Nu är det klart att det blir en igångsättning idag. Antingen hinntagning eller tabletter. Jag tror dock inte på hinnorna då jag i fredags inte var öppen för det. Senast tisdag vid lunch ska bebis vara ute, annars snittar dom:)
Nu vart jag nervls
Jepp idag:) allt är igång. Börjar fundera på vad jag gett mig in i;) sammandragningarna ökar fint i styrka. Tror bebis kommer vara ute tidigt imorgon bitti
2229 kom en underbar liten pojke ut! Moderkakan hade ett svart hörn=kantsläpp så tur jag stod på mig:)
[quote=77809700][quote-nick]Meowt skrev 2017-07-04 05:22:36 följande:[/quote-nick]Så knäppt det är att vara förälder nu. Men fint. <3[/quote
Stort grattis! Har missat att din lilla kommit. Vart det i söndags?:)
Just det, vi hade BF 21/7 från början, så tre veckor tidig.
Just det, vi hade BF 21/7 från början, så tre veckor tidig.
Insåg att det vart långt men här är min ärliga berättelse.
1015 tar jag första shotten. Jag är öppen två cm, tappen är 2 cm och inåtvänd. Jag har SD som kommer 2-3 på 10 minuter men känns inte. Glatta hinnor så dom går ej att ta.
1215 shott nr 2. Jag har nu 5 sd på 10 minuter som dom vill. Men dom gör inte ont. Statusen är fortfarande samma.
1415. Är fortfarande 5sd på 10 minuter som börjar kännas lite. Fortfarande bara öppen två men tappen har börjat vända sig utåt. Efter ett samtal till läkaren så avvaktar vi shott tre, för man vill inte att det ska bli fler SD.
1615. Öppnat mig till 2,5 cm och tappen är lite mindre. SD är samma och gör fortfarande inte ont. Tycker dom glesas ut lite. Bestämmer att hoppa även denna shott och hoppas det går att ta hinnorna 18 istället.
18:00 läkaren kommer och gör ultraljud och känner. Är gränsfall att man ska kunna ta hinnorna. Huvudet ligger neråt och bebisen mår fortfarande bra. Barnmorskan testar tar hinnorna och det funkar! Dom blir dock lite chockade över allt vatten som kommer ut, är riktigt mycket vatten! Jag kan inte sluta skratta heller så det forsar verkligen. Är fortfarande öppen bara 2,5 cm.
20:00 börjat värkarna bli lite smärtsamma, men jag kan fortfarande andas igenom dom helt utan problem. Dom börjar koppla på dropp men apparaten strulat så det börjat gå in i kroppen 2045.
21:15 skiftbyte, dom känner och nu är det öppet nästan 4 och tappen är nästan borta. Jag skämtar fortfarande med barnmorskorna mellan värkarna och alla skrattar precis som vi gjort hela dagen! Har verkligen varit bra stämning.
21:40 det börjar bli riktigt jobbigt. Jag får panik i värktopparna och ber om Eda. Barnmorskan vill känna på mig innan och tycker jag ska pröva lustgasen först. Är fortfarande öppen 4. Vi prövar lustgasen och den funkar lite. Tyckte inte den hjälpte mot smärtan men jag hade något att koncentrera mig på. Måste kissa också men kan ej gå på toa, hon tappar mig mellan två värkar. Hon har fortfarande inte ringt efter Eda, för hon har förstått att detta kommer gå undan
21:50 börjar paniken på riktigt! Värkarna gör ont! Det trycker på neråt och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Får panik i varje värk, men mellan värkarna är jag helt lugn och ligger helt avslappnad. Hon kollar och jag är nu öppen 5 cm och lite kvar av tappen. Det trycker verkligen neråt och det är de som är de jobbiga.
22:15 sänker dom droppet för jag orkar verkligen inte mer! Varje värk är panik och mellan värkarna är allt lugnt. Så sjuk känsla! Jag har grymt stöd av både barnmorska, sköterska och framförallt min sambo.
22:25 känner jag att jag vill krysta, men jag får inte riktigt ännu. Dom lägger mig i en annan ställning. Det var en sådan sjuk känsla att verkligen känna den sjukt starka kraften.
22:29 efter 2 krystvärkar är en vit kladdig pojke ute! 3315 gram tung 51 cm lång och 34 cm i huvudmått och helt perfekt!
En stor och rejäl Moderkaka kommer ut och jag har inte spruckit eller något alls vilket jag trodde jag skulle ha gjort.
Läkaren kommer in efter 30 minuter och visar bilder på moderkakan. Man ser tydligt svarta fläckar på den. Det var alltså kantlossning som gjorde att jag blödde! Det hade kunnat göra så den släppt vilken dag som helst! Vi konstaterade att igångsättning var rätt beslut och är lyckliga att alla mår bra! Att känner ej mamma att något är fel är det oftast så, om han är med om detta igen kommer han rekommendera igångsättning tidigare.
Hur jobbigt det än var på slutet och hur mycket panik jag än hade under värkarna så är jag så glad att jag inte fick Eda. Kändes som jag hade kontroll på ett helt annat sätt nu. Jag kände vad kroppen ville och kunde lyssna på den mycket bättre än när jag hade eda mina två andra förlossningar. Jag vill dock inte föda fler barn! Nu får det räcka!
Åå idag har jag haft sånt tryck nedåt och mkt sammandragningar. Känns som det trycker så att det är ett under att vattnet inte går. 10 dgr till bf och sen ännu längre väntan. Kommer va psykisk tortyr att gå på helspänn såhär så länge.
Här frågar nog lagom mkt, än så länge ;). Vid bf kommer det väl ännu mer hehe. Då kanske man blir less på det.
Synd att man har dålig koll på bf-listan, speciellt nu när det rasslar in bebbar för fullt. Det är så spännande att höra om allas erfarenheter! Det är ju så olika. Och spännande att höra om
tiden efter med alla hormoner och allt.
Men är speciellt nyfiken på att höra hur det går för er som inte ska bli igångsatta eller snittas, utan det ska starta av sig självt.
Ska ngn starta en fortsättningstråd dit man kan gå över längre fram när bebbarna är födda?
Hur mår ni? Jag är hela tiden trött vill bara sova, gråta, har ångest att jag inte orkar göra något, orkar inte ens laga mat .. varför är det så? Någon som vet ? Jag är i v 38+2 , haft mensvärk inatt nästan hela tiden, blää :(
Jag är också sjukt trött zzzz. Sover så dåligt på natten. Lyckas få ca en timme sömn på dagen. Släpar mig med familjen på en utflykt per dag men är helt matt och orkeslös. Har också gråtit för att jag känner mig så klen. 38+5 så vi är ju i samma fas. Undrar hur fasiken man ska orka en förlossning när man är så matt?!
Har ju dessutom ont i örat och är helt täppt.