johanna1996 skrev 2017-06-01 00:07:31 följande:
Jag tycker inte jag har brottom men det kanske jag har? Blir bara så himla ledsen när jag är den enda singeln kvar i mitt kompisgäng på 8 pers. Har de senaste 2 åren i princip slutat festa, för mina kompisar vill hellre va med pojkvännerna och det är inte lika kul längre. De har inte så mycket tid att umgås längre så jag har bara jobbat sen dess. Jag blev uttråkad och bestämde mig för att köpa häst, vilket jag försöker fylla dagarna med. Jag jobbar, lever, är i stallet och har hållt på så i 2 år. Ingenting händer och det är skittråkigt. Kommer ingen vart, för jag är ändå på den platsen i livet där jag vill vara, men något fattas. :(
Det är en sak att ha drömmar och längta efter något men att känna stress över det redan vid 21 är lite väl, när du blir äldre kommer du antagligen tycka ungefär "vid 21 var jag nästan ett barn". Tror att man riskerar att få dåligt omdöme när man känner så och det är svårt att få det första förhållandet att fungera så det finns ju en risk att man fastnar i något som inte funkar. Vet man inte hur det ska kännas vet man inte riktigt hur det ska känns i ett förhållande och då finns det också en risk att man fastnar.
Henrik har en bra poäng. Det man tror man vill ha och tror skapar intresse är inte alltid samma det som skapar intresse.
Känslan av att något saknas beror inte alltid på att man inte har någon partner eller att det är den närheten man saknar.
Du kanske behöver fler kompisar som har mer tid, hobby eller idrott där du träffar folk.
Trivs du på jobbet? Du kanske är menad att vara din egen chef och egen företagare.
Kan det vara någon slags prestations ångest? Om man tittar för mycket på vad andra har och tror att det är det man saknar så finns det en risk att man aldrig blir nöjd hur mycket man än försöker och presterar.