Gravid IGEN - pappan missbrukar

Om pappan är 30+ nu, så betyder det alltså att du var 16 och han MINST 26 när ni träffades och flyttade ihop. Det förvånar mig att ingen i tråden reagerat på den stora åldersskillnaden. Vad ser en 26-åring (eller ännu äldre) hos en 16-åring?

Själv var jag som 17-åring ihop med en 21-åring (även han blandmissbrukare), och tyckte att DET var stor åldersskillnad.

Håller helt med om detta! Många i tråden refererar till pappan endast som "narkomanen", "missbrukaren", "pundaren" osv. Men det finns såklart en människa bakom dessa kategoriska benämningar - en person som haft ett svårt liv och inte vet hur han ska hantera eller förhålla sig till ett oplanerat faderskap.

Så länge TS kan skydda sig själv och barnet från en destruktiv relation med pappan (vilket i praktiken innebär att hålla honom på avstånd så mycket som möjligt och inte ha någon kontakt i vardagen) så tycker jag att barnet har rätt att forma en relation med pappan genom övervakat umgänge. Det är inte alls säkert att pappan någonsin slutar missbruka, men det utesluter inte att han och dottern kan få fina stunder ihop under kontrollerade former. Som sagt: det finns en människa bakom missbruket och i vuxen ålder kommer dottern att sörja att aldrig ha fått lära känna sin pappa.

Ja, soc har sina regler och reglerna finns till för att skydda barnet. Och i den bästa av världar fungerar detta som det är tänkt, allting blir så bra som möjligt och ingen kommer i kläm. Men i verkligheten är soc, precis som andra myndigheter, tyngda av byråkrati och en viss fyrkantighet som inte sällan får till följd att enskilda människor inte alls upplever sig sedda och hjälpta av insatserna. Tvärtom kan det bli helt fel, trots att avsikten är den bästa.

Vad händer om pappan aldrig tar sig ur sitt missbruk?

Om soc blandas in innebär det att pappan och dottern aldrig får någon relation - inte ens om pappan klarar att hålla sig nykter vissa dagar (eller rentav veckor) för att kunna träffa dottern. Så länge han enligt soc har ett pågående missbruk är det allt eller inget, svart eller vitt som gäller. Och dottern växer upp utan någon pappa alls.

Om TS vill ha kvar möjligheten för dottern att skapa en relation till pappan (övervakad av henne eller annan pålitlig person) kan man alltså fråga sig om det är önskvärt att blanda in soc.

Frågan kvarstår: är det bäst att ha en pappa på avstånd som man träffar under kontrollerade former då och då, eller ingen pappa alls under hela uppväxten?