Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

Jag är också barnfri och så nöjd med det beslutet. Jag vet att många har svårt att förstå hur en kvinna inte kan vilja ha barn. Blev gravid i misstag och kände en sådan panik. Kunde inte se något positivt med det bara negativt att leva ett liv med ett barn. När folk sa vad jag är negativ och se det positiva kunde jag inte se det alls. När jag frågade vad det är sa de du får ju ett barn. Kände bara nej jag vill inte! Som att livet tog slut. Hemskt. Som tur fick jag missfall.

För att det inte var enkelt att välja abort när jag hade mitt barn i magen, hade sett det lilla hjärtat på ultra. Jag fick också moderskänslor för det men hade samtidigt ångest över att jag egentligen inte ville ha det livet, att vara mamma. Jag valde att behålla det för det var ändå ett liv, mitt barn. Men livet som barnfri är det livet jag vill ha. Så när jag fick missfall var jag lättad. Då behövde inte jag avsluta ett liv utan det försvann av sig självt. Men jag skulle ha behållit det. Min man känner samma sak, att han vill ha det livet vi har tillsammans bara han och jag.