Hemsk farmor

Såklart är det synd att det ska bli så, men om hon bara letar fel och klagar på er som föräldrar/på din fru och du har pratat med henne om det och hon vägrar göra något åt saken, då tycker jag att du gjorde helt rätt.

Har inte din fru gjort henne något alls? Är du säker på det?!

Vi hade det lika här och min man sa ifrån efter flera år. Nu ar han inte pratat med dig pappa på åtta år, och ingen av oss saknar honom. För barnbarnen finns han inte eftersom Han Valde att säga upp kontakten efter att min man sagt ifrån.

Klart hon har. Och tanten kan inte släppa det. Min fru har gång på gång varit utsatt för påhopp och varje gång kunna komma över det, mycket starkt gjort!

Vad menar du med "klart hon har"? Alltså har hon gjort något oförlåtligt som din mamma inte kan släppa??

ja det verkar ju så då, om du frågar farmor. men är ens det ok? farmor har gjort betydligt värre saker om du vill att man ska jämföra. jag tycker att detta resonemang är fel ur mitt och familjens perspektiv, vilket ju är det jag måste förhålla mig till

Så har båda gjort fel. Sen att sitta och rada upp hur många ggr hon eller den gjort, vem gjort största felet osv kan man göra i evigheter utan att komma någon vart!

Ni kanske ser att frun din gjort ETT "litet" fel, medan mor din gjort flera fel och det "väger mer". Tänk såhär istället, det "lilla" felet som din fru gjort mot din mamma kanske varit så hemskt sårande att det inte går att bara skaka av sig. Vissa personer är känsligare än andra. Vissa är långsinta, andra inte. Ett litet fel i din värld kan vara väldigt stor i någon annans.

jag förstår det du skriver och har så klart tänkt på det. tycker du att det rättfärdigar något? eller tycker du att det gör så att man kan så ut med mer? kan du förklara.

ursäkta men vi ser inte alls det så som du skriver. det är ju faktiskt DITT resonemang som jag svarar på... vi ser det som att man måste gå vidare.

Nu vet jag inte vad din fru gjort eller din mamma och kan tyvärr inte yttra mig mer än vad jag redan gjort...

Men du bör inte ta någons parti i vilket fall! Det är din mor trots allt, inte ska du vända henne ryggen för att hon inte kommer överens med din fru.

Sen är det givetvis oundvikligt att inte komma emellan då det handlar om din partner och din mamma. Det du kan försöka göra är att ta ditt barn, hämta din mamma och fru, låt de sitta över en kopp kaffe tillsammans och PRATA! Bara de två och ingen mer.

Men varför ska de sitta och prata?? TS skriver ju redan att de har försökt prata och ingenting blir bättre. Varför skulle denna gången vara annorlunda? Uppenbarligen är situationen ohållbar och dessa två parter kommer inte att komma överens. Både TS och frun mår dåligt av påhoppen från TS mamma. Då kanske det rätta är att de inte umgås. Det spelar ingen roll vem som har gjort vad här men det är ju synnerligen korkat att fortsätta med denna destruktiva cirkel de har skapat. Bara för man är släkt innebär det inte att man måste förlåta allt och umgås som en stor härlig familj. Ja, hon är TS mamma men nu har TS en egen familj som han ska ta hand om och den familjen ska komma i första hand. Barn har inga skyldigheter att alltid lyda sina föräldrar. TS bör göra det han tycker är rätt för sin familj.

Jag tycker du själv resonerar klokt, TS.

Förstås bör du först fundera över om det ligger något i din mors oro över er son. Hon kan ju ha en poäng även om hon framför det på ett klumpigt sätt? Framförallt om hon tycker att ni är för arga eller liknande, eller har för lite tid för sonen. Vad handlar hennes synpunkter om?

Om det inte finns något korn av sanning i din mors oro tycker jag du kan Fundera över om du har uttryckt dig tillräckligt klart till din mamma, och gjort det utan att någon av er varit i affekt.

Om du vill ge henne fler chanser kan du från och med nu tydligt uttrycka när hon går över era gränser.

"Jag hörde av X att du sagt Y om oss/vår son. Jag blir arg och ledsen när du pratar med andra om oss och jag vill att du upphör med det nu"

"Tack för att du framför din oro över vår son. Jag förstår att du bryr dig mycket om honom och vill att han ska må bra. Men vi har utrett detta med förskola/läkare/psykolog och faktum är att han mår bra och hans beteende är normalt. Därför vill jag att du slutar att prata om detta nu."

"Jag hörde att du sa Y till min fru. Jag uppfattade det som att du kritiserar henne. Jag vill att du hädanefter uttrycker dig vänligare mot min fru, annars blir det tyvärr alltför påfrestande för oss att träffa dig så ofta som vi nu gör"

Helt rätt att du tar diskussionen med din mamma, istället för din fru. Fint att du står på din frus sida. Men med tydlig envis o icke-aggressiv kommunikation kanske ni kan få en bättre relation med din mor. non violent communication kan ge inspiration.

Vad har din fru gjort mot din mamma?

Som någon som blivit mycket hårt ansatt av barnets farmor från den dag mitt äldsta barn föddes så kan jag bara applådera dig!
Det är mycket starkt av dig att kunna göra det för familjens skull, och jag är övertygad om att du inte tagit beslutet lättvindigt. Det är jättetråkigt när det blir så, men ibland måste man helt enkelt prioritera bort tidstjuvar