Gravid IGEN - pappan missbrukar

Alla här är ense om att du aldrig mer ska släppa in honom i ditt liv så länge han knarkar. Han kommer alltid tillbaka, det är ju hans mönster, ett typiskt mönster för narkomaner. Är borta ett bra tag och dyker sen upp igen som gubben ur lådan. Så var det ju förra gången också har du själv skrivit här. Det är det vanliga mönstret med knarkare. Frågan är vad du gör när han står där utanför igen, påverkad och ditt/dina barn sover inne i lägenheten. Att du är upp över öronen förälskad är ingen ursäkt. Du måste älska ditt/dina barn mer och tycka att de är värda mer än han kan ge och värda mer än hur kär du än är i denna man. För som narkoman kan han inte ge det barn behöver, nämligen stabilitet, trygghet, pålitlighet och villkorslös kärlek. Hans första kärlek just nu är drogerna, den andra drogerna och den tredje drogerna. En narkoman är dessutom totalt opålitlig. Vilken tur att han stuckit, om det ändå vore så att han blev borta för gott, men det blir ju inte så och innerst inne vet du det också. Den dagen måste du vara stark. Ska du ah en knarkare som ramlar in och ut ur din dotters liv och förstör livet för henne? Eller ska du ge henne ett bättre liv. Du kan det! Bara du kan det eftersom hon inte har någon pappa att räkna med!

Angående aborten kan bara du bestämma. Du ska besluta på vad som blir bäst för dig och barnet, dina känslor, vad du har för möjligheter, osv. Och samtala med kurator på MVC om det. Att behålla eller inte ska du inte bestämma efter råd på familjeliv. Det är du som måste göra det som den vuxna person du är. Och det finns professionellt stöd för det, använd det  och inte FL. FL kan vara ett steg in till att våga ta kontakt med kurator, terapeut eller psykolog. 

Sedan har ingen sagt att allt är mammans fel, de flesta här säger att mannen inte är lämplig pappa, att du ska bryta med honom för att han är olämplig. Genom att bryta så visar du på att du är en lämplig och god mamma. Både mammor och pappor visar genom sina handlingar dagligen prov på hur de är som föräldrar. Om du döms av andra så tänk på vad som ligger bakom detta dömande. Det är ju utifrån det du skriver om hur du väljer att leva ditt liv, och de valen kan bara du ändra på. 

Du skriver i att annat inlägg att du är så ledsen att ditt barn inte får en pappa. Men så har de ju alltid varit. Denne man har alltid prioriterat narkotikan och älskar narkotikan mer än sin dotter. En sådan man är inte en pappa värd namnet. 

Tycker du ska lyssna på avsnitt av medberoendepodden: medberoendepodden.podomatic.com/

Flera berättelser som du kan inspireras av (när det gäller att bryta upp) och förskräckas av (när du hör hur barnen har det), tycker särskilt du ska lyssna på dem som barnen berättar om att växa upp med beroende föräldrar. 

Trots att jag blir så ledsen för ditt barns skull och vill ruska om dig så du vaknar vill jag också ge dig en styrkekram. Du fixar detta! Du kan! För din dotters skull och det andra barnet om du väljer att behålla

Jag är inte elak. Jag berättar bara hur lagstiftningen ser ut och hur sociala myndigheter skulle resonera kring er föräldraförmåga. Och det faktum att du inte förstår det tycker jag är väldigt talande att du inte riktigt förstår hur du riskerar att skada ditt barn. Nej du, det är sannerligen inte bara mammans fel. Men i detta fallet är det DU som skriver på fl i frågan, det är DU som är gravid, det är DU som har enskild vårdnad och har barnet boende hos dig och därmed är det DU som har huvudansvar för barnets välmående och säkerhet. Och dina val får också konsekvenser för flickan. Inte bara pappans.

Du skriver att du straffas. Nej, det är ditt barn som straffas i slutändan. Om du prioriteterar förälskelse före att tillgodose ditt barns behov.

Du talar utifrån dig själv. Jag talade utifrån din dotter. Vilket du också ska göra tycker jag. Se utifrån dig själv nu och börja tänk utifrån dottern såsom en bra förälder gör.

Du är ledsen att din dotter inte får någon pappa. Det kan jag förstå. Men du sitter mitt i problemet och kan inte se det vi ser. Jag ser en omogen egocentrisk pojke som skadar dig och skiter i sitt barn. För använder han sitt eget kött och blod som en bricka i ett spel och som utpressningsmetod för att få sin vilja fram är han inte en pappa, bara en person som skvätt en spermie i dig. Känslorna gentemot dottern är så minimala att han väljer bort henne utan att blinka. En sån "pappa" mår hon bättre utan.

Som man bäddar får man ligga.
Suck.

Du får alltid gå på samtal om du önskar det! Det erbjuds alltid. Det är också kostnadsfritt. Jag tycker du ska gå på ett sådant samtal. De är inte dömande utan stöttande. Har du någon vän eller din mamma som du kan prata med?

Jag är ledsen att jag gjorde dig upprörd, men jag skrev faktiskt i all välmening och ville hjälpa

dig. Ibland är hårda ord provocerande, jag förstår det. Jag ville få dig att öppna ögonen för hur allvarligt detta är, att det faktiskt finns en verklig risk att socialtjänsten anser att din dotter behöver flytta från dig en period. Men är du medveten har du också en möjlighet att förändra! Du kan inte förändra honom, men dig själv! Ta av dina "förälskelseglasögon" och sätt på dina "mammaglasögon" och ta inte av dem, inte ens för en liten stund. För du ska bara se livet och omvärlden ur ett barnperspektiv där hennes behov är det enda viktiga och dina egna får stå åt sidan ett tag. Just nu ska inget annat vara viktigt. För du är en bra mamma, alldeles säkert! Du behöver bara bli lite påmind om att dina "mammaglasögon" är de enda du behöver just nu :) Lycka till!

Säger bara.. stackars barn.. snälla abortera!!!

Ja menar.. vilket e värst.. en missbrukande pappa eller en mamma som tillåter den missbrukande pappan träffa sitt/sina barn!?!

Sluta skyll på att du inte kan rå för dina känslor för honom etc. Nej det kan du inte, men du kan välja hur du vill leva ditt liv med ditt barn. Du kan, och bör välja ett liv åt ditt barn där hon slipper en missbrukande pappa.

Jag har en missbrukande bror och jag vet hur dom fungerar. Jag älskar honom trots allt, men hade han haft ett stackars oskyldigt barn hade jag fanimej sett till att han aldrig kom i närheten av det barnet.

Pappan borde inte överhuvudtaget få vara i närheten av er förrän han är totalt drogfri och har varit det ett tag. Hur i helvete kan du låta honom vara med er när han är påverkad?? Vill han ens sluta?

Jag tycker helt ärligt att du ska göra abort. Det räcker med ett stackars barn med en usel pundarfarsa och en mamma som låter idioten komma och gå som han vill. Skärp dig! Och gör det som är bäst för ditt barn, håll honom borta från henne. Bryt helt och hållet.

Varje ord bara bekräftar vad alla tror. Du prioriterar inte alls vuxet! Argumentet att behålla barnet för att hålla honom borta är ju bara äckligt! Ska barnet ha som uppgift att hålla sin pappa borta!!

Har du inte vett nog att hålla den misshandlande och knakande mannen borta utan att använda ett barn? Ditt befintliga barns säkerhet och bästa är inte anledningen nog för dig att hålla dörren stängd?? Hur mycket bryr du dig om ditt barn egentligen?

Dessutom kan han mkt väl få nytt intresse för barnen den dagen han har en ny flickvän. Då kan han komma tillbaks, oavsett hur många år han skitit i barnen, och kräva umgänge och delad vårdnad. Antagligen så får barnen då en styvmamma av sämre kaliber. Ingen vettig och ansvarstagande kvinna beblandar sig med kåkfarare och knarkare.

Sen är det upp till dig att bevisa att han är olämplig pappa. Vilket inte blir lätt då du bevisligen tycker att han är en så fantastiskt pappa att du inte bara skaffar 1 utan 2 barn med honom OCH släpper in honom frivilligt i din bostad.

Och ja. Troligtvis kommer du vara singel länge. Ingen kille med ett ordnat liv vill leva med en ung, bideagstagande, mamma och hennes 2 barn. Inte nödvändigtvis pga barnen utan pga att killen alltid kommer behöva förhålla sig till barnens pappa. Den som väljer att leva med dig kommer alltid ha en kriminell knarkare i sitt liv.

Det är sorgligt att du väljer denna vägen i livet nu när du är så ung. Men du kan fortfarande ta kontroll över ditt liv och börja ta lite ansvar

.

Jag menar inte att vara elak. Jag vet att jag låter hård.

Jag förstår verkligen att det är svårt. Man vill hoppas in i det sista att allt ska bli bra och funka.

Men det enda rätta nu, oavsett om du behåller barnet eller inte, är att bryta. För din egen och framförallt för barnets/barnens skull.