Gravid IGEN - pappan missbrukar

Nu har jag läst hela tråden och jag tänker på tre saker. 

1. Jag tror du måste skilja på din relation till pappan och barnet/barnens relation med honom. Är det bra för dem att han kommer och går? Nu är dottern liten, men om 5 år, 10 år? När hon börjar förstå och fundera över sin pappa. 
Sedan att du inte kan låta bli att träffa honom, tja det faller ju på dig. Men kanske ska du hålla de träffarna borta från barnet. Du säger att han till och med varit ute i parken med henne, du vet att det är nog det absolut minsta tänkbara, ingen bedrift alls. 

2. Tänk framåt, hur kommer ditt liv se ut om 5, 10, 15 år. Du är bara 20 nu. Ingen utbildning och ingen framtidsekonomi. Vad händer när föräldraledigheten är slut? När barnen är så stora att de vill ha mobiltelefoner, datorer och annars dyrt? När de är 8-10 år och trotsiga. Då är det ganska jobbigt att vara helt ensam förälder till två. 
Det går säkert, men det är ju verkligen inget lätt liv. 

3. Du kommer för alltid vara knuten till honom. Och med två barn ännu mer. Att han har försvunnit nu, ser jag bara som något tillfälligt. han kommer aldrig att försvinna helt.
En dag kommer du att träffa någon nu, för det känns inte rimligt att tro att du kommer att leva ensam i 60 år till. Då ska både du och din nya för alltid förhålla er till honom, det är inte lätt. Jag är själv bonusmamma sedan 11 år, och jag lovar det är ordentligt jobbigt ibland, det är knappast lättare om pappan är missbrukare. 

Till sist, vad är det för arv och förutsättningar du skickar vidare till dina barn, är det verkligen helt lyckat? 

Jag förstår att det på UL är ett friskt barn, men du är ung. Jag lovar att du kan få fler friska fina barn, men det är nog bättre att skaffa dem med en annan pappa. 

Jag måste säga att jag inte tycker att tråden innehåller en övervägande majoritet som tycker att du ska göra abort.
De flesta (mig själv inkluderad) tycker att dina egna känslor, värderingar och framtidstro ska avgöra det.

Det däremot alla (?) säger är att du måste se till att hålla pappan borta. Inget vara snäll och det "är så synd om honom".

Jag vet att du Ts, säger att om du behåller så kommer han aldrig återvända, men det känns faktiskt inte sannolikt. Han håller sig kanske undan ett tag, men jag tror absolut han kommer tillbaka och det är då du måste vara stark och envis.

Så sluta nu att säga att alla säger åt dig att döda ett barn och att allt bara är mammans fel. Den offerkoftan klär dig inte, stå istället upp för dig själv och försök resonera klart och klokt. Då ska du se att det här löser sig, vilket val du än gör.

Men sluta, det är väl kanske 2 av 100 som sagt.  inte särskilt representativt. 

Det vi säger är att; bestäm själv om du vill behålla eller inte, men helt oberoende  måste du bryta med pappan när han kommer tillbaka. (för det gör han, förr eller senare)

försök inte att skylla en ev. abort på alla andra. Du får jättegärna behålla, men gör det rätt.