Oärlig och fuskande sambo

Ultimatum lyssnar han inte på. Jag är mer inne på att han ska bli avslöjad. Utan att det får för stora konsekvenser.

Så är det nog till viss del. Han litar nog på att jag är tyst.
Känns fult att skvallra på sin sambo. Känns hemskt om han får sparken. Även om jag tycker han borde få en knäpp på näsan.
Jag vill väl inte straffa honom, utan ändra honom. Klyschigt va?

Men gör vi slut kommer jag ändå behöva ta upp sånt han gör fel mot tex föreningen, eftersom jag ju är inblandad där själv. Hans jobb kan jag ju skita i.

Han säger också att alla gör så här, att det är mig det är fel på, att jag är alldeles för ärlig.

Jag håller med. Genom att inte göra något så stödjer jag ju detta. Det är ju så det känns.

Men skvallrar folk på sina sambos? Har aldrig hört om någon vars sambo hört av sig till chefen. Skulle de ens ta det på allvar? Känns som jag mest skulle få skit själv.

Han har nog hjärntvättat mig till att tro att jag är FÖR ärlig. För jag tycker inte det är ok, det han gör.

Håller med er. Jag tar honom inte i försvar. Jag vill ju att han ska åka dit, men på ett annat sätt än att jag går in till chefen och säger ditt och datt.
Anonymt kanske är en bra ide.

Jag har alltid lagt ut foton på honom och mig på semestrar när han "varit sjuk" på facebook och hoppats att nån skulle se det. Han är tyvärr inte vän med sina kollegor eller chef verkar det som.

Och ja, jag är en hemsk och svag människa som inte gjort något.
Det är absurdt att man har behov av att sno toarullar när man har den inkomsten som han har ja.
Och vi kom hem igår efter hotellvistelse. Fyra toarullar blev det, tror inte det fick plats mer.

Att jag "bara" tjänar 40000:- var mer menat att han tycker att det är så synd om honom som betalar lite mer. Jag tycker vi båda tjänar väldigt väldigt bra och vi klarar oss på mindre än hälften.
Att man inte vill sätta dit sin sambo är väl inte så konstigt? Tror de flesta av oss skulle ta samtalet med personen i fråga först. Och det har jag gjort, eller försökt göra iaf.
Kleptomani eller mani eller vad som helst, men han är besatt av att göra "klipp". Ibland har jag trott att han skämtar med mig men jag börjar fatta att det är på fullaste allvar. Ska vi åka bort nånstans så åker vi där det är billigast, eller vi får mest rabatt. Så tänker han i allt. Inte "jag behöver ett byxor, nu letar jag efter några som jag trivs i, om de är billiga är de bra" utan han tänker "jag köper vad som helst, köper 10 fula osköna byxor bara det är ett klipp".

Han har lite speciella grejer för sig, och det kan man ju ha så länge det är inom lagen. Men där töjer han ju som sagt.

Han är en snåljåp och besatt av att utnyttja saker maximalt.
Jag har bråkat som fan om de här sakerna. En rulle toapapper kan jag leva med. När han fyller väskan känns det sjukligt. Brottsliga saker som det jag fick veta om att sjuka sig på semestern och ta dubbla reseersättningar gör mig vansinnig, så jag har knappast varit en tyst mus hemma.
Vi ska på familjerådgivning imorgon så det är väl läge att ta upp detta.
Det känns som att jag kommer att kontakta kassören och be att få kopior på våra resehandlingar, och sen ta det från där.

När vi gjorde resan ihop så var mina biljetter som de skulle. Han hade arbete på annan ort på fredagen och därefter var vi på kurs med föreningen lör-sön. Krävdes bara en flygresa för allt men han fejkade två biljetter för egen del. En som jobbet betalade och en som föreningen betalade.

Ni säger att jag är skyldig till brott jag med. Men det är ju därför jag säger att jag vill att han åker dit. Men jag tycker inte att jag själv borde bli lidande om jag, när jag insett nåt, faktiskt försöker prata honom tillrätta och om det inte förändrar något, faktiskt informerar berörda.

Om det får dåliga konsekvenser för mig om jag tar upp det så är det ju en anledningen att inte göra det? Och så kan det ju inte vara.

Han är på en liten arbetsplats och vi är i en liten förening. Ett anonymt tips är ganska givet att det är jag som står bakom.

Det är svårt att prata med honom för känner han sig anklagad så blir han väldigt arg och då funkar inte kommunikationen alls. Och anklagad kan han känna sig för mer eller mindre.

När ni säger att jag indirekt dragit nytta så menar ni att för att min sambo fått in mer pengar så gynnar det mig? Att det automatiskt ses så?
Folk kan ju ha alla möjliga typer av ekonomier, anses det alltid att det gynnar den ena om den andre fifflar till sig pengar?

För i just det som det gällde gynnar det ju inte alls mig på något sätt.

Det är nog inte ditt ex även om mönstret är samma. Min är nog bara i början av sin karriär som fuskare. Jag tror det blivit nån besatthet att se vad han kan få till.
Vi ska på familjerådgivning imorgon. Det kanske kan ge något att prata om detta med en utomstående.