Jag vill adoptera ett barn, han vill inte

Du har inte begått nåt misstag. Det ör din man som var feg att betätta för dig att han är färdig med barn.

Jag träffar många som kommer att dö snart. Ingen pratar om sitt jobb, men barn däremot är nästan enda tröst.

Det är ju irrelevant vems fel det är!

I så fall har båda gjort fel som inte har varit tydliga med sina intentioner och pratat igenom sin bild av framtiden. Likaväl som hon inte kan ta för givet att han vill ha barn, kan inte han ta för givet att en 35-årig barnlös kvinna inte vill ha barn. Big mistake.

Hur som haver är misstaget skett och frågan är vad TS ska göra med sin framtid?

Jag röstar för barn! Hitta en ny man och adoptera! 

Nej, det är självklart båda parters ansvar att prata om hur man ser på framtiden. Barn ingår i det samtalet så länge båda är i den åldern att det är vanligt att man får barn. 

Det är säkerligen inte roligare för honom än det är för henne att bryta upp ett förhållande. 

Jag tycker att han är feg. Du kan tycka annorlunda. Vore konstigt att alla tycker likadant i denna svåra situation. Kvinnor har tillräkligt med press och ansvar för att belasta dem ännu mera när dem befinner sig i kris.

Såg en bild på FB häromdagen:

En mans liv vid 28 år:

År 1017: mitt liv har varit bra.

År 1917: jag har 8 barn

År 2017: jag är inte beredd för ett seriöst flrhållande

Så är det, TS. En sån modig kvinna förtjänar att hennes val blir också respekterad.

Det är en person som skriver det. Men det är inte heller mannen som skapat en tråd och söker råd för en jbäobbig situation, utan det är ts. Så att en person kallar mannen som inte ens läser tråden för feg bryr jag mig inte så mycket i, däremot tycker jag det är rätt dålig stil att sitta och skriva som du gör om ts. Att visa lite medmänsklighet är inte jobbigt. Och är det jobbigt kab man istället avstå från att kommentera. Klarar man inte av att låta bli att skriva svidande saker till någon som faktiskt inte verkar ha gjort något fpr att förtjäna det, då kanske det år dags att man ser över sitt eget beteende och internetanvändande.Otroligt jobbig situation. Förstår att det inte är lätt när man älskar någon att bara välja att lämna. Men som många andra påpekar så är risken stor att du alltid kommer ångra dig om du inte försöker få ett barn, kanske rentav bli bitter och arg i frantiden gentemot din sambo för att du känner att han nekat dig ett barn.

Men som också påpekats är processen att adoptera långt ifrån simpel och adpotionsindustrin lämnar mycket att önska för alla involverade parter (framförallt de som adopteras och deras familjer). Kanske kan du se till att sätta dig in riktigt väl i adoptionsprocessen först, så du vet vad du ger dig in på, vad du ska undvika och allt därtill. Kanske också kontakta ett adoptionscentrum för att se hur goda chanser du har att adopteta som ensamstående, hur snabbt du måste agera och vilken slags tidsram du kan förvänta dig.

Du kan kalla det vad du vill. Jag kallar kvinnans vilja att skaffa barn en social och biologisk norm. Just nu.

Blir man sambo med någon i fertil ålder som inte har barn borde man dock kunna tänka sig att den personen kanske vill ha barn. Och ta upp det tidigt i förhållandet om man är så tvärsäker på att man absolut inte kan tänka sig fler.

Man kan självklart inte tvinga den man älskar att bli förälder men jag anser även att man inte kan tvinga sitt livs kärlek att vara barnlös heller. Vill du skaffa barn på egen hand så tycker jag inte att din sambo har rätt att hindra dig. Han vill själv ha det barn som han har men han unnar inte dig samma sak. Du ska ställa upp för honom att han ska få ha sitt barn i erat hem men han vill inte göra samma ansträngning tillbaka.

Om jag hade varit du hade jag skaffat barn ändå och sen kommer det visa sig om min älskade verkligen älskar mig också. Kanske blir det så att du måste lämna honom och inse att han trots allt tyvärr inte var rätt man för dig.