Vi som plussat efter IVF våren 2017

Hej på er!

Här går det också framåt. Börjar närma mig 75 % av graviditeten... idag v. 29+3. Mår oförskämt bra! Har egentligen inte några jobbiga symtom och känner mig fortfarande inte tung. Något tröttare än vanligt när jag skall gå upp på mornarna bara. Har inte riktigt börjat bli nyfiken på hur han ser ut eller längta galet mycket efter att han skall komma ut. Trivs för tillfället lite för bra med att vara gravid och känner nog att jag har lite väl många projekt att ro iland innan han får komma. Men det är klart, när jag tänker mer på att det faktiskt är en bebis i magen och att det peppar peppar går bra och att jag faktiskt kanske ska få träffa honom måste jag gråta en skvätt.

Panikkänslorna och den värsta oron har försvunnit, mycket på grund av att jag känner honom många gånger under dagen och för att han kan klara sig utanför magen om han skulle komma nu.

Har ni börjat köpa saker eller planera kring föräldraledighet e t C?

Hej!

Popetot, hoppas flödet är bättre ett tag till så de får stanna i magen. Förstår att det är chockartat! Allt som kan innebära påverkan på de liv vi har i magen bidrar till stor oro.

Själv började jag få klåda på kroppen förra helgen och tänkte inte mer på det men när det gått någon dag började det kännas som något var fel. Googlade och förstod att det kan vara hepatos och ringde MVC direkt. Fick ta blodprov i torsdags och skall få svar på måndag. Det upptar nästan alla mina tankar för tillfället. Är så orolig att det ska påverka den lille. Försöker ställa in mig på att det är hepatos jag har och att det kommer innebära många kontroller och en del oro samt ev igångsättning innan beräknad BF. Håller såklart tummarna för att det inte är det jag har!

Hej på er!

Hur går det för er? Popetot, hur mår minstingen?

Här går det framåt, v. 32 nu och jag börjar så smått förstå att det faktiskt är en liten människa därinne. Jag får gå och ta blodprov en gång i veckan för att hålla koll på gallsyravärdena. Fick tabletter mot kliande vilket var väldigt befriande, nu kliar det bara lite då och då.

Hurra för att det såg bra ut!

God morgon!

Här ligger jag på Danderyds förlossning och lyssnar på bebisens hjärtslag, känns helt plötsligt mer verkligt.

Vaknade i natt av att jag blödde, fick komma in direkt och se att NR 1 bebis levde. Sedan har jag fått legat och lyssnat på hjärtljud i flera timmar, tagit flertalet prover och undersökts. Det finns en risk att jag får göra kejsarsnitt inom närmsta dygnen om de märker att bebis inte mår bra. Har fått kortison för att snabba på lungutvecklingen och medicin för att minska sammandragningarna.

Jag vill så gärna att bebisen ska få stanna några veckor till och jag vill genomgå en vaginal förlossning. Men inget spelar egentligen någon roll bara bebis mår bra!

Trodde inte jag skulle vara först ut med att föda barn i denna grupp men nu får vi se....

Hur går det för er andra?

Hej!

Tack för era tankar!

Läkarna har varit här för ny undersökning och de har tagit CTG hela natten och fortsätter med det. Allt har stabiliserats vilket är superskönt! De ska ta bort droppet som motverkar sammandragningar för att se hur det går. Men viktigast av allt är att bebisen mår bra och har ett stabilt hjärtljud. Har fått börja äta vilket betyder att de inte tänker att det kommer bli aktuellt med kejsarsnitt ännu.

Kommer få stanna kvar någon dag för observation men läkaren sa en trevlig sak idag, att jag lika gärna kan gå tiden ut och föda i v. 40. Är dock medveten om att det oxå kan dra igång och bli kejsarsnitt följt av neo. Men det kommer vara en stor neobebis. Det är ju som ni säger helt ok att komma ut i v. 32. Jag är i v. 32+3 så jag ligger bara 4 dgr efter dig Popetot.

Vet att KArolinska har bra neovård för de allra minsta. Danderyd är säkert duktiga och om det är en frisk och normalstor bebis (nu ca 40 cm och 2 kg) som kommer ut tror jag inte det är några svårigheter. Men det är ju alltid skönt med de bästa..... Lund verkar bra på mycket kring barn, de är ju bland de bästa på hjärtsjuka barn oxå.

Du får uppdatera Popetot kring planen för er, du verkar onekligen bli mamma snart :).

Hej!

Uppdatering från sjukhussängen. Nu verkar det som om de kommer ta ut mini inom närmsta dygnen, skulle gissa på imorgon då lungmognadssprutan gett full effekt. De gjorde TUL idag och han är mindre än beräknad för åldern. 1400 g istället för 2000 g. Hade läkaren från neo här vilket var omtumlande, trodde aldrig detta skulle hända mig. Känslorna svajar rejält och största oron är hur mini kommer må och vilken hjälp han kommer behöva i början. Hoppas så att han har starka lungor och brås på min envishet. Jag var helt övertygad om att gå tiden ut, mådde prima och gillade verkligen att vara gravid.

Hur går det för dig Popetot? Har du fått någon förlossningsplan? Hoppas du får gå till v. 36.

Hej!

Tack för era tankar!

Ja, det blir snitt då den sitter i säte vilket i denna ålder är för riskabelt. Tror dock ändå att det skulle ha blivit det P G a andra faktorer.

I natt kl 02 har lungutvecklingsmedicinen gjort sin verkan. Därefter gör de nya ställningstaganden allteftersom. Jag vill bara att den ska få stanna därinne och att allt bara ordnar upp sig, vilket jag förstår att det inte gör tyvärr!

Hur stora är dina nu Popetot? Min är ju liten som om den varit tillsammans m en tvilling, den har verkligen inte utnyttjat sin plats på något vis.

Hoppas att det går bra för er andra!

Hej!

Igår kl. 5.46 kom mini till världen efter akut snitt i narkos. Han var större än beräknat utifrån TUL vilket jag är överlycklig över! Han väger 1700 g och är 41 cm. Liten men stark står det i journalen. Han fullpottade på alla kategorier vid födseln (syresättning, andning, hudfärg, tonus och retbarhet) och då tävlar han mot de fullgångna bebisarna. Första dygnet har han klarat galant, syresätter sig själv, håller värmen fint, skriker högt, äter bra, bajsar och ser sig om i världen. Sköterskorna säger att han är en bestämd liten bebis, han verkar också nyfiken på världen och ger tydliga signaler på att han vet vem jag är.

Det är omtumlande och det blev väldigt akut från att jag någonstans hade landat i att han skulle vara kvar i magen ett tag till. Det blev dock moderkaksavgång och då var det kört.

Jag mådde så bra i min graviditet och kände mig inte alls klar, räknade dessutom med att gå över tiden och få en 4 kg klump. Neo har inte funnits i min tankevärld. Nu håller jag på att processa det hela och tycker jag landar i vår nya situation ganska snabbt och väl.

Lycka till er alla och för tillfället lite mer lycka till Popetot som står på tur!

Superstort grattis! Har kilat in här ganska ofta för att se om de kommit. Underbart att allt gått bra och att de mår bra. Nu har ni att göra.... Vi har bara en liten att ta hand om och det tar all vår tid. Men samtidigt är detta det enda jag längtat efter och vill göra så det är inte det minst jobbigt. Njut av tillvaron! Hur länge får ni stanna på Neo?