Vi som plussat efter IVF våren 2017

Så roligt med den här tråden, jag är gärna med!

Vi satte in en blastocyst den 22 mars. I går testade jag positivt men min testdag är egentligen i morgon, 4/4. Det ska bli så spännande att få ringa till kliniken och berätta och jag hoppas på att få VUL inplanerat.

Vår resa började för ganska många år sedan. Vi försökte länge få barn själva och gick sedan vidare med utredning. Resultat av utredning var oförklarligt barnlösa. Efter flera IVFer och slutligen ett FET fick vi till slut ett plus som nu är en son som är ca 3,5 år. Nu har vi gått igenom liknande process igen. VI hade inget kvar i frysen. Min äggreserv hade tyvärr blivit mycket sämre än sist. Men nu på andra IVF-försöket ha vi alltså fått plus på stickan 

Hej på dig! Roligt med BF. Om jag kollar här på FL så får jag också 7 december :)

Det är klart missfallsrisken finns där i bakhuvudet, men jag försöker att bara njuta av att jag har lyckats bli gravid. Det har varit kämpigt med den biten och bara själva graviditeten är en vinst känner jag. Jag blir så glad varje gång jag går på toa och det inte är något blodfärgat i trosorna, så visst finns tankarna där. Nu längtar jag till ultraljudet och till de första 12 veckorna har gått.

Angående gravidförsäkring tänker jag nog ta Länsförsäkringar eftersom vi har barnförsäkring där nu. Det känns smidigast att ta samma. Förra graviditeten hade jag Folksam.

Jag fortsätter på listan.

Popetot 32 år från Skåne. Bf 6/11
Malin79 37 år (fyller 38 år innan bf), Stockholm. Bf 7/12

Jag har missat att du har plussat, grattis! 

Både denna och min förra graviditet så har jag känt av äggstockarna. Jag har aldrig blivit gravid på annat sätt än via ET så jag har inte tänkt på att det är kopplat till det.

Nu har vi fått tid på kliniken för ultraljud, 26 april. Just nu önskar jag att tiden kunde gå lite snabbare.

Grattis! Så underbart att få se den lilla.

Välkommen illamåendet, eller hur ska man säga  I går morse mådde jag illa och i dag samma sak så det var nog ingen tillfällighet.

Jag tycker det känns lite skönt med symptom ändå, hellre det än inget alls. Det kommer och går lite men mest på morgonen och förmiddagen. 

Jag har första ultraljudet (på IVF-kliniken) nästa vecka. MVC ringde jag till för en vecka sen och där har jag tid nu på torsdag. De sa att de oftast brukar vänta till vecka 10 men har man gjort IVF får man gärna komma tidigare om man vill det. Vi väljer att gå tidigare. Jag har gått igenom lite jobbiga saker i samband med min första förlossning så jag vill gärna prata igenom lite hur vi ska gå framåt denna graviditet för att jag ska känna förtroende och trygghet inför förlossningen.

Lutinus har jag slutat med.

Nu har jag varit på VUL på IVF-kliniken. Det var helt underbart att se den lilla, små armar och ben och ett hjärta som slog 

Jag mår också illa, inte olidligt men så att det ibland är svårt att göra något. Jag ser till att äta väldigt ofta så funkar livet. Alltså trycka i mig något även när jag mår illa och minst av allt känner att jag vill äta. Nu är jag i v 9 och det har inte lättat än. I min förra graviditet så släppte det i v 13-14.

Jag har beräknat förlossningsdatum 7 december. Jag känner ingen större skillnad på kroppen så. Under IVF-behandlingen blev jag ganska uppsvälld om magen så det är jag van vid sen dess  Så jag är nog egentligen lite uppsvälld jämfört med normalt men inte mycket. Under min förra graviditet fick jag veta att min livmoder lutar snett bakåt. Det gör att graviditet ofta syns lite senare, alltså om man tänker på själva tillväxten av foster och livmoder.

Däremot har jag känningar i nedre delen av magen från och till, lite öm i brösten, mår illa och är väldigt trött.

Livmodern rätar väl upp sig lite tror jag när barnet växer (senare delen av graviditeten) för annars har det svårt att rymmas. I min förra graviditet tog det tid innan magen blev stor och jag tyckte inte den blev jättestor. Jag gick på semester i tre veckor när jag var runt vecka 23-24 och tydligen var det ganska många på jobbet som inte hade sett än att jag var gravid. Utan de reagerade när jag kom tillbaka. Då hade jag verkligen inte försökt dölja det efter ultraljudet men tydligen överraskade jag en drös ändå. Jag hade berättat för ganska många men det är en mansdominerad arbetsplats och skvaller är i princip obefintligt.