Första IVF, andra som e i samma skede?

Vi är också på vårt första ivf försök, jag är 28 och min man 30år. Vi kommer köra på den korta behandligen med sprut-start om ca 3 veckor vid mensen. Vi har inga ''fel'' på oss, äggstockar och livmoder har sett bra ut på alla vul och spermierna har varit jättebra. Vi har fått en chans på 40-50% chans att lyckas med ivf av läkaren på kliniken så det känns ju bra, samtidigt som det känns som något näst intill omöjligt att bli gravid efter så många försök.

När kommer ditt ägg plock ske ungefär? Vårat kommer ske slutet av Maj troligen

Började utredning pga barnlöshet för ett år sedan, då inget var fel på varken mig (då 32år) eller min sambo (34år) så fick vi försöka ett år till själva. Ingen graviditet av det, så nu står vi i kö till IVF i Västerås. Inom tre månader får vi kallelse till en informationsträff, efter det får vi påbörja behandling. Jag har typ ingen aning om vad som väntar, men hoppas så jävla hårt att det ska lyckas. Min sambo har ett barn sedan en tidigare relation och barnets biologiska mamma är psykiskt sjuk, medicinerar för allt möjligt, försökt ta livet av sig, röker mm och kläcker ur sig ungar på löpande band. Livet är ju jävligt rättvist...

Hej allihopa. Detta är vårt första ivf försök oxå. Vi har dock kommit längre och är inne på ruvardag 7 (Korta metoden ) Äggplock är inget att oroa sig för, jag tyckte inte att det var nått farligt alls.

Hej!

Jag hakar gärna på i denna tråd. 

Ikväll tog vi sista sprutan, på fredag blir det äggplock. 
Nervös och lätt deprimerad tror jag. Vill överhuvudtaget inte vara med om detta. 
Vi har ett barn på 3 år som vi gärna vill ha syskon till. 
Förlossningen med henne gick inte bra och med kejsarsnitt och infektion resulterade det i att mina äggledare är förstörda. Är fortfarande i chock över det. Har tagit lång tid innan vår oro togs på allvar och de faktiskt kom fram till att det är fel. Känns så fel att jag hade gåvan att kunna bli med barn och så har det tagits ifrån mig vid en förlossning. Går till psykolog för att bearbeta detta.
Hur som. Nu gör vi första IVF. Jag har mått illa av sprutorna. Äggplock väntar och nervös för att det inte ska bli något att sätta tillbaka. 
Hur går det för er andra?

Hoppas jag kan få vara med er i den här gruppen..

Lite om min historia: Jag och min sambo har försökt i lite drygt 5 år. Vart för 3 år sen gravida på egen hand men de ledde till ett MA..

I februari fick vi göra vårat första IVF och vart då gravida.. Gick till vecka 10 men fick "en dålig känsla" och fick ett UL som visade att litens hjärta slutat slå ca 1 vecka tidigare..

Så nu är det 2 veckor sedan vi fick missfallet igångsatt så att säga..

Så även om jag redan gjort ett IVF så kanske jag får hänga på er ändå?

Förhoppningsvis så kan vi göra försök nummer 2 snart..

Vi fick ut 7 ägg, återföring beräknad till måndag. Gjorde inte jätteont under eller efter men vet att jag har en mycket hög smärttröskel. Har varit supertrött och bara varit hemma/sovit de allra flesta timmar efteråt. 
Lite orolig för att 7 ägg är för lite. Ser så många svar i trådar här att man får ut mellan 10-20 så 7 kändes lite futtigt. Men de sade att det var helt normalt så får lita på det. Och det behövs ju bara ett guldägg egentligen men ja, rätt orolig för att det inte ska bli nåt alls tills på måndag.
Kanske är humörsvängning? ;)

Hej!

Vi är igång med vårt första ivf-försökt efter att ha försökt på naturlig väg i drygt 2 år. Läkarna har inte hittat något fel på nån av oss, vi är 29 (jag) och 35 (han) år gamla. 12/4 började jag med det långa protokollet och sprayade med synarela i 15 dagar, och nu är jag inne på 3:e dagen med gonal-f-injektion. Ultraljud och blodprov nästa vecka och preliminärt äggplock veckan efter ?