, än låta dina barn leva och växa upp i en miljö där de utsätts för en knarkare.

Vill du att dina barn också blir knarkare? Barn som växer upp med en förälder som knarkar, fastnar lätt själva i missbruket. Det räcker inte att han lovar och svär att han inte har knark i kroppen med barnen, han kommer att bryta det löftet om och om igen.

Du står vid en korsväg. Välj rätt.

Anonym (Mamma)

Äldre 18 Dec 14:27

#104

Corn skrev 2016-12-18 14:10:04 följande:

Och om vi leker med tanken att han behöver VV senare.... OM han blir ren. Han har ändp tvingat sig på mig. Om man nu ska vara sån. Håller aldrig för honom. Han har suttit inne också.

Ta den striden när den kommer, oroa dig inte nu. Fokusera på ett steg och en dag i taget. En ren och lugn och trygg miljö för barnen idag. En dag åt gången, och varje dag du lyckas är en seger. Svåra saker i livet klarar man av om man tar en liten bit åt gången, tittar man på helheten är det lätt att tappa orken.

Du är mamma, mammor klarar vad som helst. Även när de tror att de inte gör det, så finns kraften där.

Anonym (Mamma)

Äldre 18 Dec 15:22

#107

Corn skrev 2016-12-18 15:08:02 följande:

Jag läser det ni skriver och förstår allting. Även det jag inte vill hålla med om, men jag förstår tänket.

Gejen med det hela är att han är en sån fruktansvärt trasig person. Uppväxt i misär, ingen som älskade honom, misshandlad m.m. hemma, droger i sitt hem. Jag antar att det är mamman i mig som inte vill överge honom - också.

Han säger själv att han inte vet hur man är en pappa. Att han är livrädd för sina tvångstankar och även där backar. Jag tycker att han är en otroligt fin pappa bara han LÅTER sig vara det. Ni vet, bara vara en pappa utan att analysera sönder sig.

När han tagit morfin här hemma säger han att det är för att han ska kunna leva och andas om en normal människa,men jag vet att han tar ALLT han kommer åt ute... bort från oss.

Det är frultansvärt att se någon gå ner sig så hårt...

Du är medberoende och för dina barns skull måste du sluta vara det.

Du kan inte hjälpa honom.

Du kan inte rädda honom.

Det finns bara en enda person som kan rädda honom och det är han själv. Han gör det när han är redo för det.

Han kanske aldrig blir redo.

Han håller ett tungt ankare som drar ned honom i djupet. Knarket är ankaret. Han vill inte släppa ankaret. Om han släpper det så kan han rädda sig själv, men han vill inte släppa det.

Om du försöker rädda honom, så sjunker du ner i djupet med honom och med dig följer dina barn. Du kan inte få honom att släppa för han vill inte. Inte idag. Kanske aldrig.

Det är inte lätt att se någon sjunka. Du måste, annars sjunker dina barn också.

Du har en svår roll, du är mamma till dina barn. Du får inte försöka vara mamma till deras pappa, det är inte din roll. Du måste ta svåra beslut som gör ont, och i det här fallet innebär det att låta dina barns pappa klara sig själv.

Varje hjälp du ger honom gör det enklare för honom att hålla fast ankaret.

Varje hjälp du ger honom gör att du själv riskerar att fastna i ankaret. Med dig sjunker dina barn.

Du är mamma, du får inte sjunka.

Anonym (Mamma)

Äldre 18 Dec 16:52

#122

Corn skrev 2016-12-18 16:41:30 följande:

Jag VET att jag inte kan rädda honom! JAG VET DET.

Det betyder inte att jag bara kan sluta bry mig om honom. Han har INGEN annan än mig!

Han har inte dig heller, du är redan paxad av dina barn. När du fick barn lovade du bort dig själv till dem och du kan aldrig ta tillbaka det.

Han stjäl dig från dina barn, dina barn behöver dig mera än han, för de är barn och hjälplösa. Han är vuxen med ansvar över sina handlingar och sitt eget liv och så länge han väljer knarket, så väljer han också ensamheten. Låt honom göra det.

Han kan välja att hjälpa sig själv, men idag gör han det inte. Vad du än gör, så gör han ändå inte rätt. Han vill inte och din familj går under med honom.

Du är mamma, du måste välja att leva ditt liv som det.

Om du väljer att hjälpa honom, så väljer du ankaret.

Du är mamma, välj rätt.

Anonym (Mamma)

Äldre 18 Dec 17:17

#129

Corn skrev 2016-12-18 16:57:57 följande:

Det gör mig så otroligt ledsen! Detta är en kille som aldrig varit älskad eller knappt fått en kram. Som knappt kan hantera att någon rör vid honom.

Jag vet att barnen kommer först, jag sätter dom alltid först. Dom som påstår att jag inte gör det vet inte vad jag går igenom varenda dag med dom....

Ledsen får du vara, det är bara naturligt. Gråt, rasa, sörj och var arg. Men träffa honom inte mera, öppna inte dörren, messa inte, ring inte. Sörj den person som han borde vara och inse att han inte är det.

Anonym (Mamma)

Äldre 18 Dec 18:16

#141

Corn skrev 2016-12-18 17:10:53 följande:

Så hur kommer jag ur grejen med att älska honom?

Du biter ihop och lider, med tiden blir det lättare.

Om du är svag och ger efter, så är det dina barn som betalar för det.

Din svaghet skadar dina barn.

Som förälder ska man välja att lida själv, så att barnen slipper det.

Anonym (Mamma)

Äldre 18 Dec 18:26

#143

Corn skrev 2016-12-18 18:22:01 följande:

Och när dom frågar efter honom?

Säg att han är sjuk och därför inte kan vara med dem. Missbruk är en sjukdom.

Anonym (Mamma)

Äldre 19 Dec 09:19

#188

Corn skrev 2016-12-19 07:44:01 följande:

Mitt barn träffar honom inte när han är påtänd. Mer har jag inte lust att ge detaljer om..... Att han fått komma och gå... Fan det är inte så lätt! Ni snackar som att det bara är att trycka på en knapp! Jag försöker så gott jag kan. Jag är med mitt barn varje dag, dygnet runt. Jämt! Hon är en jätteglad och framåt liten tjej. Hennes första ord var PAPPA. Han har försökt få i sig tabletter i badrummet nån gång men jag har kastat ut honom direkt då. Han ska inte vara här och punda.

Om han vill sluta? Han har varit missbrukare sen han var 10 år gammal..... Så jag vet inte? Jag vet inte alls. Vi har ingen kontakt just nu. Behåller jag kommer han att hålla sig borta, så egentligen är det ett bra val.... Behåller jag inte kommer han söka upp mig igen, eftersom att jag gjorde som han sa.

Ja jag vet inte..... suttit uppe halva natten och funderat. Gråtit och gråtit.

Dina barn ska inte träffa honom alls så länge han knarkar. En pappa ska finnas där, dygnet runt för sina barn. Inte bara på sina villkor, när han inte är påtänd.

Vad tror du barnen får för bild? "Pappa är inte hos mig hela tiden. Det är nog något jag gjorde eller sade, jag är dum och därför är pappa inte här.". Är det så de ska växa upp? En pappa som dyker upp ibland och allt är jättegulligt ett tag och poff så försvinner han igen?

Om du tillåter detta så finns det bara ett sätt att beskriva det på:

Du hjälper honom att misshandla dina barn psykiskt.

Du tillåter det, du stoppar det inte, du låter det pågå, för "han är en bra pappa när han inte pundar och han är inte påtänd när han träffar dottern, men kanske bara lite morfin".

Han är inte en bra pappa alls. Han använder ditt barn som en docka man kan leka med en stund och glömmer henne så fort knarket ropar. Och du släpper honom nära ditt barn. Sluta med det, nu.

Sluta drömma om den här knarkaren.

Bit ihop, gråt så mycket du behöver, men sluta låtsas att allt kan bli bra med honom, någonsin.

Du har låtit det här dra ut på tiden länge nog, det räcker nu. Du har barn att ta hand om, du har inte tid att vänta på en knarkare som leker med era liv.

Du är mamma, idag är första dagen som du sätter stopp.

Anonym (Mamma)

Äldre 19 Dec 15:43

#226

Corn skrev 2016-12-19 15:08:18 följande:

Jag har inga sjukdomar, har testat mig massor och senast hos MVC. MEN självklart är det dumt att ha oskyddat sex!

Ja jag har låtit honom träffa henne med morfin i kroppen, något som jag inte märkt direkt och när han försökte smyga i sig mer åkte han ut,

Jag kan säga såhär, största anledningen till att han hållt sig borta är för att han är livröädd för att att göra något mot dottern. För att han är så rädd att han är sin pappa. Vilket han inte är. Och oavsett vad ni nu än tycker om det så är det svårt för MIG att bara skita i det och vara kall. Han har ingen pga sina missbruk, han har ingen för att han ALDRIG har haft någon.

När du säger att det är svårt att vara kall, betyder det att du trots att det är svårt, kommer att vara kall?

Eller betyder det att du kommer att ge efter?

Den skillnaden är viktig att veta, eftersom det ena innebär att du tar ditt föräldraansvar, och skyddar ditt barn även om du gör dig själv illa.

Det andra innebär att du slipper vara kall, du behöver inte lida och barnet betalar priset för din svaghet. De vuxnas välmående går före barnets. Då tar man inte föräldraansvar.

Och nej, pappan ska hållas borta från barnet, det finns inget gott i att han träffar henne när han är nykter (eller nästan nykter). Psykisk misshandel är fruktansvärt och lämnar ärr på själen. Det vore nästan enklare om han slog henne, för det lämnar synliga spår och kan stoppas snabbare.

Och inte att glömma, du vet inte när han i jakt på kicken provar något nytt.

De räcker med en snedtändning när han i smyg på din toalett dragit i sig något, du hinner inte stoppa honom, och sedan...ja vad händer då? Han slår dig? Han slår barnet? Hur illa? Bestående skador? Dödligt våld? Du eller dottern?

Anonym (Mamma)

Äldre 20 Dec 13:13

#284

Corn skrev 2016-12-20 12:16:59 följande:

För att han är pappan......?

Anonym (Åsa) skrev 2016-12-20 11:58:03 följande:

Du verkar tyvärr inte villig att faktiskt läsa folks svar utan bara tolka in delar av vad vissa skriver. Att fortsätta skriva kommer inte leda till någon aha-upplevelse utan det verkar ha tagit stopp. Hade du tagit råd om du fått dem från en myndighet? En annan mamma? En annan medmissbrukare? Vems råd är du villig att lyssna på och faktiskt helhjärtat ta till dig? Ingens? Ingen på FL iaf?

Kanske för att jag knappt fått prata med någon som har nån som helst medkänsla eller förståelse?! Jag har INGEN. INGEN att prata med. Ingen att gråta hos, ingen som kan säga att allt blir bra, ingen som avlastar eller ingen som vill bolla tankar med mig. Istället möt jag av hårda dumförklarande ord. VARFÖR HAR JAG KONTAKT MED PUNDAREN ENS?!?!?!?!?

Jag gör ett försök till, men jag har lätt att bli irriterad på irrationellt beteende, så ibland blir jag hård i tonen. Samtidigt ska man inte glömma att du är i ett jobbigt skede i livet, det är inte lätt att vara klar i huvudet då. Jag är ledsen för att jag skrev så hårt.

Det jag glömde skriva tidigare är:

Om du gör vissa ändringar i ditt liv, så kommer allt att bli bra. Det blir en jobbig period till, men det kommer att bli bra i slutändan.

Du tog studenten fast du var gravid, det är ett stort tecken på att du kan bita ihop och göra riktigt jobbiga saker nu, för att få det bättre sedan. Glöm inte det.
Du kommer att fixa det här också.

Du har insett att du är medberoende, men du har ännu inte tagit till dig det hela vägen. Du är nästan där.

Du vill att din dotter ska ha en pappa, och jag gissar att det är för att du är rädd att hon ska bli ledsen över att inte ha en pappa. Man vill att ens barn ska ha det bästa som finns i livet, man vill så gärna. Och man kan inte alltid ge dem det, ibland för att det är omöjligt, ibland för att det är skadligt i längden.

Om myndigheter får reda på att du låtit dotterns pappa besöka er, samtidigt som han var påverkad av morfin, så kommer de att se allvarligt på det. Det spelar ingen roll om han verkar må bättre på det, det är ett riskbeteende och olämpligt nära barn. Du kan lastas för att du utsätter ditt barn för det, och i slutändan, om det händer om och om igen, så kan dottern omhändertas. I lagens ögon utsätter du din dotter för narkotika, och/eller narkotikaberusade personer i hennes eget hem, och det kan vara skäl för omhändertagande. Du förutsätts säga nej till pappan om han brukar morfin eller annat, och om du säger ja, så brister du i din omsorg om dottern. Hon kan tas ifrån dig för att du lät hennes pappa träffa henne.
Du måste för hennes och din egen skull bryta helt med pappan, så länge han är en missbrukare.

Jag tror att du fixar det, du blir så arg på alla hårda ord här, och jag tror att det är för att du redan vet allt och det är jobbigt att få det upprepat gång på gång av främlingar. Du vet vad du måste göra och fräser ifrån när folk skriver dig på näsan.

Jag hoppas att du får god hjälp av BVC/MVC/kurator och att du får en lugnare tid över jul och nyår. Jag skriver inte mera nu för att inte göra dig mer upprörd eller ledsen, men du ska veta att din tråd har berört mig. Jag önskar dig och din(a) barn allt gott i livet och har stort hopp om att ni faktiskt får det.

Det kommer att ordna sig.

Gravid IGEN - pappan missbrukar

INNEHÅLL