Ofrivilligt barnlös - hur överlever man?

Tänkte dela med mig av en solskenshistoria
Vi var ofrivilligt barnlösa i 8 långa år.
De första 6 åren syntes inget plus till utan mensen kom obönhörligen varje månad, ibland några dagar sent så att hoppet hann tändas men inget plus och sedan kom blödningen igång.
Det var ren tortyr!
Ett tag levde vi bara för barnverkstad och det tärde på oss båda.
Vi genomgick utredning som inte visade fel på någon av oss men på grund av att jag var rejält överviktig kunde vi inte få hjälp via landstinget och hade inte råd med privata försök.
Jag började ta tag i vikten och sedan bestämde vi oss för att ha sex för att vi tyckte om det inte bara för att försöka få barn som ändå inte lyckades.
Var fortfarande deprimerande varje månad när mensen kom men relationen överlevde.
Jag lyckades gå ner i vikt!
Sedan efter 6 år var mensen sen och vi fick för första gången positivt på graviditetstest! Vilken lycka, går inte att beskriva!
Men tyvärr var lyckan inte långvarig, efter 3 dagar fick jag tidigt missfall!
Trodde inte att jag skulle överleva den sorgen.
Men på något vis fortsatte livet.
Sedan fick vi börja med IVF och efter första försöket fick vi positivt på stickan igen men även den gången slutade det med missfall.
De två efterföljande frysföröken gav båda negativt.
Andra färskförsöket gav oss vår älskade dotter efter 8 långa år!
Sedan hade vi två embryon i frysen och den sista av de gav vår son!
Hade aldrig trott att det var möjligt men har två friska barn idag.
Det som gjorde att jag överlevde var att jag tillät mig själv att bli ledsen för motgångarna och grät bittra tårar.
Då orkade jag torka tårarna och fortsätta kämpa vidare tills det var dags för nästa nederlag och dags att gråta igen.
Jag hoppas att ni till slut får ert efterlängtade barn och önskar er lycka till!