Jag vill adoptera ett barn, han vill inte

Väljer ts att skaffa barn på egen hand så får han acceptera detta, speciellt med tanke på att ts gått med på att bo med hans barn vv.

Han har ju självklart rätt att göra slut, men det är dubbelmoral att förvänta sig att ts ska stå ut med hans unge, men inte han med hennes.

De tankarna kan ju komma upp nu först när han nekar henne egna barn inom förhållandet.

Man behöver inte skylla ifrån sig överhuvudtaget. Men när det kommer till kritan och man behöver välja mellan egna och andras ungar, då är andras inte värda vatten ens.

Klart hon ska skaffa barn om hon vill det. Men lämna mannen ifred?

Tja det beror nog på om det är deras gemensamma boende och hon bedöms vara den som bäst behöver bostaden med ett barn på heltid. Då får han gå på bostadsjakt.

Klart hon ska skaffa barn om hon vill det. Men lämna mannen ifred?

Tja det beror nog på om det är deras gemensamma boende och hon bedöms vara den som bäst behöver bostaden med ett barn på heltid. Då får han gå på bostadsjakt.

Det att barnen alltid kommer före en partner är rätt klassisk kommentar från vissa frånskilda morsor. Den brukar komma efter en kommentar att en lycklig mamma är en bra mamma, när hon saboterat barnets kärnfamilj.

Visst du är i din fulla rätt att tycka så, men du får också acceptera att hos ditt ex så är barnet ett i mängden ihop med nya barn och ny fru.

Jag tror att det sticker rätt mycket i ögonen på dig............

Hon kan påbörja adoptionenprocessen, eller vilket sätt hon nu tänkt sig.

Du uttalade dig så stensäkert att mannen skulle slippa henne osv, det kanske är hennes bostad eller deras gemensamma. Då lär han inte slippa henne så lätt.

Jag håller med dig.

Eftersom ts gillar dottern så hjälper hon säkert timmen del med henne, och det är han ok med. Men att ge samma tillbaks vägrar han.........

Jag tycker han är en riktig rövhatt, och skulle aldrig lyft ett finger för hans dotter igen.

Nej, för att han inte accepterar att ts också skaffar EGET barn, och att han bara tar emot hjälp med sitt barn och absolut inte kan tänka sig att ge samma igen.

Hur svårt är det att förstå skillnaden mellan eget och gemensamt?

Du verkar i alla fall har stora problem med det............

Han vill inte bli involverad. Men det behöver han ju inte om ts skaffar själv.

Jag förutsätter att ts själv tar hand om sitt barn, och även att han tar hand om sitt. Fast jag misstänker att ts tar en del av hans ansvar just nu, vilket hon inte kommer att hinna om hon skaffar eget.

Jag tror han tycker det är rätt skönt att bo med en barnlös person som dessutom hjälper honom med hans barn.........!

Har man åsikten att man absolut inte vill skaffa fler barn, så anser jag att man ska va jävligt tydlig med det om man träffar en ny man eller kvinna.

Det hade stått honom fritt att välja en äldre kvinna med vuxna barn och som inte skulle ha fler.

Så, Jo han är en rövhatt som inte vill ge samma som han troligen tar emot.

Träffar man en person i 40 årsåldern så hade jag i alla fall räknat med att vi skulle bilda familj så småningom, det är trots allt det som är vanligast att man gör. Hade han däremot frångått normen så hade jag förväntat mig att det hade varit en av de första sakerna han tog upp, speciellt som det är helt otänkbart för honom att skaffa fler barn. Det hade jag velat veta INNAN vi gick vidare med förhållandet.

Någonstans på vägen måste han ju ändå begripa att en person utan barn som är i sk familjebildande ålder, kommer att vilja va barn. Annars är han rätt dum!