2 döttrar!

Vår närvarande och prata, prata, prata. Hitta det ni har gemensamt och ägna er åt de aktiviteterna tillsammans (läs samma böcker, följ samma tv-serie, ut och rid hästar ihop eller paddla kajak eller vad du nu lär dem gilla i unga år). Börja nu direkt och sluta aldrig, så kommer det att kännas helt naturligt.

Och bli inte avskräckt om de i perioder verkar svåra eller ointresserade - inled samtal ändå. Kom ihåg att du alltid är den vuxne och de barn. Tonåringar inte är fullt utvecklade emotionellt och dessutom hormonella så de kan vara lite vrånga, det går över, och du kan lita på att de kommer ihåg som vuxna att pappa alltid försökte vara där.

(Jag kommer i alla fall ihåg att min pappa SLUTADE prata med mig i tidiga tonåren, trots att jag alltid varit pappas flicka. Det var väldigt förvirrande. Allt han hade behövt göra var att komma in och sätta sig på sängkanten ibland, eller fråga om vi kanske kunde göra något bara han och jag, men han bara gav upp istället och överlät hela min tonårstid till mamma. Trist när det var honom jag brukade stå närmast.)

Angående pojkvänner och sex: Det är väl alltid ett känsligt ämne mellan föräldrar och barn. Är svårt att förutspå hur lätt/svårt det blir att prata om för det handlar så mycket om personlighet och olika omständigheter, man får ta det som det kommer. Oroa dig inte för mycket i förväg utan fokusera på att bygga en bra relation med döttrarna så ska det nog gå bra.

Tror inte man får vara alltför blyg som förälder - man får helt enkelt VÅGA lyfta olika samtalsämnen när det är dags. Våga vara den töntiga föräldern som frågar om preventivmedel t ex. Min mamma lånade hem böcker till mig från biblioteket om puberteten och sex och mens och sånt och jag himlade med ögonen - och smygläste böckerna från pärm till pärm och lärde mig massor.