Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

Jag har inte heller vart speciellt förtjust i andras barn utan mest tyckt många vart gapiga och gnälliga varelser. Ville inte ha barn så länge jag levde med min förra sambo men när jag träffade min blivande man föll allt på plats. Allt kändes självklart och jag började längta efter att bilda min egen familj. Är ff inte förtjust i alla ungar, många ÄR jobbiga som fan så man har lust att be de hålla tyst. Men sen jag fick barn så blev toleransen ändå större för andras ungar. Den helt otroliga kärlek jag känner till mina nu tonåringar är större än något annat.

De är det absolut viktigaste i mitt liv. Hade lätt kunnat dö för deras skull. Känslan när man får en go kram av dem går inte beskriva... När man får ett " mamma jag älskar dig så mycket" ...

Men visst är småbarnsåren tuffa många gånger. Absolut. Men det är så värt det. Självklart respekterar jag de som inte vill ha barn. Upp till var och en.

Men det är synd att ni inte får känna bästa känslan i världen.. Och lite synd att det finns de som kämpar och inget hellre vill än att få barn. Men men, ibland är livet inte rättvist.

Ni missar något stort...