Rakri skrev 2017-02-28 13:38:21 följande:
Ja, det skulle jag förstås ha nämnt också. Antar att all stress och sömnbrist gör en till lite av ett virrvarr.
Men jo, vi väntar på att bli kallade av barnpsykologen men har inte fått någon tid ännu. Vi har anmält henne till socialtjänsten och har varit i kontakt med Familjerätten sedan snart ett år tillbaka. Vi hade ett möte med socialtjänsten i våras och då bestämdes det att hon får inte ta med sonen hem till sig, någon mer hjälp än så ville de inte ge oss. Eftersom att sonen bor hos oss så ansåg de inte att det fanns anledning att göra någonting mer eller göra en utredning. Så de har fått träffas två till fyra timmar ute eller hos gammelmormorn. Familjerätten har inte heller kunnat vara till hjälp för oss, allt fokus hamnar på den biologiska mamman medan pojken glöms bort. Där har vi inte blivit åhörda det minsta och ett stort problem i kommunikationen är att så fort min man öppnar munnen så bli han antingen avbruten eller ignorerad. De har hakat upp sig på att ett barn har rätt till sina föräldrar och vänder det till att hon därför har rätt till honom. Vi har försökt förklara att träffa henne är en rättighet som sonen har, inte en skyldighet. Istället för att lyssna på oss när vi påminner om att vi alla måste göra det som är bäst för sonen och att det är den biologiska mamman som behöver göra en förändring inte sonen, så fick vi de här orden slängda i ansiktet "Men hur tror ni att ni får * att må, när ni tar ifrån honom hans Mamma?"
Hade vi fått råda så hade de fortfarande inte setts och till en början var vi och den biologiska mamman överens om att de inte skulle ha någon kontakt förrän hon var redo att vara där på sonens villkor. Men det förändrades då hennes egen mamma inte kunde acceptera detta.
Därefter hamnade vi i ett slags paragrafkrig, vi anser att eftersom att kontakten är skadlig för sonen så har vi rätt att neka umgänge och känner att flera paragrafer stödjer detta. De å andra sidan menar på att vi begår lagbrott både gentemot henne och sonen. Vi har försökt få kontakt med en jurist som kan ge klarhet i frågan och väntar på att någon av dem ska återkomma till oss.
Kan ni inte begära en ny handläggare hos socialen? Och om ni har råd eller så kanske anlita en privat barnpsykolog? Om ni har bevis från en psykolog eller psykiatriker kanske socialen blir mer förstående?
Likväl kan det nog vara lämpligt att ta sonen till en barnläkare som kan utesluta eventuella fysiska sjukdomar? Alltså om det behövs eller inte behövs somatisk vård.
Angående anlita jurist låter det bra. När min kompis hade problem med socialen ringde hon bris för vuxna, de hjälpte henne med ärrendet och att anlita en jurist. Har ni provat och ringa dem? Deras nummer är 0771-50 50 50 och ni kan ringa dem vardagar mellan 9-12.
Här är deras webbplats där du kan läsa mer om
hur de kan hjälpa er.
www.bris.se/for-vuxna-om-barn/bris-vuxentelefon-om-barn/