Kåtisroinen skrev 2017-01-28 08:54:38 följande:
Detta barn är också så galet efterlängtat så jag var också helt förstörd i början. Men så lyssnade jag på gravidpodden (från appen preglife, jättebra! Rekommenderas varmt) och där sa barnmorskan att en frisk graviditet går i princip inte att "ta bort". Och ett missfall blir ett missfall oavsett vad man gör, det är inte ett levnadsdugligt barn helt enkelt. Så varje gång jag blir stressad tänker jag för mig själv "det som blir det blir, jag kan inte styra mer nu, bara ge bra förutsättningar". Jag bestämde mig för att oron skadar mer än den hjälper. Jag har slutat googla helt, det gör liksom bara saken värre.
Under min första graviditet googlade jag ALLT, och mådde därefter -kasst!. Resultaten går ju att tolka lite hur man vill, och tex missfallsstatistik, visar just på att det är tex 25% risk för missfall, inte att det faktiskt är 75% CHANS för lyckad graviditet. Jag fokuserade på de 25 procenten och tryckte ner mig själv.
Jag lyssnade också på gravidpodden, den är sjukt bra(!), och kommer ihåg att jag hörde just det "du kan inte påverka något, blir det missfall så var det något med barnet som inte står rätt till". Jag var också på besök hos min BM som snällt sa något liknande "vad ska du göra åt det"?
Jag började tänka att jag ska leva normalt istället, för klarar inte embryot sig nu, så kommer det ju klara sig ännu mindre sen, när det kräver mer. Då är det i så fall bättre att det blir ett tidigt missfall än ett sent.
Den här gången är jag mycket lugnare, jag tror jag förstått att jag inte kan göra något, och framförallt så har jag gett mig förbud på att googla och fokuserar aktivt på de positiva siffrorna!
Hoppas tankarna kan hjälpa er som är oroliga!
