Öhhh, därför att tråden handlar om att ts ska nöja sig med sitt sk "bonusbarn", varför ska hon det?
Hur kommer hon att se på mannen och hans unge om några år om hon ger upp vad hon vill ha, för hans skull?
Hur många skulle egentligen ge upp egna barn bara för att partnern redan har, skulle du själv det?
Håller med dig, skulle dragit vidare med adoptionen. Hade aldrig nöjt mig att leka familj med hans unge.
och hon en självisk sambo så win win?
och hon en självisk sambo så win win?
*
Nä men då så!
Man behöver inte stå och glo ner eller rota i toan bara för att den står där. Mao ungar sen innan ligger helt på förälderns ansvar, man behöver inte befatta sig speciellt mycket med dem om man inte vill.
Det var ett jävla hackande från dig. SKULLE DU SJÄLV VALT BORT EGNA BARN?
Hoppas du kan läsa stora bokstäver.......
Man blir ingen familj för att en person har barn sen innan. Varför skulle någon vilja va tillsammans med en person som bara vill leka fejk familj med sitt barn sen innan?
Väljer ts att skaffa barn på egen hand så får han acceptera detta, speciellt med tanke på att ts gått med på att bo med hans barn vv.
Han har ju självklart rätt att göra slut, men det är dubbelmoral att förvänta sig att ts ska stå ut med hans unge, men inte han med hennes.
Jag tycker inte om barn i allmänhet, så det är ju upp till föräldern vad den förväntar sig av en partner. Vill man leka familj så väljer man troligen inte en person som inte är med på noterna, annars får man liksomskylla sig själv.
De tankarna kan ju komma upp nu först när han nekar henne egna barn inom förhållandet.
Bostaden är min sambos, den står på honom!!
Ess - jag ser att du tar mitt parti, men jag gillar inte din ton i tråden och din syn på bonusbarn. Tagga ner.
Jag klandrar absolut inte min sambo för att han inte vill ha barn. Det måste man respektera.
Som det känns nu så kommer jag att stanna med min sambo. Kärleken till honom är så stor att jag nog inte klarar av att lämna. Men vi får se. Ska prata med honom om allt imorgon.
Och ja, jag vet att jag självklart skulle ha pratat med honom om detta innan vi blev ett par, men nu är det som det är.
Jag ser inte det som självklart. Hade det varit tal om ett gemensamt barn där han blev ansvarig, så är han i sin fulla rätt att säga nej.
Men i deras situation där han själv har barn och ts vill skaffa utan att dra in honom som ansvarig, då har han inget att säga till om.
Ts bor där och har samma rättigheter som mannen. Skaffar ts barn så har han lika liten rätt att neka barnet komma in i bostaden som ts har att neka hans barn att komma in.
Jag tror mer att skon klämmer på att ts gillar hans dotter och tar säkert hand om henne i viss utsträckning, vilket underlättar hans vardag. Får ts ett eget barn har hon inte samma tid och troligen inte heller samma intresse av hans barn, vilket ju drabbar honom negativt..........
Nej, sambolagen säger annat.
Jag förutsätter att ts är skriven på adressen. Att man flyttat in hos någon betyder inte att man är totalt rättslös och måste böja sig för hans vilja.
Han har heller ingen rätt att kasta ut henne hur som helst.
Jag har bott ihop i partners bostad och vet vad som gäller. Jag fick tom skriva på när han sålde eftersom jag stod skriven där, så man är varken rättslös eller livegen.
Iom det är mannen som har starkast åsikter i frågan så hade det varit hans drag att flytta ut om det inte passade OM det varit en gemensam bostad. Separerar de nu så är det självklart ts som får söka nytt.
Vad jag har läst och förstått av tråden så nej, han har inte försökt hindra henne. Allt du skrev i första stycket håller jag med om.
Jag skrev också att man inte kan tvinga någon att bli förälder, så jag vet inte riktigt vad i mitt inlägg du opponerar dig emot?
Det jag menade med att han inte unnar henne samma sak, är just att han verkar förvänta sig att hon ska fortsätta vara barnlös och fortsätta vara tillsammans med honom. Det tycker inte jag är verklig kärlek, men det är min personliga åsikt och ingenting som någon som läser detta behöver ta för en universell sanning. Jag skriver bara hur jag tänker och hur jag hade gjort om jag hade varit i TS situation, jag hade inte varit kvar med en man som inte vill göra kärlekshandlingen att ge mig ett barn.
TS gör naturligtvis som hon vill, men hon har startat en tråd och bett om hjälp och därför jag delar med mig av mina uppfattningar om rätt och fel och min syn på det hela.
Vad jag har läst och förstått av tråden så nej, han har inte försökt hindra henne. Allt du skrev i första stycket håller jag med om.
Jag skrev också att man inte kan tvinga någon att bli förälder, så jag vet inte riktigt vad i mitt inlägg du opponerar dig emot?
Det jag menade med att han inte unnar henne samma sak, är just att han verkar förvänta sig att hon ska fortsätta vara barnlös och fortsätta vara tillsammans med honom. Det tycker inte jag är verklig kärlek, men det är min personliga åsikt och ingenting som någon som läser detta behöver ta för en universell sanning. Jag skriver bara hur jag tänker och hur jag hade gjort om jag hade varit i TS situation, jag hade inte varit kvar med en man som inte vill göra kärlekshandlingen att ge mig ett barn.
TS gör naturligtvis som hon vill, men hon har startat en tråd och bett om hjälp och därför jag delar med mig av mina uppfattningar om rätt och fel och min syn på det hela.
Hur han förväntar sig att hon ska stanna med honom? Tja jag resonerar som så, att eftersom han fortfarande är tillsammans med henne och inte gör slut så utgår jag ifrån att det är vad han vill, att hon ska stanna med honom. Förväntar kanske var fel ord, ursäkta så mycket i så fall. Dessutom skrev jag att det VERKAR som det, jag skrev inte att det var så, jag vet ju inte hur han tänker. Men han vill inte att hon ska skaffa barn, varken med honom eller på egen hand, det har framgått av trådstarten. Och troligtvis vill han fortsätta vara tillsammans med henne. Därför drar jag slutsatsen att han vill att hon ska vara barnlös och kvar i förhållandet med honom.
Jag håller med dig om att det inte bara är att skaffa barn för någon annans skull, det jag har sagt är att TS borde skaffa barn på egen hand.
Och ja, att hon får lämna och skaffa barn eller acceptera läget håller jag fullständigt med om. I slutändan har man själv det största ansvaret för sin egen lycka.
Vem gnäller?
ja det tycker jag också.Jaha, vad får dig att tro så?Ja jag tycker att det är upp till henne i allra högsta grad.