BF Juli 2017 ny

Jättestort grattis och bra att allt ordnade sig till slut :) Nu vill jag också!

Det där är verkligen inte okej! Jag var med om nåt liknande när jag väntade min första. Vi hade berättat för farmor att vi skulle ha barn men inte berättat för vänner än. Men hon kunde inte hålla snattran så när jag träffade mina vänner för att berätta visste de redan om det. Så glädjen över att få berätta byttes mot en konstig och obekväm känsla av att försvara min graviditet istället. Det tog helt bort lyckan och kändes bara helt fel. Jag var sååå besviken! Och arg.

Den här gången är farmor utbytt :) och denna har skött sig exemplariskt! Och är faktiskt väldigt lugn med frågorna om det är på g snart trots att det är hennes första barnbarn :)

Jag mår nog ungefär som du mår. Är också i 38+2. Trött, men rastlös samtidigt. Det kryper i kroppen i ena sekunden, sen kan jag sova bort två timmar. Mår illa. Hade också mensvärk av och till i natt. Trött på det här nu.

Stort grattis! :) Nu ramlar det in bebisar till höger och vänster och om jag inte är helt ute och cyklar så är det mest pojkar :)

Låter helt klart som karpaltunnelsyndrom. Jag har det i högerarmen och har haft i flera veckor redan(39+0 idag). Vidrigt är det! Tur att du är nära nu ändå och jag håller tummarna för igångsättning.

Har sovit dåligt inatt, som mensvärk konstant hela natten. Drömde jättekonstigt! Känner ett ganska hårt tryck neråt hela tiden nu, men inga kraftigare värkar än så länge. Bm idag 13.30, ska be henne kolla hur det ser ut( v39+2)

Bf idag, men känner inget mer än jag gjort senaste två veckorna. Har mensvärk och sammandragningar av och till, men de avtar alltid. Första barnet kom i v39+2 så jag trodde inte jag skulle gå över, men lutar ju dit.

Bf+4 idag. Börjar bli riktigt tungt. Varje dag känns som en vecka. Och jag mår konstigt, trött och orkeslös och smått illamående. Har inget hänt under helgen ska jag ringa in och försöka få igångsättning, orkar inte mer. Foglossningar som gör att jag knappt kan röra mig.

Ni som kanske vet mer... jag har gått till smvc tidigare under graviditeten pga av min rädsla att gå sönder under förlossningen. Gjorde nämligen det med min första och vill inte vara med om det igen. Kände mig tryggare och lugnare efter det samtalet och det skrevs en förlossningsplan. Men det vi inte tog upp, som jag inte ens tänkte på, är det scenario där jag är nu, att jag gått över tiden. Över tiden = större barn = större risk för bristning.

Min fråga då... ska jag höra av mig till smvc igen för att få hjälp med att få igångsättning eller ska jag höra av mig till förlossningen direkt?

Har inte gjort något tul. Min dotter föddes 5 dagar innan bf och vägde 3,9 och nu har jag gått 10 dagar längre än det. Och jag har själv högre BMI än jag hade då vilket också påverkar. Det är lite så jag tänker. Ska ringa förlossningen och höra vad de säger. Tack!

Jag är kvar, bf + 7 idag. Har pratat med förlossningen och det blir inte utvärdering förrän nästa vecka om det ska bli igångsättning. Känns tungt! Men samtidigt kanska man ska tänka som du, att det inte är att eftersträva.

Nr 2 följer inte alls nr 1 för mig. Nr 1 kom på bf -5 och jag är nu på bf + 7. Men jag har hört att mammans ålder spelar in och jag är ju 14 år äldre nu :)

Nu är det nog nåt på g här! Vaknade vid 05 av värkar som kändes betydligt mer än de jag känt hittills. Klockat och de är ca 1 min långa, känns som rejält kraftig mensvärk som stegras och avtar. 4-5 min emellan och förändras inte om jag står eller sitter. Dessutom rann de blod nerför benet när jag klev ur sängen.

Jag ringde och de tyckte jag skulle avvakta och se för att det inte gått så lång tid än. Blodet tyckte hon inte var nåt konstigt, att det kan vara slemproppen. Fast det var lättflytande blod så jag är inte lika säker. Men teckenblödning kanske.

Inatt kom äntligen på stora kille ut :) 02.45, 27/7, på bf + 10. Tänkte uppdatera sen när vi fått sova ut lite. Har varit vaken i 25 h nu ???? Trött men lycklig att det är över och att allt gick bra.

Här kommer min förlossningshistoria :)

Vaknade av regelbundna värkar kring 05 på onsdag. Låg och klockade i en timma innan jag klev upp, då kom det blod längs benen. Ringde förlossningen kring 07 som tyckte jag skulle avvakta ett tag. Värkarna fortsatte bli starkare och starkare och tätare lite i vågor. Vid 14 åkte vi in, har ca 50 min till förlossningen. När vi kom in var tappen fortfarande bakåtriktad och jag var inte öppen alls. Sjukt irriterande!

Blev utskickade på stan ett tag. Gick i möbelaffärer och åt middag. Kring 19 var värkarna så onda och med ca 2-3 min mellanrum så vi åkte tillbaka. Ännu inte hänt nåt. Då bröt jag ihop. Kändes så hopplöst att inget hänt fast jag hade så ont.

Tog in på patienthotellet och fick med mig en sovdos. Men jag kunde inte ligga ner för då blev jag illamående. Kräktes som en gris. Fick ny dos, kräktes igen. Var så trött och slut och somnade till i perioder sittandes mellan värkarna som kom glesare men inte avtog i styrka. Under en kaskadkräkning tror jag vattnet gick men hade en av landstingets bindor på som sög upp allt. Ringde förlossningen vid 23 och sa att jag kräkts igen men de kunde inte ge en till dos eftersom vi inte kunde veta att jag kräkts upp den senaste. Då sa jag att de fick hitta på nåt annat för nu orkade jag inte mer.

Vi kom in på förlossningen men trodde vi skulle bli utskickade igen. Som tur var möttes vi av världens coolaste och bästa bm som sa att nu var det slutsvamlat, nu skulle det bli bebis :) Fick lustgas direkt. Avvaktade någon timma sen satte hon in värkstimulerande dropp. Vid 01 var jag 6 cm öppen. Närmare 02 fick jag spinalbedövning som blev en skänk från ovan. Innan den var jag i en smärtbubbla. Blundade och orkade inte prata. Sen när den började verka blev jag som en ny människa. Resten gick snabbt och relativt enkelt. Tre krystvärkar så var han ute. Bf + 10.

02.45 föddes Wilmer. 4425 gram och 54 cm. Stor precis som jag misstänkte innan. Han hade navelsträngen runt halsen när han kom ut och fastnade med ena axeln. Bm tyckte nig navelsträngen var högsta prio när hon hjälpte till att få ut honom så på läkarundersökningen på morgonen visade det sig att han antingen brutit eller har en spricka på högra nyckelbenet. Inget man gör nåt åt och det läker på en vecka, men han kan ha ont i några dagar och det märker vi när man ska lyfta honom och så. Annars mår vi alla bra och är redan hemma. Åkte hem efter ca 10 timmar :)