Less is more skrev 2017-05-21 15:17:04 följande:
Sådär kan ju bara en person svara som inte har egna barn själv, är väldigt ung eller helt insiktslös. På pappret kan allt fungera. Jag är helt övertygad om arr det INTE skulle fungera särskilt bra. Han vill inte bli pappa igen - förmodligen inte bonuspappa heller under samma tak.
Man kan inte bo under samma tak utan arr kommunicera med varandra eller ta hand om vardagliga saker tillsammans som mat, tvätt, handling, städning, fjärrkontrollen till TVn etc. etc. etc. Man måste prata med varandra. Och man kan inte ignorera ett barn. De vuxnas gemensamma egentid under barnaåren är också begränsat. Det blir en dysfunktuonell familj för ett barn och någon som inte känner sig önskad och som lever på nåder, inte sedd.
Bättre då att bo på skilda håll så kan de vuxna träffas när de kan. Vilket inte kommer bli så ofta tyvärr, antar jag, eftersom hon blir endamstående om hon vill adoptera själv.
Så det borde luta åt att hon kanske ska göra slut ändå om hon inte vill leva livet utan barn. Då kanske hon kan träffa en ny man, som är mer barnsugen.
Jag har barn, maken har barn sen tidigare. Det går utmärkt att bo ihop utan att ta ett dugg ansvar för hans barn.
Separata ekonomier och sen tog han hand om både sina barn och hushållet när de var här.
Sen vem har sagt att man inte pratar alls med dem?
Det är en jäkla skillnad på att fråga hur dagen varit, jämfört med att ta hand om dem och laga deras mat osv.