BF Juli 2017 ny

Puffar en sista gång för listan. Imorgon fäster jag den i trådstarten:)

Var ett tag sedan jag la upp en magbild:

Ursäkta min roman nu men behöver skriva av mig:(

Jag är så besviken/orolig/stressad/uppgiven/maktlös idag. Jag har ju problem med sammandragningar och blödningar som kommer till och från under dagarna. Kände igår att jag började bli mer orolig då det inte är nå kul att se blod flera gånger om dagen. Bestämde mig för att ringa Bm idag. Min Bm har dock gått på semester så är en annan.

Jag ringde imorse och 13 ringde hon upp. Förklarade att jag fysiskt mår bra men att det är riktigt tufft psykiskt. Att jag gärna skulle vilja komma in och lyssna på hjärtat och bara lugna mig lite. Hon blir sur och nästan skäller ut mig för att jag inte ringt förlossningen redan under helgen. Att hon kan inte göra något, att förlossningen finns där för mig och att fortsätter jag blöda såhär så tycker hon dom borde koll varför jag blöder. Inte att jag ska ligga hemma på soffan. Avslutar chockade samtalet och vi säger att vi ses på måndag om inte bebisen är ute. (har en ordinarie tid då)

Ringer sambon och bara gråter, så han får mig att ringa förlossningen. Efter 10 minuters samtal har vi kommit fram till att hon TROR att det är livmodermunnen som blöder pga sammandragningarna, att livmodern och moderkakan såg ju bra ut i vecka 31. Det är ingen fara och jag ska återkomma om blodmängden ökar, värkarna kommer igång eller om jag blir orolig.

Sedan dess har jag gråtit! Det står i min journal om just dessa saker. Rädslan att inte bli tagen på allvar och att dom ska lyssna en gång extra på mig. Båda barnmorskorna var inne och läste journalen varav hon på förlossningen försvann i 2 minuter för att läsa allt.

Så nu ska jag gå i en vecka till och blöda samt vara orolig. Det var pga detta jag har gått till Aurora och ville ha en igångsättning. Med sonen så steg hans hjärtljud sista veckan, men där tog ingen heller mig på allvar. Han kom ut i panik, då två Bm fick hänga över min mage och pressa då hans hjärtljud försvann under krystningen, helt blå i hela kroppen och navelsträngen hårt runt halsen.

Just nu känner jag noll lust och förtroende för detta och jag har gått från att vilja föda barn till att vara totalt livrädd! Kommer bebisen ens klara sig till en förlossning?

En fråga till er som har rörlig bebis som ligger högt (inte har fixerat sig): har er bm sagt något om navelsträngen om vattnet går?

Jag var på mitt sista möte hos bm för en vecka sedan ca och då sa hon att eftersom bebisen är rörlig så måste jag ringa fl direkt om vattnet går för navelsträngen kan åka ut och sen huvudet ned och då kan det bli syrebrist. Nu är jag helnojig för detta. Med förra sonen gick vattnet och sprutade som en vattenslang verkligen, forsade bara.

Idag har vi vart på anestesimottagningen och träffat en narkosläkare, därefter har vi köpt 2v parkeringskort så allt är nu förberett inför torsdag. Ser så mkt fram emot att träffa våran bebis på torsdag, sjukt nyfiken och med en overklighetskänsla. Har inte vett att vara nervös alls, på jobbet tycker en del att det är lite konstigt att hag tänker jobba tom onsdag. Börjat tänka att man kanske borde lyssna lite på dem.

Nu har jag haft kontakt med förlossningen igen. Jag kommer bli kontaktad av en läkare imorgon. Så får man se hur vi går vidare. Allt dom kan göra inatt är ctg och lägga in mig och det ville jag inte då bebisen rör sig som den ska. Dom har ingen läkare där på nätterna.

Nu hoppas jag att läkaren förstår min oro och tar mig på allvar imorgon. Och verkligen kollar upp varför det blöder.

Tack för alla era härliga ord! Ni är verkligen underbara!!!

Åh vad jag känner igen mig!!! Det kryper i kroppen på mig på kvällarna. Har supersvårt att somna. Jag vrider o vänder i sängen, ibland förflyttar jag mig till soffan eller till och med tar en dusch men inget fungerar....