BF Juli 2017 ny

Hej! Är gärna med här. BF 7 juli med fjärde barnet. Alltså i vecka 15 nu Bor i Stockholm.

Hej! Jag är gärna med på listan. BF 6 juli, Stockholm

Jag har fött tre barn på SÖS i Stockholm. Jag har aldrig blivit hemskickad tidigt, utan har fått stanna minst en natt. Förutsätter att det blir likadant med fyran nu. Kan tillägga att alla förlossningar har varit vaginala och komplikationsfria. Den senaste var 2015. Men att bli hemskickad efter 6 timmar låter vansinnigt tycker jag, om man nu själv inte vill det förstås.

Precis så känner jag också, är i v 32.

BF 6/7, pojke. Blir dock igångsättning ca två veckor innan, alltså om ungefär 14 dagar

[quote=77770812][quote-nick]Treansresa skrev 2017-06-19 18:48:22 följande:[/quote-nick]Ursäkta min roman nu men behöver skriva av mig:(

Jag är så besviken/orolig/stressad/uppgiven/maktlös idag. Jag har ju problem med sammandragningar och blödningar som kommer till och från under dagarna. Kände igår att jag började bli mer orolig då det inte är nå kul att se blod flera gånger om dagen. Bestämde mig för att ringa Bm idag. Min Bm har dock gått på semester så är en annan.

Jag ringde imorse och 13 ringde hon upp. Förklarade att jag fysiskt mår bra men att det är riktigt tufft psykiskt. Att jag gärna skulle vilja komma in och lyssna på hjärtat och bara lugna mig lite. Hon blir sur och nästan skäller ut mig för att jag inte ringt förlossningen redan under helgen. Att hon kan inte göra något, att förlossningen finns där för mig och att fortsätter jag blöda såhär så tycker hon dom borde koll varför jag blöder. Inte att jag ska ligga hemma på soffan. Avslutar chockade samtalet och vi säger att vi ses på måndag om inte bebisen är ute. (har en ordinarie tid då)

Ringer sambon och bara gråter, så han får mig att ringa förlossningen. Efter 10 minuters samtal har vi kommit fram till att hon TROR att det är livmodermunnen som blöder pga sammandragningarna, att livmodern och moderkakan såg ju bra ut i vecka 31. Det är ingen fara och jag ska återkomma om blodmängden ökar, värkarna kommer igång eller om jag blir orolig.

Sedan dess har jag gråtit! Det står i min journal om just dessa saker. Rädslan att inte bli tagen på allvar och att dom ska lyssna en gång extra på mig. Båda barnmorskorna var inne och läste journalen varav hon på förlossningen försvann i 2 minuter för att läsa allt.

Så nu ska jag gå i en vecka till och blöda samt vara orolig. Det var pga detta jag har gått till Aurora och ville ha en igångsättning. Med sonen så steg hans hjärtljud sista veckan, men där tog ingen heller mig på allvar. Han kom ut i panik, då två Bm fick hänga över min mage och pressa då hans hjärtljud försvann under krystningen, helt blå i hela kroppen och navelsträngen hårt runt halsen.

Just nu känner jag noll lust och förtroende för detta och jag har gått från att vilja föda barn till att vara totalt livrädd! Kommer bebisen ens klara sig till en förlossning?[/

Jag håller också med de som skrivit innan. Det är klart att du måste bli undersökt ordentligt. Ring igen och säg att du vill komma in på en koll för att du känner dig orolig. Inte ok att du ska behöva ha det så!