Jag vill adoptera ett barn, han vill inte

Katten Lilla skrev 2017-05-19 15:19:41 följande:

Men om mannen är feg som höll tyst om sin ovilja, så är det ännu värre för ts del. Hon sa ingenting om att hon vill skaffa barn osv, det borde man ha gjort. Nej, man kan inte utgå ifrån att nån vill skaffa barn. Sambon är ingen tankeläsare. Ts borde givetvis ha berättat, så nu får hon skylla sig själv så omogen som hon är.

Alltså... jag håller med om att man borde prata om sådana här saker så snart man känner att förhållandet kommer bli seriöst/långvarigt. Kanske speciellt viktigt om man närmar sig en ålder där det kan bli svårare att få barn och/eller man redan vet med sig att man inte kan eller har svårt att få barn. Men så onödigt att säga att ts får skylla sig själv, att hon är omogen, att det var dumt gjort av henne osv. Nu är det som det är och ts eftersöker råd hur hon ska hantera situationen och vad hon ska göra. Dina nedlåtande kommentarer tillför absolut noll, mer än ett surt diskussionsklimat.

Kanttant

Äldre 19 May 16:24

#48

Katten Lilla skrev 2017-05-19 16:05:33 följande:

Tyck vad du vill. Det finns andra här som skyller på mannen också, vet du. Men visst, klaga på mig.

Det är en person som skriver det. Men det är inte heller mannen som skapat en tråd och söker råd för en jbäobbig situation, utan det är ts. Så att en person kallar mannen som inte ens läser tråden för feg bryr jag mig inte så mycket i, däremot tycker jag det är rätt dålig stil att sitta och skriva som du gör om ts. Att visa lite medmänsklighet är inte jobbigt. Och är det jobbigt kab man istället avstå från att kommentera. Klarar man inte av att låta bli att skriva svidande saker till någon som faktiskt inte verkar ha gjort något fpr att förtjäna det, då kanske det år dags att man ser över sitt eget beteende och internetanvändande.

Anonym (Ledsen) skrev 2017-05-19 11:07:49 följande:

För 2 år sedan så träffade jag min sambo. Det klickade direkt. Jag älskar honom och vi har det jättebra, men det är en sak som jag inte kan släppa.

....

Jag vet inte vad jag ska göra.. ):

Otroligt jobbig situation. Förstår att det inte är lätt när man älskar någon att bara välja att lämna. Men som många andra påpekar så är risken stor att du alltid kommer ångra dig om du inte försöker få ett barn, kanske rentav bli bitter och arg i frantiden gentemot din sambo för att du känner att han nekat dig ett barn.

Men som också påpekats är processen att adoptera långt ifrån simpel och adpotionsindustrin lämnar mycket att önska för alla involverade parter (framförallt de som adopteras och deras familjer). Kanske kan du se till att sätta dig in riktigt väl i adoptionsprocessen först, så du vet vad du ger dig in på, vad du ska undvika och allt därtill. Kanske också kontakta ett adoptionscentrum för att se hur goda chanser du har att adopteta som ensamstående, hur snabbt du måste agera och vilken slags tidsram du kan förvänta dig.

Kanttant

Äldre 19 May 17:20

#55

Anonym (Lilla Lina) skrev 2017-05-19 16:46:23 följande:

Fast det är sant att ts har begått ett misstag och hon verkar inte ta mycket ansvar heller. Hon skulle ha frågat mannen innan de blev ett par om han vill ha fler barn eller ej. PUNKT. Det var ett dumt misstag hon begick, men nu får hon själv ta ansvaret och lämna eller stanna. Klarar man inte av att höra att man är ansvarslös och omogen, att man borde ha tänkt till innan, så bör man jobba på sin självkänsla. Kritik måste man kunna ta.

Det känns som att ts försöker skylla på sambon. Men det är inte hans fel. Ts är för Guds skull vuxen. Det är inte mer synd om henne än sambon. Han mår väl också dåligt av detta, något som många här verkar glömma. Lätt att bara se saker från ts perspektiv..

Ts bör lämna denna man. Han ska inte behöva bli ännu mer pressad och stressad än vad han redan är och då får hon samtidigt chans till barn om hon lämnar. End Of story.

Jag skrev redan att jag håller med om att det borde vara något man tar upp så snart det känns att relationen är seriös och kommer vara långvarig. Skrev också att det nog är ännu viktigare om man börjar närma sig en ålder där att få barn kan bli svårare och/eller man vet med sig att man kommer ha svårt att få barn alt. inte kan få barn biologiskt alls. Har inga problem med att man skriver just det eller tycker så. Jag motsätter mig bara att skriva att ts är dum, omogen och att hon får skylla sig själv. Totalt onödigt. Det är som det är, finns ingen anledning att säga det på det viset.

Handlar inte om vad ts klarar av eller inte klarar av att höra. Det vet varken du eller jag eller någon anna förutom ts. Jag tycker bara det är så himla onödigt att uttrycka sig såpass negativt och nedlåtande om någon som inte sagt något för att förtjäna det. Hur tycker du att ts skyller på sambon? Hon bara beskriver situationen som den är; hon vill adoptera, han vill inte. Hon har kommit med ett alternativ förslag at adoptera som ensamstående, vilket han inte vill. Och hon skriver till och med att hon förstår hans oro och att hon såklart måstr respektera hans vilja. Inte någonstans uttrycker hon sig på ett sätt som antyder att hon skyller på sambon, att hon inte respekterar honom. Hennes fråga är bara hur hon ska göra, om hon ska lämna honom trots att hon älskar honom, för att kunna få barn möjligtvis eller om hon ska förslka förlika sig med tanken att det inte blir barn och stanna hos honom.

Kanttant

Äldre 20 May 17:30

#73

Anonym (nja) skrev 2017-05-20 17:21:56 följande:

Problemet är väl snarare då de som ger upp sina barn och inte de som vill ha dess barn eller hur tänkte du?

Vara på barnhem är det bättre tycker du? Inte ha ett hem alls?

Grejen är att adoptionsindustrin har en hustoria av att vara rätt smutsig. Det förfaller sig inte alltid så enkelt som att de biologiska föräldrarna bara inte vill ha barnet. Faktum är att det har sedan relativt länge vart brist på barn som kan adopteras jämfört med hur många som vill adoptera, vilket har lett till en hel del hemska grejer där barn faktiskt köpts loss från föräldrar pga extrem fattigdom. Lösning på extrem fattigdom är inte adoption uppenbarligen, det är ju helt fruktansvärt.

De barn som det är lättare att adoptera är de som relativt få vill adoptera; barn med funktionshinder/nedsättning och olika slags problematik, samt äldre barn.

Det är verkligen inte så svart/vitt och simpelt som "vara på barnhem/inget hem alls" eller att adopteras. Finns många lager av problematik. Dels detta jag tar upp här, som är än mer komplext än hur jag summerat det, men också många andra delar såsom välmående hos adopterade barn, oförståelse hos adoptivföräldrar angående det adoptivbarn kan känna och uppleva (framförallt om det var en adoption från ett annat land), m.m. Med det sagt är jag inte emot adoption, finns många genuina fall där adoption är en bra lösning, eller bästa tillgängliga lösning iallafall. Men inhemsk adoption är att föredra i första hand. Och man bör sätta sig in i adoptionsindustrins historia och hur det ser ut idag. Framförallt om man har planer på att adoptera.

Jag vill adoptera ett barn, han vill inte

INNEHÅLL