Inlägg från: Liljekonvalj |Visa alla inlägg
  • Liljekonvalj

    Abort i v 14

    Vad tufft för dig TS!

    All styrka till dig. Kaoset brukar stilla sig efter en tid, men det är hemskt när man är mitt i det.

    Innan du bestämmer helt så ställ dig frågan, vilket beslut kommer du vara nöjd med om 2 år?

    Det är oerhört jobbigt att behöva ställas inför att välja abort, men det finns alternativ. Om man inte har det stöd och den kraft som behövs så finns det så många ofrivilligt barnlösa par som längtar efter att få adoptera en liten. På det sättet ger du barnet en möjlighet till liv, du ger en enorm gåva till ett annat par och du själv kan leva med sinnesro om du inte vill abortera.

    Adoption av svenska barn är inte vanligt, men det händer. Jag är socionom och har kontakter så jag kan hjälpa dig om du skulle vilja.

    Lycka till, hoppas du landar i ett beslut som ger dig sinnesro.

    Kram!

  • Liljekonvalj
    smulpaj01 skrev 2016-12-20 13:16:29 följande:

    Råder INTE till detta. Min väninna födde barn som ung (jag och pappan var med på förlossningen). Hon blev "tvingad" av sina föräldrar att adoptera bort barnet och hon har ångrat det beslutet VARJE DAG sedan dess.

    Hon firar sonens födelsedag varje år och kunde inte få fler barn sedan dess.

    Fortfarande kan hon titta på män i sonens ålder och undra om det är han. I början var det nästan sjukligt.

    Nej, jag tror abort är ett lättare beslut att leva med. Min väninna kommer ALDRIG bli hel mentalt igen, detta var 25 år sedan!


    Beslutet att adoptera var ju inte hennes! Det kan du inte jämföra med om adoptionen är frivillig!

    Vad är bäst, att leva med att man avslutade ett liv (om det är det som TS brottas med) eller att ha gett barnet en chans?

    Adoption ska alltid vara ett frivilligt beslut i tron om att det är det bästa för en själv och för barnet. Dessutom finns det par som går med på att ha kontakt med mamman, så du kan inte generalisera utifrån din väninnas påtvingade Adoption!
  • Liljekonvalj
    Corn skrev 2016-12-20 13:12:49 följande:

    Tack. Hur gpr adoptioner till inom Sverige? Jag tänker bara på fosterhem och barn som slussas hit och dit....


    Som jag skrev är inte Adoption så vanligt och det är dåligt med rutiner för dig på socialkontoren. Men det finns de mammor som valt att adoptera istället för att abortera.

    Alltså, det är inte fosterhem där socialtjänsten måste ta nytt beslut varje 6 månader för att barnet ska få stanna, utan det är en helt ny laglig familj.

    Vissa par vill även ha kontakt med den biologiska mamman, men det kan jag inte lova. Och om du själv vill det såklart.

    Jag hjälper dig gärna mer konkret, kan du skicka mig ett meddelande i så fall?

    Kram!
  • Liljekonvalj
    Corn skrev 2016-12-20 13:32:54 följande:

    Tack.. jag trodde inte att adoption inom Sverige existerade faktiskt.. förutom styvföräldrar som adopterar barn t.ex.

    Det låter fint. Jag ska ta med det i tanken... om jag skulle kunna gå igenom det. Lämna ifrån mig barnet. Jag skriver till dig i sådana fall. Just nu lutar det åt abort. Tyvärr.


    Jag förstår att det är ett jätte svårt beslut.

    Om du skulle vilja så kan jag försöka ge ditt kontaktuppgifter till en tjej jag vet har adopterat bort sitt barn. Hör av dig!
  • Liljekonvalj

    Mina föräldrar har varit kontaktfamilj väldigt länge. Det är en pojke som idag är 18 år. Han säger mamma och pappa till mina föräldrar och jag ser honom som min bror. Han har hela tiden bott med sin mamma, men på vissa helger och lov har han varit hos oss. Mina föräldrar och hans mamma har en jätte fin relation.

    Hans mamma fick två barn till, men alla är med olika pappor. Hon har också brottats med att inte ha något stöd, vara desperat och känna att det inte finns någon utväg. Men hon har lyckats.

    Så om adoption inte är ett alternativ för dig så finns det hjälp och stöd att få! Du är inte ensam trots att det verkar mörkt! Det finns stöd och hjälp och så många fina människor som vill ställa upp!

  • Liljekonvalj
    smulpaj01 skrev 2016-12-20 13:56:28 följande:

    Ts vill ju också behålla sitt barn så det är exakt samma situation!!


    Ja, men om hon landar i beslutet att det bästa för henne själv och för barnet är adoption så är väl det ett beslut att föredra framför en abort hon egentligen inte vill göra?

    Om man vid behålla sitt barn så finns det alla möjligheter till det och det finns stöd, även fast det verkar jobbigt just nu. Att vara mamma är aldrig lätt och barn kommer mycket sällan i en "perfekt tid". Men ibland

    bland ser man mer motgångar än annars. Men det finns alltid en väg framåt. Det låter klyschigt men alla som levt lite vet att det är så.

    Som någon annan sa i denna träden: ingen ångrar det barn man valt att föda, men allt för många ångrar den abort man gjort.
  • Liljekonvalj
    Anonym (Davis) skrev 2016-12-21 08:30:08 följande:

    Jag tror att dina chanser att få det liv du vill minskar kraftigt om du tynger ner dig med två små barn ensam.

    Jag har en vän från de "dåliga kvarteren" som fick barn med helt fel person i tonåren. Den mannen är som ett barn än idag, vid 35, han kan inte ta ansvar för något och har koncentrationsförmåga hundvalp ungefär.

    Hans nu tonåriga dotter har fått diagnos och medicinering och har lite bättre koll på tillvaron än vad han har, men hon får sina ryck ibland och det har varit mycket drama när hon var mindre.

    Min vän har efter det lyckats läsa upp sina betyg, fått sina tänder fixade av F-kassan efter en barndom där ingen brydde sig om hennes hygien, hittat en vettig kille och tagit sig igenom en högskoleutbildning. 

    Idag har hon två barn, men barn nr två är med en person som inte har problem och diagnoser och det märks tydligt för alla som umgås med familjen. Hade hon haft två barn med den problematiken som dottern har så tvivlar jag på att hon orkat studera.

    Du har redan satsat fel en gång, ge nu dig själv en chans att blanda gener med någon som fungerar. Annars finns det nog tyvärr en viss risk att du får vara förälder åt båda de barnen i hela resten av ditt liv.


    Jag kan inte låta bli att inte svara på ditt inlägg. För det är ju rent osmakligt. Vilken hjälp tror du att hon får av detta? Ännu större oro att hennes ettåring kommer få diagnoser och problem? Det finns inga garantier för att det är så, och personer med diverse diagnoser är precis lika mycket värda som du och jag. Det finns så oerhört mycket stöd så att välja abort bara av orsaken "fel gener" och risk för en diagnos är ju helt galet. Och chansen att hennes barn blir "problembarn" är inte alls så stor som du påstår. Ska vi börja uppmuntra abort när vi blivit gravida med en person som har diabetes typ 1 också? Eller med personer som har en låg stresströskel och lätt får ångest/oro? Nu drar jag det till sin spets men din argumentation och det människovärde du presenterar möjliggör även sådana resonemang.

    Visst att vi inte känner TS men vi har väl ändå ett moraliskt ansvar att ge lite hopp in i hennes sitiuation, för att bli gravid är inte livets slut - även fast det kan vara mörkt.

    Det finns alltid en väg fram för både mamma, barn och syskon.

    Lycka till TS när du har din rådgivning! Kom ihåg att det finns fler alternativ till abort och att det finns stöd runt omkring dig.
  • Liljekonvalj
    Corn skrev 2016-12-22 13:02:55 följande:

    Tack. Det är det jag är rädd för...... Kan inte ångra en abort och det blir ännu värre när jag måste göra den sent och måste få värkar och så. När jag velat ha barnet, VILL ha barnet. Det var så skönt på KUB och se att allt var ok. Och nu sitter jag här och känner mig tvingad att göra abort oavsett vad jag själv vill.


    Hej, hur har det gått för dig?

    Hoppas du kan hitta någon ljuspunkt här i jul.

    Men som sillanna sa, det finns hjälp!

    Jag och min familj finns i Uppsala, om du bor i närheten och behöver hjälp med att passa din dotter eller stötta dig genom en graviditet så tveka inte att höra av dig.

    Dett finns ingen som tvingar dig till abort utan du väljer. Och om du väljer att göra som du VILL- att föda barnet - så har du alla chanser att ge barnet det den behöver. Barn behöver inte perfekta föräldrar, barn behöver veta att de hör ihop med någon och att de är älskade. Det ger du redan ditt barn!

    God jul!
  • Liljekonvalj
    Corn skrev 2016-12-24 00:01:03 följande:

    Det går varken framåt eller bakåt. Jag börjar vara förtvivlad.


    Ja det är en väldigt tuff grej du går igenom. Men om ett år kommer du kunna se tillbaka och se att du vuxit i allt detta. Det är oftast de svåra perioderna som tar fram det fina i oss. Hur kliché det än låter.

    Du vet var jag och min familj finns, om vi kan hjälpa dig rent praktiskt eller om du vill ha mer vägledning i din process (adoption eller hjälp med socialtjänst för att hitta en bra kontaktfamilj osv) så skicka mig ett pm.

    Kolla också på www.livlinan.nu det är en organisation som finns för tjejer som går igenom en tuff graviditet och som funderar på abort. De kanske kan ge dig bättre vägledning än här på FL och du kan ringa anonymt till dem om du vill. Eller så kan man bara läsa på deras hemsida.

    Kram och all styrka till dig!
  • Liljekonvalj
    Corn skrev 2016-12-24 19:49:12 följande:

    Spenderat julafton ensam med min dotter. Funderat och känt efter. Funderat och tänkt. Vilat, gosat med min underbara ettåring. Tänkt och tänkt.

    Jag har testat mig själv. Jag skrev två lappar. Drog ena och fick "behålla", jag kände mig orolig. Jag drog den andra lappen: "abort". Jag började gråta rätt ut direkt.

    Jag.... behåller mitt barn. Jag får klara det ensam den här gången också.


    Du kommer klara det, stort lycka till. Vad skönt för dig att du bestämt dig nu!

    Kram
Svar på tråden Abort i v 14