Gravid IGEN - pappan missbrukar

Vänd dig till MVC eller ungdomsmottagningen för att få prata med en kurator. Inte bara om din graviditet nu och om du ska behålla eller inte, utan om din levnadssituation. 

Du utsätter redan din dotter när du släpper in pappan påverkad, du skriver första tt du inte gör det, sedan att du gör det ibland. Det visar på bristande omdöme där du inte sätter ditt barn först. Du måste växa upp och bli vuxen, det innebär att du måste ta dig ur ditt medberoende med denne man och sätta ditt barn först. I alla lägen måste du tänka på ditt barn. Är det bra för henne att ha en pappa där av och till och som inte kan släppa sitt missbruk, och som du släpper in när han har tagit droger?

Det finns skydd. Ville du inte ha barn skyddar du dig, istället överlät du beslut om skydd till en missbrukare. En ansvarstagande vuxen gör inte så. Du är ansvarig för ditt eget liv men också ditt barns liv. Dina beslut påverkar vad som händer. Du valde att ha oskyddat sex, du väljer att ha en relation med en missbrukare, du väljer att släppa in honom i ditt hem påverkad när din dotter är i samma lägenhet. Det är totalt oansvarigt! 

Dessutom är han våldsam, har slagit till dig, har sex med dig fast du inte vill och har slagit din pappa. Det är inte normalt att slåss, ändå väljer du att försvara honom.

Vem älskar du mest, honom eller din dotter? Du måste välja mellan dem. Just nu väljer du honom och dina känslor före din dotter. Jag förstår inte hur man kan det. Att vara förälder innebär att fatta tuffa beslut för sitt barns bästa. 

Du måste söka hjälp för din situation, genom vårdcentralen kan du få remiss till kurator eller psykolog som kan hjälpa dig att ta dig ur ditt medberoende  och få ordning på ditt liv för din dotters skull. 

Jag blir så ledsen för din dotters skull att du utsätter henne för detta liv. Hur kan du?

Det är oansvarigt att ha oskyddat sex med en missbrukare, att släppa in honom på natten när han är påverkad. Varför släpper du in honom när han kommer på natten, särskilt när du vet att ni då kommer ha sex oavsett om du själv egentligen vill eller inte, och du vet att du inte har skydd? Det är oansvarigt mot din dotter eftersom detta beslut har konsekvenser för hennes liv. 

Eftersom du har ensam allt ansvar för henne så måste du också fatta ansvarsfulla beslut. Att fortsätta umgås med pappan när han missbrukar är inte ett sådant. Att påstå att hans våldsamhet mot dig och andra inte kommer påverka dottern är naivt. 

Jag förstår att du blir ledsen för det, och jag är säker på att du älskar din dotter, men beslutet att fortsätta ha en på-av relation med en missbrukande man är inte ansvarsfullt gentemot din dotter. Jag tänker att alla föräldrar ofta tänker: "hur kan jag bli en ännu bättre förälder?" I ditt fal är svaret solklart: när du tar ansvar för att din dotter inte utsätts för din oansvarsfulla beslut gällande dennes pappa.

Du säger att han aldrig gör henne illa. Jo det gör han. Inte fysiskt nej, men han gör henne illa genom att fortsätta knarka, genom att knarka hos er (du skriver tex att du kommit på honom med tabletter eller att han kommit påverkad till er), genom att slå dig och tvinga till sig sex genom tjat fast du inte vill. När han behandlar dig illa så påverkar det henne. Han gör henne också illa genom att komma och gå i hennes liv när det passar honom. Han gör henne med andra ord illa hela tiden. Du kan hindra honom från att fortsätta göra henne illa!

Din dotter blir större och kommer börja vakna när han är utanför och härjar, hon kommer se honom påverkad, hon kommer förstå att han misshandlar dig. jag har jobbat som lärare i många år och haft barn som haft missbrukande föräldrar och misshandlade föräldrar. Trasigare ungar får man leta efter. Det gör ont i hjärtat på mig att du inte tar ditt ansvar som förälder och bryter med denna man. Istället sitter du och önskar att han kommer tillbaka till dig så ni kan fortsätta som förut. Din dotter kommer ha dig som sin förebild, vill du att hon ska leva i en sådant här förhållande? Vill du inte visa henne ett bättre liv?

Bryt kontakten med honom tills han är ren (sen kanske han aldrig blir det men då får du och dottern ett bättre liv utan honom). Att bryta är ju rådet som ges till medberoende anhöriga till narkomaner. Annars finns ingen anledning för honom att skärpa sig för du tar alltid honom tillbaka, ger sex och kärlek. Tough love är det som gäller, för älskar du honom som du säger att du gör vill du väl att han tar tag i sitt liv och blir ren? Och det gör han först när han inte har någon (du) som räddar honom hela tiden. 

Du klarar det! Du kan. Hämta styrka hos dina närstående och från en kruator/psykolog. Vänd dig till MVC, vårdcentral, ungdomosmottagning, kvinnojour, anonyma narkomaners anhöriggrupp, etc. Du måste få hjälp att ta dig ur detta! Du kan! 

Och vill du behålla barnet så gör det.

Ps. Att många här skriver vad du uppfattar som hårda råd är för att vi blir så illa berörda av det du berättar och oroar oss för din dotter. Ett oskyldigt barn som blir utsatt för detta genom två föräldrars dåliga val. Vi vill henne och dig väl. 

Du skriver att han är en trasig person pga sin barndom. Jag undrar då hur du inte kan se att du genom att låta en missbrukande pappa vara del i deras liv för över detta arv till ditt/dina barn? Jag kan inte förstå varför du väljer att blunda för det som dina barn utsätt och kommer utsättas för genom att du ger denne narkoman tillträde till dina barns liv.

Du borde göra allt du kan för att bryta detta sociala arv så att dina barn inte blir lika trasiga, på grund av sin knarkande opålitliga våldsamma egoistiska pappa, som på grund av sitt missbruk varken kan eller vill vara en pappa. Din skyldighet är mot dina barn, inte mot honom. Han är inte en fin pappa eftersom han väljer narkotikan före sina barn. En fin pappa på riktigt skulle kämpa som ett djur för att sluta med knarket och söka all hjälp som fanns. En fin pappa kommer inte på tanken att ta tabletter på toaletten för att orka med sitt barn, en fin pappa slår inte barnens mamma eller tvingar till sig sex.

Riktigt orolig blir jag när jag läser att du skriver att han har tvångstankar som han är livrädd för och måste då backa. Vad handlar dessa om? Att skada sitt barn förstår jag det som... jag hoppas jag har fel, för vad händer den dagen han pga sitt rus inte klarar att backa från dessa tankar? Jag skulle aldrig låta mitt barn vara nära en tickande bomb. Aldrig, aldrig, aldrig! 

Det är fruktansvärt att se någon gå ner sig, men ännu mer fruktansvärt att låta ens barn bevittna det. 

På svtplay finns en dokumentärserie som heter Djävulsdansen. Den första omgången av den serien handlar om anhöriga till narkomaner och alkoholister. Du kan se den. Sen gick en dokumentär för en tid sedan som heter "Pappas flicka" och Jackie Ferms och hur hennes liv formats av en missbrukande pappa som också som vuxen hotar henne och där hon pratar om hur svårt hennes liv varit pga detta. Jag tycker du ska se dessa och fundera på detta ur dina barns perspektiv, inte ditt eget och inte pappans. 

Du kan fortsätta älska honom, men göra det på avstånd och utan att ha kontakt. Om du verkligen älskar honom så sätter du hårt mot hårt istället för att göra det möjligt för honom att fortsätta med sitt missbruk. Du finns ju alltid där och räddar honom och gör det lätt för honom att fortsätta. Vad han än gör är din dörr öppen. 

Du skriver att du alltid sätter barnen först, men i det du skriver framstår det inte som så. För du berättar om hur bjuder in en narkoman i din dotters liv gång på gång. Det är att inte sätta sitt barn först. Det är att inte kunna se sitt eget barn i detta och barnets behov, det är att inte ha ett barnperspektiv, det är att inte ta ansvar för sitt barns välmående. Att sätta sitt barn först innebär också att offra sin relation med denna man som är fast i sitt missbruk, men det är du inte villig att göra. Du väljer ett dåligt liv för ditt barn så länge du har med denne narkoman att göra. Du skriver att vi inte vet vad du går igenom med ditt barn varje dag, bara den meningen säger att du väljer honom före ditt barn, annars skulle du inte ha "saker att gå igenom" med ditt barn mer än de som alla brottas med i sin vardag med småbarn.

Det är inte din uppgift att rädda honom, särskilt när han själv inte vill sluta knarka. Att han inte har någon annan än dig är beror på att han hellre drogar än formar vettiga relationer. För slutade han med drogerna så skulle han kunna forma relationer med andra människor som inte är missbrukare, skaffa vänner, och själv  skapa sig en familj. Det är inte ett dugg synd om honom. När han var barn var det synd om honom, men nu är han vuxen, har blivit biologiskt pappa (även om han inte är det mentalt eller själsligt) och det finns samhällelig hjälp att få om man vill ha den.Istället väljer han droger och kriminalitet. Det är synd om ditt/dina barn. De får en liknande uppväxt som sin egen pappa, med droger, misshandel (som de bevittnar) och kärlekslöshet (från pappans sida). Hur kan du vilja göra så mot ditt barn? Hur kan du välja det? 

Att du själv blivit utsatt för saker av din pappa pekar också på att du behöver söka hjälp för att bearbeta det, för nu utsätts du för saker av barnens pappa. Ska detta också gå i arv till dina barn, att de väljer dåliga relationer i sin framtid för att de nu utsätts för ständiga svek av sin egen pappa? Vill du inte ge ditt/dina barn en bättre uppväxt än så? 

Bryt med mannen. Skaffa en utbildning, ett jobb och ge ditt barn en bättre framtid än den du nu är på väg att forma åt henne. Rädda ditt barns barndom, låt den handla om något annat än om en narkoman till pappa.

Du anmäler honom för våldtäkt. Skulden och skammen är mannens som inte lyssnar på ett nej. 

Ja att han är sjuk och förklarar att han har en sjukdom som inte är barnens fel osv. 

Om jag var du skulle jag istället fråga mig vad ska jag svara när barnen som vuxna frågar: Varför lät du pappa förstöra våra liv, varför fortsatte du leva med honom?

Alla här är ense om att du aldrig mer ska släppa in honom i ditt liv så länge han knarkar. Han kommer alltid tillbaka, det är ju hans mönster, ett typiskt mönster för narkomaner. Är borta ett bra tag och dyker sen upp igen som gubben ur lådan. Så var det ju förra gången också har du själv skrivit här. Det är det vanliga mönstret med knarkare. Frågan är vad du gör när han står där utanför igen, påverkad och ditt/dina barn sover inne i lägenheten. Att du är upp över öronen förälskad är ingen ursäkt. Du måste älska ditt/dina barn mer och tycka att de är värda mer än han kan ge och värda mer än hur kär du än är i denna man. För som narkoman kan han inte ge det barn behöver, nämligen stabilitet, trygghet, pålitlighet och villkorslös kärlek. Hans första kärlek just nu är drogerna, den andra drogerna och den tredje drogerna. En narkoman är dessutom totalt opålitlig. Vilken tur att han stuckit, om det ändå vore så att han blev borta för gott, men det blir ju inte så och innerst inne vet du det också. Den dagen måste du vara stark. Ska du ah en knarkare som ramlar in och ut ur din dotters liv och förstör livet för henne? Eller ska du ge henne ett bättre liv. Du kan det! Bara du kan det eftersom hon inte har någon pappa att räkna med!

Angående aborten kan bara du bestämma. Du ska besluta på vad som blir bäst för dig och barnet, dina känslor, vad du har för möjligheter, osv. Och samtala med kurator på MVC om det. Att behålla eller inte ska du inte bestämma efter råd på familjeliv. Det är du som måste göra det som den vuxna person du är. Och det finns professionellt stöd för det, använd det  och inte FL. FL kan vara ett steg in till att våga ta kontakt med kurator, terapeut eller psykolog. 

Sedan har ingen sagt att allt är mammans fel, de flesta här säger att mannen inte är lämplig pappa, att du ska bryta med honom för att han är olämplig. Genom att bryta så visar du på att du är en lämplig och god mamma. Både mammor och pappor visar genom sina handlingar dagligen prov på hur de är som föräldrar. Om du döms av andra så tänk på vad som ligger bakom detta dömande. Det är ju utifrån det du skriver om hur du väljer att leva ditt liv, och de valen kan bara du ändra på. 

Du skriver i att annat inlägg att du är så ledsen att ditt barn inte får en pappa. Men så har de ju alltid varit. Denne man har alltid prioriterat narkotikan och älskar narkotikan mer än sin dotter. En sådan man är inte en pappa värd namnet. 

Tycker du ska lyssna på avsnitt av medberoendepodden: medberoendepodden.podomatic.com/

Flera berättelser som du kan inspireras av (när det gäller att bryta upp) och förskräckas av (när du hör hur barnen har det), tycker särskilt du ska lyssna på dem som barnen berättar om att växa upp med beroende föräldrar. 

Trots att jag blir så ledsen för ditt barns skull och vill ruska om dig så du vaknar vill jag också ge dig en styrkekram. Du fixar detta! Du kan! För din dotters skull och det andra barnet om du väljer att behålla

Du får alltid gå på samtal om du önskar det! Det erbjuds alltid. Det är också kostnadsfritt. Jag tycker du ska gå på ett sådant samtal. De är inte dömande utan stöttande. Har du någon vän eller din mamma som du kan prata med?

TS, låt inte (några) personer på FL styra vad du beslutar dig för, eller snarare låtsas att de är de som fått dig att göra abort. Du skriver att du är vuxen och ansvarsfull. En vuxen och ansvarsfull kvinna fattar själv beslutet och skyller inte på att andra fick henne att göra det eller det valet. Valet är ditt och du måste göra det utifrån vad du vill! Det är att vara vuxen!  Vill du behålla eller inte? Du skriver att du vill, men då kommer han inte tillbaka. Om jag tolkar dig rätt gör du abort för at du vill få honom tillbaka? Eller missförstår jag? I så fall är du på ruta ett med att ha honom som en opålitlig figur som kommer och går efter sina nycker i sin dotters liv och leker med hennes känslor. Hennes liv kommer alltså också komma att kretsa kring pappans missbruk.

"Om jag bara är lite snällare orkar pappa med mig utan att behöva ta tabletter. Om jag bara gör si eller så så kan pappa hålla sig nykter" Du öppnar upp för att ditt barn ska bli medberoende med pappan också. Så ja, det är bättre för barnet att ha noll kontakt tills pappan är nykter och drogfri. 

För din egen skull, boka ett kuratorssamtal på MVC för rådgivning där du får prata med en professionellt utbildad rådgivare om hur du tänker kring abort eller inte. Var vuxen i det och sök det stöd som finns för din dotters skull. Även på BVC skulle du kunna ta upp detta, att du vill ha kontakt med tex BUP för din dotter pga pappans missbruk, hur du ska tänka, osv. 

Då ska han inte vara i dotterns liv. Helst inte i ditt heller när dottern är hos din mamma, men absolut inte i dotterns.Hon förtjänar bättre än så, tycker du inte det?

I din tråd har det funnits väldigt många olika åsikter om du ska göra abort eller inte. Och många har uppmanat dig att besluta själv. Sen har du tagit illa upp över att personer (jag själv inkluderat eller tex nicket Socialtjänst som gett dig måga goda råd i god ton - inget hatiskt alls i dem) blir oroliga för din dotter och funderar på hur hennes liv gestaltar sig för att hennes narkoman till pappa hoppar in och ut ur hennes liv, och uttrycker denna oro i niläggen. Jag tycker mycket av det har varit i stil med att försöka få dig att släppa taget om denne man som har dig i ett sådant grepp än att skriva att du är en dålig mamma. Det tror jag inte du är alls, men du gör dåliga val när det gäller hennes pappa. Och det är du ju medveten om själv. Vad kan du göra åt det? Jo, du kan söka samtalsstöd. Tex kan du på nästa besök på dotterns BVC ta upp att pappan är en narkoman och du behöver hjälp, eller på MVC. Där har du vad du bör göra! Det finns massa stöd i samhället att få, bara man söker den och är villig att ta emot den. Du behöver inte vara ensam i detta. 

Men är de bra att de syns alls, när han fortfarande missbrukar även om han just när han hos er (kanske) inte är påtänd annat än på morfin eller smyger sig på toa för att ta lite tabletter. Kommer dottern kunna lita på honom? Kommer dottern kunna känna att min pappa finns där för mig om jag behöver honom? Kommer hon kunna känna att pappa håller vad han lovar? Kommer hon känna pappa älskar mig mest av allt i sitt liv? Kommer hon känna att hon är verkligen betydelsefull för pappan? Utifrån det du skrivit här är svaret nej. Du kan inte lita på honom, han kommer och går efter eget behag, han tar inget ansvar för henne och vill inte det heller, han väljer alltid drogerna först, han bryr sig inte om den skada han gör genom att först finnas i flickans liv och sen försvinna bara för att han ska psyka dig till att göra det han vill, han tänker på sig själv i alla lägen först, han är inte engagerad i hennes liv, han hör inte av sig utan det är du som hör av sig till honom om att han borde komma och hälsa på sin flicka, dvs du driver på om umgänge. Dock verkar han ha så pass mycket självinsikt att han vet att han inte ska vara pappa för han inte kan pga av sitt missbruk. Så TS låt honom gå och avgifta dig själv från honom. Radera hans nummer, flytta, skaffa hjälp, gå med i en anhörig-grupp, osv. Vad du än gör kommer han inte ändra på sig. Vad än din lilla flicka gör och försöker göra för hans skull i framtiden kommer han inte ändra på sig. Utsätt inte din lilla flicka för det - att hon försöker vända ut och in på sig själv för att hennes pappa ska visa någon vilja att sluta knarka och supa.

idag är det måndag och du kan ringa MVC, BVC eller VC för att få tid till kurator. Gör det!

Vad bra TS att du tagit ett beslut utifrån vad du vill, att du följt ditt hjärta och gör det som känns rätt för dig. Du kommer klara det så klart.

Jag vill bara påminna om att det finns stöd att få från samhällets sida, särskilt som ditt eget nätverk inte ställer upp för dig. Jag skulle prata med barnsjuksköterskan på dotterns BVC eller med barnmorskan på MVC om din situation och säga att du är ensam och utan stöd, och fråga vad de kan rekommendera dig. Här på min ort finns tex särskilda mammaträffar för unga ensamstående mammor på en öppen förskola, det finns anhöriggrupper för missbrukare, för din dotter när hon blir större finns tex föreningen Maskrosbarn som anordnar bland annat sommarläger (och då kan hon träffa andra barn som har en förälder/föräldrar som missbrukar), du kan få samtalsstöd, du kan få avlastning i form av avlastningsfamilj varannan helg tex. Det är okej att söka stöd från samhället så att du orkar, för dig och dina barns framtid. Det är okej att be om hjälp. Då behöver du inte vara och känna dig helt ensam.

Stort lycka till dig och styrkekram.

Och jag ber om ursäkt om du upplever att jag skrivit i hård ton till dig.