vet inte vad jag ska ta mig till

Hejsan. Jag har själv haft min beskärda del av psykisk ohälsa och har också haft en jobbig uppväxt. Jag dömer inte dig att du valde att din dotter skulle få bo hos sin pappa, det måste ha varit ett väldigt svårt beslut och jag tycker det är starkt av dig att du tog det beslutet, hur jobbigt det än var.

Jag har själv två barn som inte var planerade och jag var väldigt ung när jag fick mitt första, alla tyckte jag skulle göra abort men jag klarade det inte, och det är jag glad för idag.

Med det sagt så har jag också tyvärr gjort en abort, det var inte planerat och pappan var kaos, vilket resulterade i att mitt liv också blev kaos just då.

Så hur jobbigt det än var så bestämde jag mig för att göra abort, och det blev en sen abort av anledningar jag inte vill gå in på, men som jag tyvärr inte kunde påverka.

Hur jobbigt det än var och fortfarande är ibland så känner jag att det var rätt val för jag hade inte kunnat ta hand om ett barn till under omständigheterna.

En abort är ju ingenting man egentligen vill gå igenom och det är ett svårt beslut, men ibland det enda alternativet tyvärr.

Jag kan inte säga åt dig vad du ska göra för det är helt upp till dig i slutändan, men du måste nog ta och fundera ordentligt på hur du ska göra, och om du verkligen klarar av en bebis just nu, med en pappa som kanske inte kommer finnas där.

Skulle du göra en abort så försök bearbeta det direkt, det är väl egentligen det enda konkreta råd jag kan ge dig.

Hoppas allt löser sig till det bästa och att du kan börja bearbeta dina känslor.

Kram