vet inte vad jag ska ta mig till

Beklagar situationen du befinner dig i, kan inte vara roligt :(
Jag hade gjort abort hur mycket jag än hade velat ha barn i en sådan situation. Man måste vara lite realistisk. Du behöver ta vara på dig själv och prioritera dottern du redan har.

tack för ditt svar. ja absolut det är ju den tankebanan jag är i mest. men så kommer dom stunderna under dagen att tänk om jag kunde få det att funka endå.. man skenar i väg liksom. inte kan tänka riktigt klart. riktigt jobbig sitts :/ 

Jag hade gjort abort. Du orkar ju inte med det barn du redan har. Red ut det först.

Jag hade gjort abort

Jobba med att få din dotter mera hos dig.Hon behöver dig och låt inte pappan hjärntvätta dig .

Håller med.

Jag hade gjort abort i din sits.

Så här tänker jag: Att ha ett spädbarn hjälper inte mot sjukdom eller orkeslöshet, tvärt om kommer det bli ytterligare något som kräver både energi och fokus. Jag tycker att du ska lägga allt fokus på att bli frisk och ordna upp din vardag så att du kan ta större ansvar för det barn du redan har. Att få barn ihop med en pappa du inte känner så bra känns dessutom som hög risk att du får ytterligare ett knepigt förhållande att hantera och ett till barn som hamnar i kläm i vårdnadstvister. Så måste det förstås inte bli, men risken känns för stor i mina ögon så jag hade inte chansat.

Jag hade gjort abort om jag var du. Hade nya pappan varit engagerad och velat ha barn och ni varit sambo hade jag nog inte gjort det men nu vill han inte ens och det är jättetungt även för en normalfungerande att vara ensam med ett litet barn. Du har börjat må bättre nu vilket är bra för det barn du har men får du ett till riskerar du att krascha igen och behöva lämna bort det till främmande människor och må jättedåligt igen och få mindre tid med din dotter...

Dömer dig absolut inte för att du blivit gravid och gjort aborter. Vissa har lätt att bli det trots preventivmedel och det är ansvarsfullt av dig att då göra abort. Kram!!

Adoptera bort barnet är väl en möjlig lösning

tack för era svar!
det hjälper mig att bli lite mer klar i tanken. 
kram 

Hejsan. Jag har själv haft min beskärda del av psykisk ohälsa och har också haft en jobbig uppväxt. Jag dömer inte dig att du valde att din dotter skulle få bo hos sin pappa, det måste ha varit ett väldigt svårt beslut och jag tycker det är starkt av dig att du tog det beslutet, hur jobbigt det än var.

Jag har själv två barn som inte var planerade och jag var väldigt ung när jag fick mitt första, alla tyckte jag skulle göra abort men jag klarade det inte, och det är jag glad för idag.

Med det sagt så har jag också tyvärr gjort en abort, det var inte planerat och pappan var kaos, vilket resulterade i att mitt liv också blev kaos just då.

Så hur jobbigt det än var så bestämde jag mig för att göra abort, och det blev en sen abort av anledningar jag inte vill gå in på, men som jag tyvärr inte kunde påverka.

Hur jobbigt det än var och fortfarande är ibland så känner jag att det var rätt val för jag hade inte kunnat ta hand om ett barn till under omständigheterna.

En abort är ju ingenting man egentligen vill gå igenom och det är ett svårt beslut, men ibland det enda alternativet tyvärr.

Jag kan inte säga åt dig vad du ska göra för det är helt upp till dig i slutändan, men du måste nog ta och fundera ordentligt på hur du ska göra, och om du verkligen klarar av en bebis just nu, med en pappa som kanske inte kommer finnas där.

Skulle du göra en abort så försök bearbeta det direkt, det är väl egentligen det enda konkreta råd jag kan ge dig.

Hoppas allt löser sig till det bästa och att du kan börja bearbeta dina känslor.

Kram

JAg gjorde en abort. Känns såklart jättejobbigt med det bästa jag kunde gjort för barnet, min dotter och mig sjölv å pappan