Abort i v 14

Vart bor du någonstans? Någon/några av oss här inne kan säkert ställa upp som medmänniska..

Jag har varit i en liknande situation och jag genomgick en abort i v 15. Jag valde att inte prata med kurator innan (för det skulle ju ändå inte ändra något, hur gärna jag än ville)

Aborten blev väldigt traumatisk för mig (känslomässigt) och nu i efterhand skulle jag göra allt för att vrida tillbaka tiden och ändra mitt beslut. Nu går jag hos kurator sedan ett tag tillbaka, för att föröka förstå varför jag tog beslutet om abort. För att försöka förstå mig själv och även förlåta mig själv.

Mitt val var och är baserat på vad som var bäst för andra, men jag själv ville aldrig något annat än att behålla.

Jag vet att jag tog det rätta beslutet, trots att jag vill ändra på det (för min skull), för bebisen och min sambo. Men kvar finns jag, jag som så länge önskat mig ett barn och som älskade den lille som växte i magen och levde om. DEN sorgen kommer alltid att finnas med mig så länge jag lever.

Jag vet hur ont det gör (i hjärtat) och hur jobbigt det kan bli efteråt när man genomgår en abort fast man egentligen inte vill innerst inne, så mitt råd är att prata med någon innan och du får gärna höra av dig till mig. Bor du i närheten ställer jag gärna upp, oavsett vilket beslut du tar. Du ska inte behöva vara ensam i det här!

Jag fick reda på graviditeten sent (hade ganska nyligen börjat med en medicin när jag blev gravid, som gjorde mig illamående och jag trodde länge att det var den som gav mina symptom) och jag trodde inte jag var så långt gången då jag hade mens trots graviditeten. Jag trodde själv att jag var i v 9 - 10 innan ultraljudet inför aborten.

Om det ändå fanns en lösning så att utgången blev en annan! Jag blir så ledsen för din skull.

Har du någon som kan vara med dig under aborten, en nära vän eller din mamma kanske?

Det är en jobbig situation och jag tycker ingen ska behöva gå i genom en sådan sak ensam.

Jag fick, efter första tabletten, vänta 2 dagar innan jag skulle vara tillbaka på sjukhuset och få de andra tabletterna som sätter igång själva förlossningen/aborten. Det är väldigt olika hur ont det gör och hur lång tid det tar.

Efteråt fick jag välja om jag ville se den lille och jag tror man brukar få det valet oavsett var man är.

Något jag inte tänkte på innan men som blev jätteviktigt för mig efteråt var vad som händer med fostret efter en sen abort. Man kan tydligen be om att få fostret kremerat och om man vill ha en begravning t ex. De flesta sjukhus låter fostren kremeras och placeras i minneslund oavsett. Det togs aldrig upp med mig och jag var i sådan chock att jag inte tänkte på det själv, så jag har i efterhand lyckats ta reda på var min lille hamnade. Det här kanske inte är viktigt för alla men för MIG var och är det jätteviktigt att jag vet var mitt barn finns, trots att h*n inte lever längre.

Du kommer klara det här! Och tveka inte att höra av dig om du behöver stöd eller hjälp på något vis. Lova det!