När han har gått i behandling och varit drogfri nåt år kan han börja med övervakade umgängen. Men INGET i nuläget!
Jag håller med Tess, pappan är inte bra för någon av er även om det är övervakade tillfällen. Du måste skydda barnet från att skapa ett band med honom. Sannolikheten är stor att han tar en överdos och så länge han lever och barnet blir liiite äldre och förstår att någon är fel kommer det påverka barnet och dig negativt. Som någon tidigare skrev kan även socialen anse att det är farligt för barnet att det finns en missbrukande förälder och därför ta ifrån dig barnet, så pappan kan ju skada er indirekt genom sin närvaro. Genom att glömma pappan ts kan du hitta en pojkvän som är beredd att ta hand om dig och ditt barn helt utan missbruk etc. Du kan få ett framtida barn med den nya killen och ha en stabil och trygg familj där du får möjlighet att känna dig älskad och trygg. Men just nu måste du göra rätt val och det är att utesluta pappan ur ditt och dina barns liv, ingen kontakt alls. För dina barns skull måste du finna styrkan till att göra det även om det är svårt för dig. Därför är det viktigt att du imorgon gör allt vad du kan för att få tid för proffessionellt samtal hos tex psykolog, som kan stötta dig och hjälpa dig att reda ut dina tankar och känslor så att du kan ta sunda beslut.
För att ränderna går aldrig ur och barnet kommer aldrig få en stabil pappa i en narkoman. Alla som har haft narkomaner till föräldrar vet att det är ett rent helvete och tillslut dör han i en överdos. Men fram tills han dör kommer han skrämma iväg vettiga killar från ts för ingen vettig kille kan tänka sig att ta hand om ts +barn+en narkoman på köpet.
Sluta ge ts falska och naiva förhoppningar. Om narkomanen är närvarande i deras liv eller inte avgör helt och hållet om dom har chansen till ett bra liv eller inte. Jag hoppas innerligt att ts förstår det för 99% av hur ert liv kommer bli i framtiden hänger på den "detaljen".
Men ts. Tror att det för din egen del vore bättre om du avslutade relationen till pappan helt. Och håller det på en nivå som inte har negativ inverkan på dig. Nån gång i framtiden när du är stabil och kommit över honom kan du kanske hjälpa honom men just nu drar du bara ner dig själv i skiten genom att upprätthålla en relation med honom. Du är skyldig både dig själv och ditt barn att ta hand om dig själv. Ditt barn gynnas definitivt inte av att du är instabil.
Så otroligt okänsligt att säga att han kommer dö. Det är min dotters pappa.... oavsett missbruk och beteende.
Men jaa, jag vet att risken är stor för det. Jag kanske är naiv eller korkad men jag FÖRSTÅR varför han valt den här vägen. Han hamnade snett väldigt tidigt och resten är... som det är. Men det gör inte beteendet ok bara för att jag "förstår". Det jag känner är att jag tycker att det är tragiskt att han inte kan ha något slags umgänge med sin dotter. För mig är det extremt sorgligt.
Hm....... det blev lite ogenomtänkt men jag bara pratar.Fast målet i livet är inte att "hitta någon annan som står ut med mig".
Målet i mitt liv är att ha ett bra liv. Klara mig själv och må bra. En pojkvän... är liksom inte det viktigaste.... Jag är extremt osugen på ett förhållande.
Om 10 år kanske... då är jag 30, det är ju ett helt annat liv då.
Skulle soc bli inblandad så skulle han inte ens få övervakat umgänge så länge han är i ett aktivt missbruk!
SÅ ÄR DET!
Detta är för att skydda barnet, något ts inte riktigt verkar förstå!
Bäst vore om han sökte hjälp och hamnade på behandlingshem nåt år....eller mer.
TACK! Precis så..... han är ju mer än bara "pundaren"....
Precis, men det kommer ta nåt år eller mer innan han är ren. Därefter finns det inga hinder!
Han skulle inte stå ut med mig, varför? VI skulle inte stå ut med varandra även om vi hade velat. Innan mig brydde han sig inte om någon, alls. Aldrig. Så han var mest förbannad på mig i början för ATT han kände något. Tog tid innan lärde sig känslor, lära sig vilka som känns hur. Alltså detta är en SKADAD kille, ni förstår inte. Ni snackar om Soc som några slags hjältar nästan, som bestämmer. Tänk om Soc hade blivit inkopplade i hans barndom... det hade varit en annan person vi snackade om nu kanske.
Vi funkar inte ihop även utan droger och alkohol. Vi har extremt olika sätt att se på livet, helt olika åsikter, helt olika temperament osv. Att det ens höll på länge som det gjorde var väl mest jag som försökte hitta lösningar på det.
Han missbrukar allt som går att missbruka, så det är ju mer än bara droger. Kärlek gör en blind osv osv osv. Jag vet.
Klart att det inte ska handla om honom men han är ju anledningen till att jag ev kommer göra abort. Så det är svårt att inte glida in på ämnet Pundaren....
Han har ringt mig inatt. Jag svarade inte för jag sov men jag hade inte svarat annars. Fick nu på morgonen ett sms från en annan med jobbig info så jag svarade bara att jag inte vill veta något om vad han gör. Orkar inte oroa mig utan vet att jag måste!!! utesluta honom ur mitt / vårt liv. Så mycket vet jag så oroa er inte för det.... Aborten då? Ingen aning.
MARTYR?! Klart som fan jag skyller en ev abort på honom. Jag har inte VALT att bli gravid. Att du tycker att jag skyller ifrån mig är för att jag försöker hålla mig saklig och väljer mina ord ganska så noga här inne eftersom att folk gärna vrider och vänder på exakt allt. Det är SÅ mycket mer som pågått mellan han och mig som jag inte ens tagit upp. Att jag fått barn med honom är inget jag ångrar TROTS ALLT men jag ångrar att min dotter fick en missbrukande pappa. MEN det ansvaret ligger inte på mig att ordna, det är HANS missbruk, inte mitt.
Men JA jag skyller absolut en abort på honom om jag gör en.
Man är TVÅ om det. Och jag orkar inte upprepa mig. Jag försökte inte bli gravid,, trodde inte att jag skulle bli det, hade inga tankar på ATT det hade kunnat ske och HAN vet också hur barn blir till. Det är absolut mitt ansvar också men jag är ingen robot.
Och nej, jag kommer inte göra en abort.
Jag vill inte leva med honom. Jag vill bara kunna snacka NORMALT med honom utan att han 1. blir aggressiv eller 2. drar och super ner sig i tre dagar.
Det finns liksom inga normala diskussioner. Han bara skiter i allt om jag säger emot. Han har inte träffat dottern sen... November? Något sånt. Han smsade mig tidigare, frågade om jag gjort abort så han kan träffa dottern igen. Jag svarade inte.
Han smsade idag och sa att han förstått att jag inte gjort abort. Att han inte vet vad han ska göra för han kan inte träffa dottern och skita i nästa barn. Han ville inte ens ha ett barn. Så det svarade jag på, jag har inga svar att ge honom men förstod att han behövde bolla det där...
Åh snark! Lägg av.
Jag har faktiskt pratat med min mamma idag. Det var ett tag sen... Och jag kan säga att det för första gången på länge känns hoppfullt & bra. Jag kommer ställa mig i kö för boende i den staden & i närheten. Hon skulle kolla mer ang det. Jag kommer inte att bo kvar i det här området eller i den här staden. Ni snackade om att bygga skyddsnät? Jag har min mamma & jag flyttar närmare henne, så snart det finns något. En etta eller vad som helst. Jag har efter samtalet med henne insett lite saker...
Jag kommer alltså drygt 10 mil ifrån barnens pappa & det är det bästa, jag kommer vara ensam med 2 barn. Exet säger att han ska bli ren på egen hand, men jag tror honom inte. Han får kämpa... så får vi se vad som sker.
Min mamma har sagt en del saker som ni redan tagit upp här, men det krävs ibland att man hör det från nån man tycker om...
Hur som helst.. det är skönt att vara sams med min mamma igen...
Va bra! :)
Se nu till att verkligen genomföra planerna. Det är så lätt att bara stanna vid att planera och plötsligt är man tillbaka i precis samma sörja igen.
Håll pappan borta ut ditt liv, svara inte på sms eller samtal alls. Vill han ha kontakt med barnen så får han gå genom vården och få professionellt övervakade umgänge. Samtidigt så vet du att det troligtvis aldrig någonsin kommer hända så det är nog inget du ska hoppas på.
Lycka till!
Kanske inte. Har man lyxen att kunna misslyckas några gånger och prova sig fram så kan man ju fokusera på annat och hoppas att man lyckas.
Men TS borde väl knappast behöva en bättre morot än hennes barns bästa? När hon har fokus på exet så lider barnet och därför får hon inte misslyckas.
Min teori är väl kanske samma fast från andra hållet.
Om TS slutar hänga med och ha sex med en aktiv narkoman som slagit henne så kommer barnet må bättre och TS också. Andra människor kommer inte undvika TS och hennes barn pga pappan och därför kommer även kontaktnätet öka. TS kommer sluta förknippas som "pundarbruden" och få bättre umgänge. Barnet kommer utsättas för mindre risk att själv bli narkoman och/eller tonårsförälder och därför kommer både TS och barnet att ha en ljusare framtid. Dessutom kommer TS mamma våga vara barnvakt utan att oroa sig för att TS passar på att släppa in honom igen och bli gravid med barn nummer 3.
Men föräldrainstinkten borde väl gå före?
Inte låter man väl sina barn lida för att man ska uppleva kärlek?