Skolan - vad händer?

Men... det är ju totalt överdrivet, det du har hört.  Vi kan säga hen - det är ju också praktiskt i situationer där man inte vet om det är han eller hon. Och självklart ska det vara tolerans mot folk som avviker på något sätt. Även mot transpersoner. Eller såna som anser sig vara icke-binära. Har även haft en elev med oklart kön. Men det är ju något som hör hemma i tonåren, inte tidigare. De stöter ju på sånt. Generellt är det ju så att skolan måste vara förberedd för frågor som barn och ungdomar kan ha. Och kanske även ta upp sånt som de träffar på.

Tävling? Så lite som möjligt egentligen. Om du skulle jämföra med andra länder, då tror jag att svenska skolan har ganska lite tävling. Numera hänger ju inte elevens betyg ihop heller, dvs. inga relativa betyg. Generellt är ju Sverige överhuvudtaget ett land där man inte gillar tävlande. Poängen är ju att man inte lyckas för att man är bättre än någon annan. Utan man lyckas för att man är bra på något. Det finns tillräckligt många som inte lyckas i skolan - vill du att vi får ännu fler? Varför skulle prov eller läxförhör vara tävling? De jämförs ju inte med varandra. Och inget annat i din lista förutom dataspel är väl tävling?

Om de verkligen gör så så är det väldigt tokigt. Det har varit en trend, att det började bli lite väl positivt så att föräldrarna inte alltid fick ett realistiskt intryck. Men att man BARA ska prata positivt, så extremt har jag faktiskt inte varit med om. Huvudsaken är väl att det inte blir för negativt. 

Ingen säger att man ska vara nöjd ändå. Men en elevs betyg är just hens betyg. Vad andra har för betyg har inte med saken att göra. Det leder nämligen till en massa negativa saker om elever börjar jämföra mycket. Det är ofta då som de duktiga nöjer sig med mindre. Varför kämpa för A om man kanske redan är bäst med B! 

Och de eleverna som har svårt för sig uppmuntras då inte med att se sina egna framsteg, utan får se att dem flesta andra är bättre? Tycker du att det verkar bra?

Men vi har ju jobbat med motsatsen i alla år! Och gör det fortfarande. Det individualeras så himla mycket numera. Så jag förstår inte var du har fått det ifrån....

Det är väl ingen som betvivlar att det läggs för lite pengar på skolan?

Precis vad jag tänkte! 

Okej, det kanske är mer ambition som du tänker på? Att man inte ska nöja sig med att precis bli godkänd utan ska försöka göra sitt bästa? Det skulle jag hålla med om. 

Ambition är helt okej och det är för lite av det i dagens skola. Hos en del elever. Det finns också de som stressar jättemycket, det ska man också nämna. Viktigt är att man tänker på hur man kan utvecklas, vad man behöver veta, vad som är bra för en själv. INTE vad andra gör. Visserligen passar många saker många personer, men det finns risker i att tävla med andra. 

Det är nog en bra idé att skriva ambition om man menar det. Ordet tävling brukar ju folk förstår så att man tävlar mot någon annan.

Kanske, men det är stor risk att de missförstår det där med tävling också. Därför har vi slutat prata om tävling med elever och säger istället att var och en ska göra sitt bästa. 

Så ser inte jag det. Det är klart att man kan se det både kortfristigt och långfristigt. 

Så ser inte jag det. Det är klart att man kan se det både kortfristigt och långfristigt. 

Nja, såna regler, nämligen inga stora urringningar och inte för korta kjolar - det finns i skolor i många länder i Europa. T.ex. England, men säkert i många andra länder också. Det behöver inte alls ha med muslimer att göra. Jag tror absolut inte att det är bara England, men jag har bäst koll på England. T.ex. har jag också sett att skolor där kan ha regeln att man inte får komma till skolan med "onaturlig hårfärg".  

Och det handlar förstås om att förhindra oro i allmänhet. Vad händer om tjejerna klär sig särskilt utmanande? Killarna distraheras. Kommer någon med något nytt och utmanade så blir det först en halvtimmas uppmärksamhet runt det. 

Jag kan inte läsa hela artikeln, men jag är lite skeptiskt här för att hela historien verkar lite uppblåst. Man behöver bara titta till Storbritannien eller USA, så har många skolor där liknande regler - och värre. I England får de delvis inte ens färga håret eller ha piercings. 

Uppenbarligen står det något i artikeln om att ungdomar måste lära sig att klä sig lämpligt för att de annars kan tänkas gå i bikini till anställningsintervju. Det är förstås överdrivet, men det är faktiskt ett känt fenomen att dagens ungdomar ofta inte riktigt vet hur man beter sig på en arbetsplats. Inte bara i Sverige. Jag har hört några historier ifrån Tyskland också, där man ju ha lärlingssystem, och där märks det ganska tydligt om ungdomar, i ett litet företag t.ex., tror att de kan göra lite hur som helst. Då får utbildare uppfostra dem först, så att det går att jobba. 

Jag är verkligen generellt positiv till att ungdomar ska få testa saker när det gäller utseende, och annat också. Men tonårstjejer förstår ofta inte att de går lite för långt när de kommer halv-nakna till skolan. Förutom jättekorta kjolar/hotpants och extrema urringningar har jag också haft elever som hade på sig några slags sexiga underkläder (och inget över det). Dvs. några slags korsettliknande spetsplagg eller motsvarande hotpants, som då var delvis lite genomskinliga. Man måste ibland skydda såna tjejer för sig själva. De kommer att förstå senare att de kan ha skaffat sig ett konstigt rykte på det sättet. 

Man får hoppas att det blir bra då. Man bör inte skapa för trubbiga instrument. Dvs. det kan visa sig att man t.ex. inte löser problemet med att ge friskolor mindre pengar än kommunala skolorna. T.ex. så finns det friskolor som har en viktig funktion, som gör det som de kommunala skolorna inte riktigt lyckas med.

Det finns ju några specialskolor för elever med specifika problem (jag jobbar själv på en sån). De kommunala skolorna lyckas inte ta hand om dessa. Det krävs nog ett mindre sammanhang, ett annorlunda koncept och andra yrkesgrupper med, så som socionomer. Jag hoppas bara att man inte stjälper dessa då. 

Precis. Jag vet inte om det handlar om samma skola, men min kollega berättade igår om något gymnasium med "häst"-inriktning, som skulle ha fått en massa extra-pengar för att kunna skaffar hästar och stall. Men det gjorde det inte! 

Och jag funderar igen på om jag ska skita i allt svenskt daltande och köra hårt - nu när jag jobbar åtminstone deltid på vanlig skola igen. Om jag t.ex. ska låsa dörren och bara stänga ute dessa slashasar som kommer för sent varje lektion och sen inte kommer in lugnt och tyst, utan högt pratandes med varandra. Och kanske går iväg igen för att hämta böckerna. Jag tror jag gör det...... förvarnar nästa lektion och sen börjar jag. 

Att jag precis har börjat där. 

Men problemet är ju ofta också att man INTE FÅR göra det som skulle behövas. Det är största problemet. Förut fick man inte ens skicka ut någon ur klassrummet. Och är det inte officiella regler så kan det vara rektorn eller arbetslagsledaren som sätter stopp för vissa åtgärder.

Dessutom är man som lärare ansvarig för att eleverna ska kunna bli godkända. Om man nu låser ut dem från lektionerna..... man kan få problem för det. Det är ju det jag har sagt förut - man HINDRAR lärarna från att kunna skapa ordning. Men jag tänker skita i det nu. 

Ja, det är ett problem. Det är en sak om läraren har en brytning, det har jag också. Det ska förstås helst inte vara för svårt att förstå, men man vänjer sig ju. Även infödda svenska lärare kan ju prata dialekt.

Men jag har sett lärarkandidater som har ett torftigt språk. Det är värre. Tanken är ju att eleverna ska lära sig mer, ska utöka sitt ordförråd. En del kanske har föräldrar som inte heller pratar bättre svenska - eller som pratar sitt modersmål med barnen, vilket också är okej, men då behöver de ju input på svenska i skolan (och i samhället för övrigt, men skolan är en stor del). 

Och jag har också varit med om lärare i moderna språk som visserligen har det språket som de undervisar som modersmål men där svenskan är lite väl dålig. Dvs. jag hade själv svårt att kommunicera med en kollega som undervisade spanska. Har varit med om lärare i franska där jag övervägde att hellre prata franska med dem, trots att jag inte är flytande på det. Men den personens svenska räckte verkligen inte till. Senast nu - en spansklärare som visserligen babblar på på svenska, men man märker att han inte förstår allt. Inte bra....