För att han var tyst om sin ovilja. Skriver för säkerhets skull - det är helt ok att inte vilja ha flera barn. Men då fpr man berätta.
En som döljer sin ovilja är feg - Obs! - tycker jag)
Skulle manen i frågan berätta från allra början att han vill aldrig skaffa flera och ts valt att stanna då slulle jag säga misstag osv och kalla mannen ansvarsful.
Än så länge är normen (obs. rent statistiskt) att man vill och skaffar barn. Går det så långt att dem flesta avstår så visst är det den som vill skaffa barn som får berätta. Så det är mannen som fortfarande är feg.
Ja, där tycker vi olika helt enkelt.
Jag ser det som att mannen i fråga har något att förlora, han också. Sin sambo.
Jag skulle personligen tycka att det var ÄNNU viktigare att ta upp att jag inte ville ha barn, eftersom det är lite ovanligare än motsatsen.
Men, men. Nu är det som det är.
Presis det jag menar. Att flera män berättar ärligt från början att det inte blir några barn på något sätt alls.
Fast nu hade ju även mannen något som han verkligen ville med livet - att inte ha fler barn.
Så det är bådas ansvar.
Fast nu hade ju även mannen något som han verkligen ville med livet - att inte ha fler barn.
Så det är bådas ansvar.
Alltså... jag håller med om att man borde prata om sådana här saker så snart man känner att förhållandet kommer bli seriöst/långvarigt. Kanske speciellt viktigt om man närmar sig en ålder där det kan bli svårare att få barn och/eller man redan vet med sig att man inte kan eller har svårt att få barn. Men så onödigt att säga att ts får skylla sig själv, att hon är omogen, att det var dumt gjort av henne osv. Nu är det som det är och ts eftersöker råd hur hon ska hantera situationen och vad hon ska göra. Dina nedlåtande kommentarer tillför absolut noll, mer än ett surt diskussionsklimat.
Det är en person som skriver det. Men det är inte heller mannen som skapat en tråd och söker råd för en jbäobbig situation, utan det är ts. Så att en person kallar mannen som inte ens läser tråden för feg bryr jag mig inte så mycket i, däremot tycker jag det är rätt dålig stil att sitta och skriva som du gör om ts. Att visa lite medmänsklighet är inte jobbigt. Och är det jobbigt kab man istället avstå från att kommentera. Klarar man inte av att låta bli att skriva svidande saker till någon som faktiskt inte verkar ha gjort något fpr att förtjäna det, då kanske det år dags att man ser över sitt eget beteende och internetanvändande.Otroligt jobbig situation. Förstår att det inte är lätt när man älskar någon att bara välja att lämna. Men som många andra påpekar så är risken stor att du alltid kommer ångra dig om du inte försöker få ett barn, kanske rentav bli bitter och arg i frantiden gentemot din sambo för att du känner att han nekat dig ett barn.
Men som också påpekats är processen att adoptera långt ifrån simpel och adpotionsindustrin lämnar mycket att önska för alla involverade parter (framförallt de som adopteras och deras familjer). Kanske kan du se till att sätta dig in riktigt väl i adoptionsprocessen först, så du vet vad du ger dig in på, vad du ska undvika och allt därtill. Kanske också kontakta ett adoptionscentrum för att se hur goda chanser du har att adopteta som ensamstående, hur snabbt du måste agera och vilken slags tidsram du kan förvänta dig.