2 döttrar!

Jag gillade tv-spel och programmering i tonåren. Mitt bästa tips är att pratar mycket med dem, ser till att ni har en nära relation där de vet att de alltid kan lita på dig och att ni sen tar livet som det kommer.

Prata med dem och anta inget!:)

Det bästa du kan göra som förälder är (ja, bortsett från att sätta gränser och vara en FÖRÄLDER och inte bästa kompis hela tiden) ju att lyssna på barnet och prata med det. Vad gillar just du, varför, vem träffar du där osv!

Men hur får man en dotter att lita på en som pappa när det gäller t.ex pojkvänner och sexualitet? Känns jättefrämmande och lite läskigt om jag ska vara helt ärlig

Vår närvarande och prata, prata, prata. Hitta det ni har gemensamt och ägna er åt de aktiviteterna tillsammans (läs samma böcker, följ samma tv-serie, ut och rid hästar ihop eller paddla kajak eller vad du nu lär dem gilla i unga år). Börja nu direkt och sluta aldrig, så kommer det att kännas helt naturligt.

Och bli inte avskräckt om de i perioder verkar svåra eller ointresserade - inled samtal ändå. Kom ihåg att du alltid är den vuxne och de barn. Tonåringar inte är fullt utvecklade emotionellt och dessutom hormonella så de kan vara lite vrånga, det går över, och du kan lita på att de kommer ihåg som vuxna att pappa alltid försökte vara där.

(Jag kommer i alla fall ihåg att min pappa SLUTADE prata med mig i tidiga tonåren, trots att jag alltid varit pappas flicka. Det var väldigt förvirrande. Allt han hade behövt göra var att komma in och sätta sig på sängkanten ibland, eller fråga om vi kanske kunde göra något bara han och jag, men han bara gav upp istället och överlät hela min tonårstid till mamma. Trist när det var honom jag brukade stå närmast.)

Angående pojkvänner och sex: Det är väl alltid ett känsligt ämne mellan föräldrar och barn. Är svårt att förutspå hur lätt/svårt det blir att prata om för det handlar så mycket om personlighet och olika omständigheter, man får ta det som det kommer. Oroa dig inte för mycket i förväg utan fokusera på att bygga en bra relation med döttrarna så ska det nog gå bra.

Tror inte man får vara alltför blyg som förälder - man får helt enkelt VÅGA lyfta olika samtalsämnen när det är dags. Våga vara den töntiga föräldern som frågar om preventivmedel t ex. Min mamma lånade hem böcker till mig från biblioteket om puberteten och sex och mens och sånt och jag himlade med ögonen - och smygläste böckerna från pärm till pärm och lärde mig massor.

Det är ju några år kvar men man blir lite förskräckt av tanken ändå haha sambon tycker jag e löjlig men jag känner en lite oroskänsla i magen, varför vet jag inte.

Hoppas de är ok att ge min synpunkt som dotter :)
Jag är 18 och har känt under min uppväxt att skillnaden mellan döttrar som får frågan av sin pappa om de har skyddat sex och svarar med 
- Men usch pappa!
Och
- Ja fast börjar få slut på kondomer, kan du köpa fler åt mig snälla?

Är egentligen hur öppen han har varit med henne under hennes uppväxt
Min pappa var alltid väldigt öppen, och förstående. Men gav mig också råd och saker att tänka på.
De skapar ett förtroende att jag kan vända mig till honom och fråga intima frågor.
Att jag kan prata med honom om allt. Att det finns den öppenheten där och de är inget konstigt.
Som att prata med en vän liksom, någon som inte känner de är pinsamt eller opassande..
Lägger man däremot tabu-stämpeln på det eller svarar med "Fråga din mamma istället gumman" gör man om man vill undvika att hon pratar om sånt med dig alls.