Mamman vägrar skriva på gemensam vårdnad.
Hej igen!
Jag tänkte uppdatera tråden här då mycket har hänt sedan sist.
- Jag och mamman separerade för 9 veckor sedan!
- Hon vägrade att lämna tillbaka nycklarna till min lägenhet efter separationen. Hon vägrade att ändra mantalsskrivningsadress, hon stod alltså kvar som skriven här, jag kunde inte ändra det, hur sjukt är det?? Hon har kapat kontakten med mig och alla från min sida av familjen.
- 6 veckor efter vår separation så gick hon in i min lägenhet med 5 andra personer när jag inte var hemma. Dom packade 2 flyttsläp fulla med saker och 2 kombibilar fulla med saker. Dom använde bultsax för att ta sig in i källarförrådet och tog även allt där. Dom tog min dotters leksaker och kläder och skor. Rensade ALLT värdefullt. Hon tog även bland annat 7.000kr i kontanter ur min skrivbordslåda, "krossade" mitt klassiska musikinstrument värt 35.000kr och lämnade lägenheten i ruiner. De drog upp alla växter ur rabatten på vår stora uteplats på ca 15kvm. Bland annat tomatplantor med hundratals tomater på (jag har odling och växter som intresse) som jag och min dotter går ut och plockar inför varje middag hemma!! Osv Osv. Mer om detta "inbrott" längre ner.
- Mamman har förbjudit mig att hämta på förskolan. Med sin ensamma vårdnad!!
- Jag får inte vara med på föräldramöte och får ingen info från förskolan och mitt ex svarar inte när jag kontaktar henne.
- Jag har fått träffa min dotter varannan helg och två vardagar den andra veckan. (alltså 4 av 14 dagar) fram tills idag. För att mitt ex har fått den rekommendationen från en advokat hon har kontaktat, då hon kan "råka illa ut lagligt" om jag får mindre umgänge. Advokaten rekommenderade det som minimumumgänge för att inte hamna i klistret i framtida "vårdnadstvist".
- Idag, för några timmar sedan, meddelade hon mig via SMS att hon tog hon bort en dag, så nu 3 av 14 dagar med min dotter. Vi får se om det blir permanent eller om jag kan "få tillbaka den". Det är därför jag skriver här i tråden just idag, av min frustration.
Jag kan bara sitta här och titta på när hon domderar. Jag vill ha min dotter varannan vecka.
Nu har ni fått en kort sammanfattning för er som inte orkar läsa allt, men här kommer mera:
Sedan jag först skapade denna tråd så har läget hemma blev värre och värre och värre. Mamman hotade som sagt nästan dagligen med att ta min dotter och sticka och se till så att jag inte ska få träffa henne något mer. Jag blev behandlad som skräp och min dotter såg på varje dag. Min sambo sa inte "Hej" eller "Hej då" till mig på 6 månader! Det var den sjukliga nivån på detta, än idag säger min dotter inte "Hej då" till någon, då hon har lärt sig det från mamman. Min sambo skulle demonstrera sitt hat för mig inför vår dotter varje dag. Det har jag läst att det är det mest skadliga man kan göra för ett barn, "att visa på ena förälderns lägre människovärde".
Efter flera år av denna terror så sa jag då, "Ja, men flytta ut då", och jag gjorde slag i saken och såg till att vi separerade. Trots min stora rädsla att mista min dotter! Ska även tillägga att jag sa "Flytta ut" till min sambo EN gång, först då jag menade det. Jag hotade aldrig med att hon skulle flytta ut osv som hon hela tiden gjort. Det är viktigt för mig att poängtera då hon hela tiden hotat att sticka och flytta vilket jag sagt, man säger att man ska flytta först när man menar det!
Hon flyttade då hem till vår gamla granne med vår dotter (10 minuter bort) och sov på soffan där i en etta på 30kvm. Grannen är själv ensamstående mamma då pappan inte ville vara med i bilden där. Jag tyckte att det var en dålig idé att vår dotter skulle bo så, vilket det även var, då dottern uttryckte att det var väldigt jobbigt under tiden.
Mitt ex (som det är nu då) insisterade på att bo där, trots att jag har en lägenhet på 60kvm som har varit min dotters hem senaste året. Jag erbjöd även mitt ex att bo kvar i lägenheten, så kunde vi "turas om" att bo här, för att vår dotter skulle slippa stressen över att sova på någons soffa på obestämd tid i ett annat barns hem (som är bara 1,5 år gammal), min dotter är 2år och 10 månader. Mitt ex vägrade. Nog om det. Där bodde hon i 5 veckor. Sedan fick hon en studentlägenhet, en etta, utan att ha någon kötid eller något alls (separat historia), vilket var otroligt tur, men det är jag glad över då vår dotter då kan gå kvar på förskolan osv och bo nära mig. Nu vet dock inte ens vilken adress dom bor på, bara vilken gata dom bor på.
Som jag skrev ovan så gick dom in i min lägenhet när jag inte var hemma och stal och vandaliserade allt... Jag och min mamma och hennes man och en kompis till mig kom hem till mig just när dom var så gott som klara med länsningen av min lägenhet. Släpen stod utanför med alla mina grejer i, möbler, min dotters leksaker, köksgrejer osv osv allt som hör till ett hem. Även allt jag skaffat under de 6 veckorna efter separationen för att fylla på allt hemma som saknades efter bouppdelningen som vi gjorde vid separationen och hennes utflyttning. DÅ jag redan då fick kvar mycket lite, inte rättvis uppdelning alls.
Det första jag gjorde var att lossa släpen från bilarna och ringa polisen. Jag hade tur att jag av en slump hade med mig min mamma, hennes man och min närmsta vän när vi "ertappade" dem.
Jag började ensam bära in kartonger och saker från släpen samtidigt som mitt ex 5st "vänner" som var med drog i mig (det var hennes systers man, en barndomsvän, och 3 personer jag aldrig har träffat tidigare) samtliga som var där och hjälpte mitt ex har aldrig varit hemma hos oss... Kombibilarna hade dom låsta och smockfyllda med saker också.
Polisen kom, det kom 8 poliser! Vi berättade hur det låg till. En lång historia kort. I och med att mitt ex har bott på den adressen med mig, och sedan fortfarande står skriven här så får hon lagligt sett gå in och ta vad hon behagar, det är inget polisärende, utan socialfråga. Även att bultsaxa upp källarförråd och vandalisera ens grejer får man göra. JAG HATAR DET HÄR SJUKA SAMHÄLLET!!!!!! Polisen stannade och "eskorterade" så gott som mitt ex och hennes vänner därifrån med alla saker... och jag står i en lägenhet i ruiner. Mitt ex och hennes "vänner" bara stod och skrattade åt mig, bokstavligt talat där. Jag förstår inte ens hur man är funtad om man går med på att göra en sådan sak, hennes vänner är ju sjuka i huvudet. Jag skulle aldrig kunna delta i en sådan grej, jag förstår inte ens hur dom kunde göra det trots att mitt ex såklart har matat dom med massa skitsnack om mig osv osv Jag är mållös, det var ett stort nederlag även detta.
Det är ju inte bara mitt hem, även min dotters hem!!! Sedan efter det så kunde jag ju inte ha min dotter på en vecka och missade 2 umgängesdagar då jag var tvungen att fixa till lägenheten till beboeligt skick igen, det är fortfarande ett pågående projekt såklart. Jag har även skaffat en inneboende i vårat gamla sovrum för att få in pengar för att bygga upp vårt hem igen :( Det har dock fungerat bra med min dotter.
Nu är frågan vad jag ska göra........ mitt liv känns som ett helvete och jag försöker att forcera framåt så gott jag kan, men det är inte lätt. Mycket ångest och jag håller på att knäckas.