Här kommer då min berättelse.
Kom in för bedömning 7.30 4/8. Allt ser bra ut, lillen mår bra enligt ctg, UL, mekanisk kontroll. Tappen är mjuk mogen så de vacklar hur de ska göra. Läkaren uppger hon tycker det är lite snålt med fostervatten och det kan ju ta tid att komma igång så hon bestämde att nu kör vi.
Kom upp och blev inskrivna på förlossningen, jag börjar bli nervös. Kontaktar stora barnens pappa för att informera så han kan hålla lite kontakt med tonåringen som är hemma själv. Så ska de då lägga in katetern, jag har alltid varit väldigt känslig i området runt tappen, mår illa, svimfärdig osv av bara en vanlig gyn kontroll. Så lägga in katetern var en fruktansvärd upplevelse för mig. Lättblödande var jag visst med så maken blev rätt vit i ansiktet. Men med allt på plats va processen igång. Drar spänner hela dagen, sammandragningar de går att andas igenom, uppe o går utan större problem hela dagen. Det gör ont men är hanterbart med värmekudde och alvedon. Vid 20.30 börjar det göra rejält ont. Ringer efter personal, känner att jag är kissnödig med och att ska jag komma upp osv så är det nu inte en minut senare. Här eskalerar det, får veta att bm kommer strax, strax blir 40 minuter, slutar med att maken går och hämtar dem, då är jag borta av smärta. Får panik när jag märker att jag inte kan hantera det. Personalen vill ha mig till att gå till förlossningssalen men det går inte, det tåget hade gått. Tillslut kom det charmiga jaget fram varpå jag ryter till att ni kör fan in mig nu så jag får lustgas. De lydde ;)
När jag väl fått den så tog jag mig över till förlossningssängen utan större problem, de tappar mig på urin, här nånstans går vattnet, jag ber om Eda. Narkos är upptagen på en annan sal med ska komma såfort han kan och de förbereder med nålar o dropp. Läkaren är på plats för att sätta skalpelektrod,är nu öppen 8 pulsen rasar på bebis, de vänder mig åt alla håll. Maken sitter vid detta läget i fåtöljen i hörnet och håller för öronen, som han sa efteråt, jag förstår för mycket av det de sa. Jag har inget annat val än helt enkelt bara skrika mig igenom värkarna, har aldrig åkt säng så fort, 23.10 lämnade vi avdelningen för att komma till Op, 23.19 är Dexter ute och omhändertagen. 00.10 har de stoppat blödningen och sytt ihop mig. Hade ont och mådde rätt illa när jag vaknade, ledsen när jag kom ihåg allt man är ju helt lost i huvudet efter narkosen innan det kommer ikapp. Har tagit ett dygn att landa i det som hänt.
Både bm och uskor har varit uppe å hälsat på idag så har kunnat fråga om det vi undrat. Läkaren kommer o pratar imorgon så ska prata med maken idag om det är nåt vi vill veta eller fundera på, lätt o glömma vad man vill fråga, så får skriva upp om det är nåt speciellt :)
Så nu ses vi i andra tråden istället! :)
