Jag har 3. Och fick 3:an 7 år efter 2:an. Och nr 2 var den lättaste av de två första.
Den 3:e blev svår för att jag gick så långt över tiden, 20 dagar. Igångsättning men funkade dåligt så det blev kejsarsnitt. Men det är ett jättefint minne, skulle inte säga att förlossning nr 3 var sämre än de 2 första.
Men jag tycker jag hade en fördel med nr 1 och 2 att de var så tätt (ett år emellan), i förlossning nr 2 kände jag igen alla känslor etc och vågade slappna av mer och lyssna på min kropp. Det blev en förlossning helt utan smärtlindring vilket var kul att ha upplevt.
Med nr 3 kände jag mig lite som en nybörjare. Men den blev bra ändå. Trots att sonen hade huvudmått som tydligen tillhörde de 2% största barnen...
Jag tror att de flesta förlossningar kan bli bra om man anpassar sig efter situationen. Dvs inte har bestämt innan att 'jag ska inte ta smärtlindring' tex. För innan en förlossning startar vet man varken hur den kommer bli eller hur man kommer reagera. Att vara öppen för att en förlossning kan bli på olika sätt och att man jan anpassa sin hantering av den utefter detta tror jag är a och o. Eller? Kanske lite svamligt, hoppas ni förstår.